Citat:
Ursprungligen postat av
ladicius
Riktigt starkt att du lyckades bryta helt med det livet! Det är inte lätt, det ska gudarna veta.
Ja alltså livet som alkis är nog svårare att få ihop samtidigt med jobb, fru och barn. Och det är oerhört påfrestande att hela tiden spela glad och frisk inför kollegor och familj. Men jag tror nog det i gengäld är "lättare" att sluta i min situation (när man får stöd och krav från dem runtom istället för att vara helt ensam).
Jo det är svårt att se dokumentärer om alkoholism, håller med. Även att vistas runt fulla människor tycker jag är ganska jobbigt nu (alltså de som passerat salongsberusning och börjat sluddra).
Men fan va skönt att du lyckats bryta! Tror inte jag kommer kunna dricka 1-2 ggr per år, jag får nog bli absolutist.
Ja, det är bara att fortsätta kämpa, du kommer att klara det bara du håller ut ett tag!
Jag vet att det är fel av mig att ens dricka 1-2 gånger per år, även om det bara rör sig om ett par öl. Även den lilla mängden är ju egentligen att ha en fot kvar och jag får absolut inte ut något gott av att dricka. En onödig lyxkänsla på något sätt, inte för att jag dricker dyra bärs (

) men för att jag kopplar det till lyxen att få vara ensam de få gånger frugan åker bort.
Hon känner till min historia, vi träffades långt efter det att jag bröt med mitt gamla liv och jag kan vara öppen med att jag kommer ta några öl när hon åker bort. Jag har aldrig spårat ur, men det är så jäkla onödigt ändå för jag får inget ut av de där bärsen.
Bra med såna här diskussioner, härmed bestämmer jag att det är slut till 100% för min del också.