"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Det här är en intressant fråga som redan har behandlats i tråden. Att olika människor kan ha olika subjektiva åsikter om en idé betyder inte att idén inte är objektivt sann. T.ex så är inte matematiken subjektiv, trots att en person i Kongo mycket väl kan ha väsentligt annorlunda åsikter om det matematiska ämnet än vad en person i Sverige har. Detta stämmer även för fysk, kemi, biologi osv.

Så att det finns olika moraluppfattningar innebär inte att det inte finns en objektiv moral.

Du är verkligen inte sugen på att ens ta dig närmare möjligheten att förstå. Eller hur? Du är bara intresserad av att basunera ut den åsikt som du redan på förhand bestämt att den inte ska ändras!

Om du utgår ifrån ett sekulärt moraliskt perspektiv så är själva grunden i det och det första på att-göra-listan att just definiera detta.

Kongoleser eller norrmän är nog tämligen överens om att handlingar som att, döda, stjäla, skrämma eller utsätta andra för ohälsa eller olycka är omoraliska.

Om moral inte är objektivt verkligt så finns inte "rätt" och "fel", det finns bara "kan" och "kan inte". En sak som styr vad man kan göra är vad man har för nivå av makt. Därför gäller Nietzscheansk moral / den starkes rätt i en sådan situation.

Det är du som påstår att det skulle finnas en gud. Du dock inte presenterat något endast hållbart bevis för det påståendet annat än "för att jag säger det".

För min del så föredrar jag att därför tillvidare förhålla mig till den verklighet som jag bevisligen kan bekräfta att den existerar istället för att förhålla mig till en fantasivärld som någon påstår finns.

Inte konstigare än att jag inte heller skulle sätta bygga ett enhörningsstaket runt min tomt förens jag några förnuftiga skäl att tro att det är enhörningar som sabbar min trädgård.

Det är du som påstår att Gud måste vara som en buss för att du ska tro att Gud är.
Som materialist avslöjar du dig genom att a priori kalla annat än den materiella världen "fantasivärld" och genom att dra en materialistisk jämförelse med (ateisters favoritdjur) enhörning. Materia var alltså inte bara något du provisoriskt erkände som det enda existerande, du gjorde och gör det axiomatiskt.
Du kräver att Gud ska vara materiell helt enkelt - annars existerar han inte, menar du.
Men kristendomen har aldrig hävdat att Gud är materia, och lär explicit att Gud är ande (Joh 5:23-24):
Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.

Varför skulle man kalla något utanför den observerbara världen för något annat än en fantasivärld?

De flesta professionella matematiker är platonister. Menar du att dessa sysslar me fantasi?

Vad menar du?

Platonism är den metafysiska ståndpunkten att abstrakta idéer har en metafysisk (icke-materiell) existens. Det vill säga, matematiska begrepp är inte observerbara med sinnesorgan.

Du missar kommentaren jag svarar på. Om argumentet är att man ”avslöjar sig” som materialist, vad det nu skulle innebära, så är en ganska given följdfråga varför det inte skulle vara rimligt att kalla annat än den materiella världen för fantasivärld.

För att vi inte kallar matematik för en fantasivärld, exempelvis. Vissa, en minoritet, kallar matematik för fiktion, men dessa har problemet att förklara hur matematiken då kan vara så kraftfull och välfungerande som beskrivningsmodell. Om det är en fantasi som Harry Potter, varför funkar det så bra för att förutsäga verkliga processer?