Har libertarianismen spelat ut sin roll?

Dock var det Erlander-Palme-Carlsson som genomförde den stora socialiseringen av Sverige. 1990 hade dom fått upp skattekvoten till 50%.

Att det inte fortsatte hade inget med invandring att göra, utan var en konsekvens av Sovjets haveri och rapporteringen om misären i Öststaterna. Det fungerade inte längre att som föregångarna antyda hur bra det skulle bli bara staten skötte mer.

Man får nog titta mer på vilken riktning ifrån mitten som de olika partierna indikerar. Lyckas man genomföra något så tar man nog ett steg till i samma riktning senare.

Men du har nog rätt i att MED kan behöva en profilfråga som tilltalar tillräckligt många, och inte stöter bort för många.

Termen "blandekonomi" tror jag var enormt lyckad. Det tilltalar den svenska folksjälen. En slags helgardering som innebär kostnader. Men så tar man de kostnaderna.

Läs hela inlägget innan ni svarar så att ni förstår kontexten, trådens titel är hårt förenklad och spelgar inte riktigt vad jag är ute efter.

Långt bak i tiden läste jag mycket politisk filosofi och gillade att resonera kring världen utifrån dessa politiska ideologier. För mig var det axiomatiskt att det är stöld/rån/utpressning att ta någons tillgångar (ex. skatt) - jag gick så langt att jag ifrågasatte vad en person egentligen kunde äga över huvud taget (mutualism). Det blir ganska snabbt problem att få ihop några bra tankar när man börjar ifrågasätta om man ska kunna äga sin kropp, ells ens sina tankar.

Hans Herman Hoppe har en lång föreläsning om privatiserad lag, och i den pratar han om syftet med olika regelsystem och ideologiska ansatser - nämligen att minimera antalet konflikter människor emellan. Jag gillade det tankesättet, men det klargör egentligen bara en bråkdel. Jag tror många pa det "normala partipolitiska spektrat" resonerar på samma sätt (eller tror att de gör det i alla fall, vem ska bygga alla vägar?). Därutöver kan man värdera olika konflikter olika och då komma fram till ungefär vad man vill.

Hur som helst, jag har inte röstat på över 15 år då jag tror att jag insett vissa saker om systemet som många inte har (jag menar ingenting fantastiskt här, bara att det inte är värt min tid att rösta). Jag är dock numer ett slags motvillig etatist, och jag tror att de allra flesta människor behöver en mamma och en pappa hela sina liv, och därför tror jag att vi behöver ha en stat. Få mognar bortom detta, och de allra flesta förstår inte komplexiteten i beslutstagande i särskilt stor grad (eller, det är min bestämda uppfattning i alla fall) och de behöver någon som säger till dem vad de ska göra och inte. Det är ett sätt för er som läser att förstå min ståndpunkt idag (utan att göra världens utlägg om den).

Det jag vill diskutera är mer nyliberalism och libertarianism, och om dessa ideologier egentligen spelat ut sin roll, eller till och med varit sina egna största fiender. Att sämhället i väst går mot ett mer libertarianskt (eller anarkokapitalistiskt) tankesätt på ytan är för mig tydligt. Vi går även mot ett kraft individualistiskt tänk där alla ska få agera och leva i sin egen sanning. Ironiskt nog har detta lett till en värld som är mer likritad än någonsin tidigare, och till en mer polariserad värld än någonsin tidigare. Är man inte på ett visst sätt så är man föremål för hat, tvångsåtgärder, utfrysning, m.m - vilket ju är precis motpolen till en mer libertariansk ansats (sedan kan man så klart hävda att som libertarian tycker man det är ok att hata hur som helst, och det är ok om stora grupper hatar varandra, men det ska i sådana fall ställas mot konfliktlösandet, för det lär bli konflikter då).

Det verkar alltså som att mer frihet har lett till mindre frihet och mindre lycka (som ett sidospår kan man titta på hur kvinnor mår idag; de är på alla enkla sätt man kan mäta det friare än någonsin, men mår i självuppskattningar sämre än någonsin).

En annan sak som jag vill lägga till tänkandet är vår sammansmältning genom teknologi, reglering, gränsdragningar, skuldbeläggande m.m. En del av detta är naturliga fenomen som alltid funnits men som vi blivit mer varse om nu (ex. miljögifter vid produktion av varor, kunskapen om hur avverkning påverkar ekosystem och andra människors liv, m.m.). Ett exempel är hur man hittat mikroplaster på den sista platsen på jorden där man kunde undkomma detta för inte så länge sen (vi behöver inte gräva i om detta är sant eller ej, det kanske var falsk information som så mycket annat, men låt oss anta att det är sant här). När jag agerar som en fri individ idag, särskilt på internet, så händer något med någon annan som tar del av det jag producerar. Dvs, om jag skriver en text på internet så känner personen som läser texten något. Hur mycket ansvar behöver jag ta för det? Något händer med personens verklighetsupplevelse.

Så är det givetvis också om jag dumpar salt på någons mark så att gräset blir svart och dör. Ska jag ta ansvar för det? Varför, eller varför inte? Ja, det var ju min handling och jag tror de flesta libertarianer tycker att det är på mina axlar, men jag tror inte de flesta håller med mig om det första exemplet (om att skriva något på internet). Ja, jag förenklar drastiskt här för att inte skriva flera sidor om bara detta, men jag tror jag förstår nyanserna.

När jag tänker kring detta så verkar det som att mer frihet har lett till bättre teknologi, mer kunskap och individualisering, vilket i sig har lett till mindre frihet och att de mer libertarianska ansatserna dras med mer problem än någonsin. Hur tänker ni som fortfarande är inbitna libertarianer kring detta? Jag tror inte att detta är en fråga som definitivt ska lösas, men jag tycker det är värt att tänka kring den - och idag, 20 år senare från när jag själv titulerade mig som anarkokapitalist m. fl., så har jag svårt att se att libertarianismen egentligen lyckas lösa många frågor bättre än andra politiska ideologier, kanske inkluderat etatism (en teoretisk sådan, vänligen jämför inte med det trasiga system vi implementerat idag, det blir orättvisande att jämföra teoretisk libertarianism med en praktisk implementation av etatism).

Sverige har haft som mest tillväxt med få regleringar och låga skatter. Sen har sossarna sedan ca 60/70 talet börjat göra allting krångligare.

Tack vare reformerna från Gripenstedt 1864 har vi fått företag såsom SKF, Ericsson, AGA osv samt nya uppfinningar inom elektronin och kemi. Bättre löner och stark tillväxt. Även näringsfrihet samt möjlighet att ta lån har varit viktigt för Sveriges tillväxt till att bli ett rikt land.

Vi är innovativa i Sverige. Faktiskt bäst i hela EU enligt europakommissionen. Sänk skatterna, avreglera och släpp lös företagandet. Libertarianismen kan visst ha en framtid. Om vi tror på starka individer som kan bära sin egna vikt samt vara fria!

Det är mycket möjligt, kanske till och med troligt att skatterna hade tagits in i liknande omfattning och avänts till något annat av politikerna om de inte ägnat sig åt asylmassinvandring.

Visst men vilka har Sverige att hoppas på där? Jag minns hur Reinfeldt hintade om marknadshyror inför valet 2006. Och även om något parti skulle vilja dra i en viss riktning så har de de andra partierna att kohandla med. Centern, innan Johansson/Lööf och Pederley blev politruker, är sist gång det synts till en strömning i svensk politik som verkade faktiskt ideologiskt libertariansk. Idag ser jag inget sånt inom åttapartiet. Jag ser professionella politiker som kan tänkas göra lite vad som helst för att främja den egna karriären. Sånt som att vänstern inte längre vill avskaffa kapitalismen. Kan ersätta ett nedlagt kärnkraftverk bara genom att koppla en generator till Zäta Höglunds grav.

Jo, jag tror det är ett nödvändigt inslag i den praktiska politiska hanteringen. Bra om frågan inte är en sån där helteoretisk pojkrumslibertariansk historia som ibland ploppar fram när de renlärigt ideologiska får fritt fram. Det var väl LUF som efter en rejäl navelskådarsession gick ut med nekrofili och incest? Och Miljöpartiet råkade avskaffa räntan på en kongress. Jag förstår hur de hamnade där rent principiellt men man får nog ibland lägga lite band på sig om man vill dra röster.

Frågan är om det finns några lediga, populära och liberalt kodade frågor att anamma.

På sin hemsida lyfter MED:
1. Stoppa skatteslöseri och bidragsfest
2. EU – byråkratimonstret
3. Demokrati & identitetspolitik
4. Främja näringsliv och företagande

Allt är bra men det är ju inga publikfriare precis... Moderaterna äger (rätt eller fel) frågan om lägre skatter i folks sinne. EU:s byråkrati klagar alla på. Identitetspolitik kunde vara något men till skillnad mot MAGA-amerikaner verkar svenska män och vita skita i att de blir diskriminerade. Näringsliv är heller inte en ledig fråga.

Ja, det är också en gummiterm som kan betyda vad som helst mellan extremerna anarkoliberalism och 100% planekonomi. Så alla kan känna att de är blandekonomiförespråkare.

Sverige har haft som mest tillväxt med få regleringar och låga skatter. Sen har sossarna sedan ca 60/70 talet börjat göra allting krångligare.

Tack vare reformerna från Gripenstedt 1864 har vi fått företag såsom SKF, Ericsson, AGA osv samt nya uppfinningar inom elektronin och kemi. Bättre löner och stark tillväxt. Även näringsfrihet samt möjlighet att ta lån har varit viktigt för Sveriges tillväxt till att bli ett rikt land.

Vi är innovativa i Sverige. Faktiskt bäst i hela EU enligt europakommissionen. Sänk skatterna, avreglera och släpp lös företagandet. Libertarianismen kan visst ha en framtid. Om vi tror på starka individer som kan bära sin egna vikt samt vara fria!

sant, men känns ändå som alla partier bara kör samma stuk nuförtiden typ ingen vågar sticka ut eller ta en riktig debatt om sånt längre