"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Inte bara spelar det ingen roll. Det kan inte spela någon roll. Vi har aldrig något annat val än att ta till de mest effektiva medlen för att uppnå rätt kemisk balans, eftersom denna balans är det absolut enda som vi någonsin bryr oss om, det absolut enda som motiverar oss att göra någonting.

Allt en människa någonsin gör gör han endast för att han själva ska må så bra som möjligt i stunden.

Vet inte ifall jag köper det argumentet. En person kan ju välja att avstå något som för stunden kan ge närmast obeskrivlig lycka (droger) men som denne vet riskerar ha negativa konsekvenser i det långa loppet. Eller så kan en individ välja att avstå något som för stunden ger personlig lycka, ifall det gagnar någon annan denne bryr sig mycket om.

Man avstår droger eftersom tanken på de negativa långsiktiga konsekvenserna ger större obehag än vad tanken på den stora kortsiktiga njutningen ger välbehag. Precis som man väljer att avstå från något för någon annans skull eftersom tanken på att gå miste om detta är mindre obehaglig än tanken på att man sviker en närstående.

Vi kan alltid bara göra det som känns bäst för oss. Sakerna vi gör gör vi aldrig för sakernas egen skull, vi gör dem bara för att det är de som känns bäst att göra. Vi handlar bara långsiktigt eftersom det känns bättre än att handla kortsiktigt. Vi handlar bara oegoistiskt eftersom det känns bättre än att handla egoistiskt.

Ok, tack för förtydligandet. Men det finns ju de som sysslar med sådant som bevisligen skadar dem. Saker de vet om inte är bra för dem.
T ex tillfogar sig själva fysisk eller mental skada på olika sett. Men jag antar att det finns psykologiska förklaringar som möjligtvis går hand i hand med det du skriver även om det kan verka irrationellt. T ex är kanske deras lidande så stort att de bara vill slippa leva och inte bryr sig, eller så ger självskadebeteendet någon form av tillfredsställelse.

Något som kan vara svårt att helt och hållet förstå för någon som inte haft de tankegångarna. Fast i det fallet handlar det väl just om kortsiktig tillfredställelse, då de troligtvis är medvetna om att beteendet inte för något gott med sig i längden.

Nej,
det finns vissa som tror att gud vill att de ska spränga oskyldiga barn i bitar samtidigt som det finns ateister som lever enligt lagar och regler.

Jag tror det ligger i majoritetens intresse att alla underordnar sig några enkla regler typ 10 guds bud eftersom även den starkaste kan ha en dålig dag.. Visst han kanske hinner klubba ihjäl 10-20 pers enligt den starkes rätt men sedan åker han på en redig kräksjuka och blir ihjälklubbad av ngn vanlig snubbe.

Blir påfrestande för alla att leva så, se bara de kriminella som mår dåligt för de vet att sänker de garden eller har en dålig dag så blir de själva offer.

Det här håller jag helt med om, men jag förstår inte varför det skulle innebära att Gud är motbevisad eller dylikt. Det är fullt tänkbart att en person som nekar matematikens objektiva sanning fortfarande är bäst på alla matteprov, och vice versa att den som tror på matematikens objektiva sanning är sämst på alla matteprov.

Har du funderat över möjligheten att idén om himlen och helvete uppfyller just funktionen att förmå individer till att skjuta upp tillfällig njutning för långsiktig vinning?

Det finns en hel gren av psykologin, kallad funktionalismen, som studerar psykologiska fenomen utifrån evolutionära funktionen de uppfyller snarare än att fokusera på strukturen av hjärnan.

Har du funderat över möjligheten att himlen och helvetet är en mänsklig konstruktion för at få människor att lyda?

Ja. Har du funderat över möjligheten att mänskliga rättigheter är en konstruktion för att få den starka gruppen att ge upp sin makt och därmed bli besegrad av den svaga gruppen?

Exempel: kommunism.

Fast för att "mänskliga rättigheter" ska få den svaga gruppen att besegra den starka gruppen så behöver den svaga gruppen få hjälp av en ännu starkare grupp.
Alternativt måste den starka gruppen frivilligt ge sig, vilket då är ett tydligt tecken på att den starka gruppen antingen håller med, eller så är den inte speciellt stark.

EDIT: Kommunism är förresten en extremt konstigt exempel. Där har det ju alltid varit den starke som genom våld har tvingat den svaga att foga sig.

Det beror på att det är i grunden en korkad fråga! Varför har religiösa människor så svårt att hantera ämnen utan absoluta svar?

Moralen har inga absoluta svar om vi inte kontextualiserar den för varje specifik situation. Att påstå att"det är omoraliskt att ta en annan människas liv" har givetvis undantagssituationer där det faktiskt skulle vara direkt omoraliskt att inte göra det. Förstår du att det är situationen som avgör?

Att därför hänvisa "god moral" till en gammal bok, en fiktiv karaktär eller någon fast princip är således korkat eftersom moralen ständigt utvecklas i takt med vår ökade kunskap om världen genom forskning och vetenskap.

Ta bibeln som exempel. Den tillåter incest, våldtäkt, massmord och slaveri. Idag tycker vi inte det är moraliskt rätt. Så antingen är gud omorlisk, det som står i biblen fel, eller så är du och jag omoraliska som tycker att det inte är ok att äga människor som slavar? Vilket är det?

För länge sedan ansågs det vara acceptabelt att överge barn med funktionshinder i skogen för att kråkorna skulle äta upp dem. Idag vet vi bättre.

För några hundra år sedan fängslades människor med psykisk sjukdom och kallades "dårar" eller "tokiga". Idag har vi en annan förståelse för dessa personer.

Sekulär moral bygger på objektiva principer som mänskligt välbefinnande och empati. Det leder givetvis också till att ens morlal kan anpassa sig till förändringar genom vetenskap och kritiskt tänkande.

Det är värt att notera att inget religiöst moralperspektiv lett fram till att de handlingar som tidigare ansågs vara moraliska, idag anses vara omoraliska som exemplen ovan? Eller menar du att det varit kyrkan och/eller religösa ledare som är de som drivt på frågan att det inte är helt ok att döda homusexuella eller att utvecka effektiva mediciner och vård för psykiskt sjuka?

Att mäta god moral i en sekulär kontext är helt enklat bara att mäta och bedöma hur en handling gynnar människors hälsa, lycka och välbefinnande etc. och dålig moral kan givetvis också mätas genom att se om en handling orsakar onödigt lidande eller skada osv.

Just så.


Det beror på vad du menar med "stark". Berättelsen Othello av Shakespeare handlar om konflikten mellan en kompetent befälhavare, Othello, och en avundsjuk officer som anser att han bör ha blivit befordrad istället. Inte för att han är mer kompetent än befälhavaren utan för att befälhavaren är från ett främmande land och för att officeren inte gillar att befälhavaren har en vacker inhemsk kvinna.

Officeren vet att han inte kan vinna mot Othello i en regelrätt match baserad på meriter, så istället iscensätter han en situation som får Othello att misstänka att hans fru är otrogen mot honom. Officeren attackerar Othellos moral och upplevelse om sin egna värdighet. Berättelsens budskap är uppenbarligen att den strategi som officeren använder är slug men destruktiv för alla parter.

Jag anser inte att en sådan strategi är styrka. Nietzsche kallar det ressentiment. Men det är den strategin som förs mot västvärlden. Istället för att vinna mot oss ekonomiskt och militärt så infiltrerar de skolan, media och hjärntvättar barn och kvinnor. Är det styrka?

Kommunism appelerar till samma grundläggande instinkter: svartsjuka, girighet.