Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Ja, bryt den ovanan så snabbt du kan, det är ett säkert tips. Trappa ner om du behöver.

Och gå gärna till vårdcentralen och berätta hur du mår. Du behöver inte berätta om alkoholen men du kan få hjälp och stöd för din nedstämdhet ändå. Försök få tid och prata med en psykolog om hur du mår, kan ju kanske vara så att du hamnat i en depression du självmedicinerar med alkohol?

Allright, tack för svar! Läste på nu och börjat känna mig lite nojjig för DT grejen.
Var utan i 6-dagar för nån månad sedan utan nedtrappning och det gick väl rätt bra förutom första dagen.

Men jag kör ändå på en egen nertrappning om 4-3-2-1 3,5or med start idag och hoppas på det bästa.
Funkar inte det får jag söka hjälp

Bra! Och det kommer gå fint - kämpa på!

Ps! Börjar du må riktigt dåligt så är det bra att fundera på ett besök på vårdcentralen. Som sagt du måste inte berätta om alkoholen, men om du mår dåligt psykiskt är det alltid skönt att snacka med någon om det.

Av min egna erfarenhet behöver du inte vara det minsta orolig att det kommer hända något av den ”moderata” mängden. Det kommer gå alldeles utmärkt oavsett om du klipper helt eller trappar ner. Möjligtvis lite ångest / sömnsvårigheter.

Men blir det för jobbigt för dig, säger jag som andra, ta hjälp av sjukvården. Ångesten och tankar är det som gör det värst tycker jag själv.

Lycka till! Verkar ju som du har en bra plan. Det svåraste blir ju kanske att hålla sig ifrån det i framtiden så du inte hamnar där igen.

Ännu en fredag, stressigt på jobbet och bekymmer på hemmaplan. Magen känns som om den var gjord i metall, stenhård, ingen aptit. Och på detta dåligt med sömn inatt.

Idag känner jag definitivt ett sug efter alkohol, lite som det var förut. Frälsningen väntade alltid i kylen, hur stressigt och jävligt livet än var fanns den alltid där i form av öl eller annan dryck. "Bara hålla ut några timmar till sedan tystnad och ro i själen en stund"
Nu finns liksom ingen lindring i sikte

Är väl den stressiga situationen som framkallat detta. Får påminna mig om varför jag slutat och även hur jag alltid mådde på lördag och söndag morgon (innan jag hann börja dricka igen); fruktansvärt dåligt.
Får bli en kvällpromenad idag tror jag och rensa skallen, ingen bra dag idag.


Hoppas ni andra mår fint! Vi får kämpa på!

Vet precis vad du menar.
Vet inte din bakgrund, men tänk på att du duckar avgiftning, lever problem, bukspottkörtelinflammation, dålig relation mot nära och kära. Och framför allt den jävla ångesten alkohol framkallar när man vet att man har problem.
Ta hand om dig för fan!

Tack!
Ja, speciellt dålig relation med nära och kära väger tungt. Börjar jag supa igen så är skilsmässan i princip garanterad. Och ja.. det hade aldrig gått.

Om det inte blir bättre efter helgen får jag göra något åt detta, antingen psykolog eller självhjälpsmöten. Har en dålig känsla i kroppen, gör nog bäst i att lyssna på den

Tack för påminnelsen!

Själv vart jag nykter 2-3 veckor som vanligt senaste tiden. Och efter en fest fått återfall. Så druckit hårt 2 dagar, idag trappas det ner så man överlever känns det som.
Ta vara på din nykterhet om du har den. Jag längtar såååå till om 2-3 dagar när jag kommer börja må bättre igen.

Och skilsmässa från en kvinna du älskar antar jag, kan omöjligt vara värt att dra i sig ett dussin öl

Aj fan det var tråkigt att höra Drack du på festen? Eller hände det efteråt? Men skönt att höra att du är på väg mot nykterhet igen - kämpa på! Om 2-3 dagar så mår vi båda förhoppningsvis bättre

Ja, så mycket som jag nu kan älska så finns bara en kvinna i mitt liv. Hon har förlåtit mycket genom åren men detta är sista chansen. Kan inte sumpa den

Planen höll sig någorlunda, 4 enheter igår. 5 enheter idag, blir eventuellt 7

Försöker hålla 2 st imorgon ändå! Tack

Här får du svar från en riktig folköls-alkis. Du kan läsa mina tidigare inlägg också om du vill.
Jag höll mig på din nivå i flera år….skulle tro att snittet under sådär 5-6 år var 6 st 3,5r om dagen. I veckorna kunde det bli ett 4-pack bara för att försöka hålla nere på både alkoholen och kalorierna.
För mig blev det den ständigt närvarande lågdos-ångesten det som till slut bara blev för jobbig. Om du känner att du velar mellan att sluta/inte sluta så kan vården kanske hjälpa dig. Om du verkligen vill sluta så är chansen god att du klarar det på egen hand. 3-4 första dagarna är värst enligt mig. Efter det så är det tristessen som är den värsta fienden. Jag var väldigt orolig för hur fast jag skulle vara rent fysiskt när jag bestämde mig för att sluta…men det var relativt lugnt. Jobbiga sömnbesvär i ca en vecka och ett traditionellt alkoholsug…men inga fysiska jobbigheter i övrigt.
Kan verkligen rekommendera att sluta med skiten. Livet öppnar inte magiskt upp sig och allt blir frid och fröjd…men du ger dig själv en förutsättning att vara produktiv, lite mer energisk, närvarande och har bättre chans till allmänt välmående. Man ger åtminstone livet en chans…och det tror jag är gott nog.
Var supertacksam över att du går på så låga doser och vill komma ur det redan på den här nivån. Många härinne kämpar med ett rent jävla helvete beroendemässigt. Jag är sjuuukt tacksam över att jag verkar ha en kropp som inte fastnar jättelätt i allvarligt beroende till alkohol. Jag hade kunnat vara död och begraven för länge sen om jag varit konfigurerad på ett annat sätt.

Sist men inte minst:

Om du seriöst försöker sluta och inte grejar det så:

1. Var snäll mot dig själv (alkohol är en djävulsk drog)
2. Sök hjälp
3. Försök igen och acceptera att återfall kan vara en naturlig del av tillfrisknandet.

Lycka till!!