Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Språkbarriären är ett icke problem för yngre personer.
I praktiken obefintligt ,.det är kanske trubbel för en 65 åring.

Idag, ja. Det var annorlunda 1965.

Folk är lättlärda som unga han kom fort igång , knattar under 2 siffrigt är ju igång efter ett år - nu är det ännu enklare tack vare internet med språkvana dock

Engelska språket kom allt mer och mer att bli vanligt vid den här tiden bl. a. genom musik och filmer men det var inte som idag.

Hur många kunde 1965 prata en bra engelska antingen i Sverige eller Holland? Minns själv hur det var. Minns en gång en engelsman tilltalade mig på detta språk. Jag förstod någorlunda vad han sade men jag kunde inte svara honom. Man började också att lära sig engelska i skolan betydligt senare än vad man gör idag.

Jag är övertygad om att Kjell-Åke kom att lära sig bra engelska med tiden. Kanske ytterligare något språk? Det går inte att bevisa men fullt möjligt att Kjell-Åke viftade adjö till Göteborg och Sverige under sommaren/hösten 1966.

Kan vara fullt möjligt men även hans dåvarande flickvän kan mycket väl ha haft kontakt med Kjell-Åke efter han lämnade Sverige.

Kanske då via telefon. Även hennes föräldrar och systrar kände också till vad som hände Kjell-Åke och varför. En annan person som också kan ha haft kontakt med honom efteråt kan ha varit hans mamma. "Putte", och flickvännen, har under alla vägrat att uttala sig om vad som hände Kjell-Åke och varför.

Intressant information som jag tidigare inte kände till, tack!

Förresten, vet du hur länge polisiära sökningen pågick efter de tre herrarna? Har du läst polisutredningen?

Den kom att hålla på under flera årtionden fast polisen var inte aktiv under lång tid.

Vad väl kunde de göra. Jan Olof Dahlsjö blev avlyst 1986-04-28, Kjell-Åke Johansson blev avlyst 1986-04-09 (på hans 37 års dag) samt Gay Karlsson blev avlyst 1986-04-24.

Ja jag har polisutredningen och har läst denna ånga gånger.

Ok tack för infon.

Funderar på att försöka begära ut den nångång, lär ju vara gallrad sen länge... Men kanske går att få tag på via något arkiv ändå?

Gör gärna det fast då skall den helst vara omaskad.

När jag begärde ut polisutredningen (två gånger faktiskt) så erhöll jag denna omaskad vid första tillfället. Det tog ett tag eftersom den då låg felsorterad. Andra gången gick det fortare men den var då tyvärr maskad.

Ligger troligen kvar i ett arkiv i Göteborg. När jag begärde ut den gjorde jag detta från Landsarkivet i Göteborg (Riksarkivet). Du hittar kontaktuppgifter på nätet.

Stort tack för infon!
Funderar på att göra det nu inom kort, antingen att läsa på plats eller beställa hem utredningen.

Har icke bestämt mig ännu hur jag gör! Vet ju inte hur stor utredningen är heller i sin helhet.

[quote=karlalf1|86872753]Stort tack för infon!
Funderar på att göra det nu inom kort, antingen att läsa på plats eller beställa hem utredningen.

Har icke bestämt mig ännu hur jag gör! Vet ju inte hur stor utredningen är heller i sin helhet.[/QUOTE]

Först vill önska alla en god fortsättning på det nya året.

Det är en ganska stor utredning ifall du får ta del allt. Startskottet för utredningen sker kl 13.40 1965-08-03 då Kjell-Åkes mamma anmäler sonen som försvunnen.

Detta är ju väldigt tunt. Tre personer som inte har träffat K-Å personligen anser sig se honom utanför en mataffär och "beviset" på att de vet att det var K-Å är att de träffat hans mor, far, syster och yngre bror.
Det går inte att dra några som helst slutsatser av detta. Det måste finnas hundratals personer som liknar varandra utan att vara släkt. Och att det skedde vid två tillfällen är ju helt irrelevant. Bevisningen blir ju inte starkare bara för att de sett personen två gånger. Inte ens om dessa personer hade träffat K-Å i hans ungdom, skulle det vara säkert att de kände igen honom när han blivit gammal. Folk kan förändras mycket till utseendet från unga år till äldre år; det har vi nog alla erfarenheter av.

Nej, detta är tunt, ja tunnare, än händelserna med "linköpingsvittnet" och "lisebergsvittnet". Gå gärna tillbaka i tråden och läs mina teorier om dessa bägge händelser.

Jag hävdar fortfarande: Vi VET inte något med SÄKERHET. Resonemangen i tråden KAN ligga nära sanningen, men det finns mycket; menar jag; som är tveksamt. T ex ska de ha försvunnit åkandes iväg i Volvon. Inte ens det vi med säkerhet; ingen har väl sett dem åka iväg, eller?

Ett annat problem är att det finns personer som säger sig veta vad som hände och varför; men de vägrar att öppna munnen. Var ligger logiken i det? "Jag vet men jag säger inget". Det naturliga vore väl att hålla tyst helt och hållet, och när man får frågor hävda att man inget vet. Och de personer som hävdar att de har kunskap är ju nära släkt med K-Å´s son. Han hävdar att han inget alls vet. Varför har man inte berättat för honom? Eller han man det, men han är klok nog att säga att han inget vet.



Det är spännande att spekulera, men det blir fel att göra sina spekulationer till sanningar.