Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Känner igen det där så väl. Allting gick som på automatik. Innan hade jag inte tänkt köpa alkohol. En halvtimme senare sitter man hemma i köket med en öl i handen och undrar hur det gick till. Kändes surrealistiskt vissa gånger, som om man gått i sömnen.

Värst var nog för ett tag sedan när jag varit nykter i nästan ett halvår. Hade då lyckats övertala mig själv att det var OK att dricka igen och stod och velade i mataffären hur jag skulle uttrycka saken för min fru. Alltså jag var verkligen 99,9% på väg att köpa mig en fylla. Men precis i sista hundradelen av en sekund, innan jag klickade på "skicka" så att mitt urskuldnings-sms gick iväg till min fru, så gick luften ur mig. Blev helt tom, nattsvart. Blev ingen alkohol. När jag väl kom hem fick jag samma surrealistiska känsla, hur fan kunde det hända? Hur är det möjligt att något kan ta över ens tankar så djupt? Jag hade ju inga som helst planer på att supa när jag vaknade och ångrade absolut inte mitt beslut när jag väl kommit hem. Men ändå tog något över hela min själ, det är fan skrämmande.

Ja det blir lite som en blackout sen sitter man där och pimplar öl, tankarna på att slippa vara nykter och slippa denna satans ångers bara nån minut har helt tagit över mitt liv, hatar legit mig själv

Ja, det är en ond spiral det där med självmedicinering.

Men du ska veta att du är långt ifrån ensam. Jag själv levde så i minst tio år, är nykter nu men jag har fortfarande allt färskt i minnet. Hela livet var bara en transportsträcka till nästa berusning, man kastar bort sitt liv på skiten. Det hjälper inte ens att vi hatar oss själva, att vi gråter över hur värdelösa vi är. Vi måste försöka göra mer än så. Det svåraste av allt är också den enda lösningen, att sluta supa.

Har du sökt hjälp någonstans?

Grymt bra beskrivning om vad som faktiskt kan hända efter en tids nykterhet. Garden sjunker och de inre diskussionerna blir allt mer tillåtande om att dricka är ok... Bra påminnelse för mig att läsa detta. Tack!

Tack själv. Ja, exakt! Släpper man garden om än bara för en stund så är så lätt att man obemärkt glidit över till fel sida, kanske mest på ett undermedvetet plan. Väl där är steget inte långt att man medvetet börjar rationalisera drickandet.

Just att jag den gången inte drack (varför vet jag inte) och sedan efteråt kunde tänka tillbaka på hela episoden.. det skrämde upp mig rejält! Det var verkligen som att jag inte hade kontroll över mig själv, som att jag var psykiskt sjuk eller "besatt".

Man blir bokstavligen besatt när man dricker sig full. Alkoholen tar bort ditt naturliga skydd mot sådant. Och dessa demoniska, undermedvetna krafter som vill komma åt din kropp försöker även påverka dig till att börja dricka igen så de kan ta över och sabba ditt liv. (Varför tror du att många blir så våldsamma eller elaka på fyllan, agerar helt utanför sin egen karaktär?)
Därför är det viktigt att hålla sig konstant medveten och under kontroll.

"Inhale a spirit" sade man förr, inte utan anledning. Det är även strikt förbjudet att dricka inom många religioner just pga detta.

Inget som dagens ateister kommer att tro på men de som vet de vet.

Men det är ju ens rätta jag som kommer fram när man dricker alkohol. När hämningar och kontroll försvinner, först då ser man ens äkta personlighet. Är det något man ska förneka och dölja?

Nja, det är "ens" inre demoner/inre skugga som kommer fram för många. Tror många kan relatera till att de gjort saker på fyllan som de aldrig skulle vilja göra eller känna igen sig i som nyktra även ifall endast hämningarna försvann.

Håller inte med om att man blir sitt "rätta" jag. Vissa kanske blir det. Andra blir någon totalt främmande även för dem själva.

Det kollektiva undermedvetna är väldigt komplext och det är inte endast "dig själv" och ditt eget personliga undermedvetna som existerar där och som kan påverka dig.

Jag tänkte snarare att man lever hela livet efter andras regler. Samhällets kontroll, omgivningens kritiska blick, inre hämningar, lagar och förordningar. Först med alkohol i kroppen blir man fri från alla band och kan vara sig själv. Men jag kan förstås ha fel.

Det stämmer ju till viss grad. Du kan dock även helt bli "besatt" av saker i det kollektiva undermedvetna som egentligen inte är "dig själv" (personliga själv) vilket kan få dig att göra saker som är helt främmande och direkt destruktiva för dig själv och andra. Helt utan att du har kontroll eller är medveten om det hela.

Jag är själv ateist och spenderade många år på att debattera religion på nätet. Men jag är också intresserad av psykologi. När du skriver det kollektiva undermedvetna blir jag lite extra glad eftersom just jungiansk psykoanalys alltid intresserat mig extra mycket (köpte för många år sedan 'Människan och hennes symboler' men som med så mycket annat i mitt liv har den bara samlat damm).

Så jag måste säga att jag förstår mycket av det du skriver, det är ungefär så jag också känner inför situationen.

Sannerligen har en mörk och ond sida växt sig starkare ju längre tid jag varit alkoholist. Elak mot min fru, sagt elaka saker till mina barn. Passerat gränser och utforskat dunklare vrår jag förmodligen aldrig skulle gjort (om jag druckit med måtta eller inte alls). Känner mig verkligen urholkad och tom, som om nästan allt gott och bra gröpts ur mig. Som resterna efter en uppäten bakpotatis känner jag mig ofta nu, bara ett kallt skal kvar.

Julafton imorgon. Får se om det blir lättare eller svårare att stå ut med familjen nykter

Nädå det ska faktiskt bli mysigt att få uppleva allt som hör julen till utan alkohol för första gången på mycket länge. Slippa däcka på soffan och vakna som ett vrak på juldagen. Knäcka en julmust istället för en julöl.