Citat:
Ursprungligen postat av
bofop
Du har inte barn, va? Det är inte alls ovanligt att barn i den åldern känner sig utanför bara för att de inte är som andra vill att de ska vara. Det har absolut ingenting med dålig uppfostran att göra utan snarare tvärtom. De som däremot brukar vara ouppfostrade är snorungar till inskränkta SD-troll som hatar allt och alla helt urskillningslöst - där kan vi snacka dålig uppfostran!
Nej, jag är glad att de barn jag kommer få kommer växa upp utan denna typ av dekadent lära i förskoleålder.
När jag var barn, och fick för mig att jag ville köra min storebrors moped ute på samhället när jag var 10 år gammal, så fick min far bestämt förklara för mig att tyvärr, du är inte där ännu. Du får vänta tills du blivit tillräckligt gammal för att köra moped.
Tråkigt tyckte jag, men det var bara att acceptera. Nu idag, när jag är vuxen och har en fullt utvecklad hjärna, så har jag en rätt så stor förståelse för detta, det känns jävligt vettigt faktiskt.
Varför är det skillnad om en pojke som är 5 känner att den vill bli flicka? Kommer verkligen denna pojke ha samma synsätt när han är 30, och blivit pumpad med droger och uppmuntrad att klippa sönder sitt kön för att passa in i sin infantila fantasi när han var 5 år gammal? Eller kan det vara läge för föräldrarna att gå in och förklara att tiden måste få ha sin gång innan ett definitivt beslut kan tas gällande pojkens sexuella läggning och könsdysfori, tycker du inte?
För i grund och botten är det detta det handlar om, vi vill förstöra våra barns världsbild till den milda grad att dom tror att det är ett könsbyte och homosexualitet som kommer få dem att må bra. Det stämmer inte. Självmord är oroväckande vanligt hos människor som genomgår ett könsbyte.
Det är helheten som jag har problem med. Hela denna LBTQ-agendan som matas ut i samhället är en sjuk, destruktiv idé.
Förstår att du kommer börja gråta av att läsa det här inlägget, stackars lilla miljöpartist.
