"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Det verkar så, ja. I en av hans sista böcker, Antikrist, börjar Nietzsche att definiera moraliska handlingar som de sådana som ökar känslan av ens makt. Det är en referens till debatten som förekom mellan Sokrates och en annan grekisk herre i Staten av Platon.

Nietzsche gillade alltså inte Sokrates idé att rättvisa är att göra det man är mest lämpad för. Hans svar är att omdefiniera ordet moral.

Kristendomen hittades ju på för ca 2000 år sedan. Men människor har funnits i ca 250.000 år. Hade människor ingen moral i 248.000 år? Och har ateister ingen förmåga till moral?

Moral kan definitionsmässigt dock vara olika saker, både ond och god moral.
Bäst moral har givetvis de som grundar sin moral på fakta om hur mänskligheten som helhet mår och trivs bäst. Kristen moral kommer inte i närheten av modern vetenskaplig hjärnforskning och psykologi.

Obegriplig rappakalja. Vad snackar du om?

Vilken befolkning är indianer?
Artiklarna handlar om USAs befolkning (i fängelse). Indianer nämns knappt i artiklarna.

Utgår från deism i denna tråd, inte kristendom. Det vill säga att Gud är den förste orsaken, moralens källa och den mäktigaste möjliga varelsen, men att uppenbarelser är opålitliga eftersom mekaniken för att kommunicera sådana är okänd.

Samma sak.
Är mördare, tjuvar, våldtäktsmän och bedragare inte omoraliska, enligt dig?

Varför är det (i USA) ateister som är minst benägna att vara mördare och tjuvar, om nu ateister är så omoraliska som det påstås?

Gud är ett koncept. Jag är människa och mitt syfte som människa är att främja den mänskliga rasen på planeten jorden, och även plausibelt ut i rymden.

I enlighet med det beter jag mig på ett sådant sätt som gör mig älskad av min omgivning och pushar oss alla frammåt.

Tron på en gud är irrelevant.

Håller med om att det kan vara en bra tumregel att agera sådant att andra uppskattar en.

Kan du tänka på ett exempel där det är fel att bete sig sådant att man blir älskad av sin omgivning?

Ett exempel som jag tänker på är tyskarna under andra världskriget. Många tyskar försvarade sig med att de endast hade följt order, men trots detta blev de avrättade efter kriget - det var inget godtagbart försvar att man skulle "bete sig så att man blir älskad av sin omgivning", det vill säga av andra tyskar.

Ett annat exempel är trycket från den muslimska världen att begränsa yttrandefriheten. Ska vi bete oss så att muslimerna älskar oss? De skulle nog älska oss om vi omvänder oss till att bli muslimer själva.

Om ett lands juridiska lag är samma sak som den sanna morallagen, håller du då med om att Nordkoreas lag är den sanna morallagen?

Ateister har moral men vad betyder det egentligen? Att ateister innerst inne egentligen inte är ateister utan de har en medfödd fruktan för en transcendent makt som är större än dem själva, en makt vilken de i slutändan kommer att få stå inför och svara för sina handlingar? Är människans samvete om rätt och fel ett Gudsbevis som ateisterna undertrycker?

Om den objektiva moralen ska vara baserad på trivsel och mående så måste man definiera trivsel och mående. Är det pengar? Är det din egna upplevda lycka uppmätt i belöningshormoner? Är det andras lycka uppmätt i belöningshormoner? Över vilken tidsram? Ett extremt exempel skulle vara att definiera smärta som mående och trivsel.

1+1=2 är ett påstående som vi känner hög säkerhet kring. Är det verkligen lika hög säkerhet kring påståendet "den rätta handlingen är den som maximerar pengar och mitt egna belöningshormon över 3 år"?

I varje given tidpunkt så ska dubbelblinda sifo-undersökningar avgöra hur lyckligt folket är.
Allt som kan höja denna sammanlagda subjektiva känsla av eufori ska läggas till. Allt som minskar den ska dras bort.
Bara sett ur mitt eller ditt perspektiv så blir det annorlunda och det är där jag tycker religioner och samhällen allt som oftast har och gör helt fel.