Citat:
Ursprungligen postat av
ladicius
Ja fy satan jag saknar inte att vakna med den ångesten. Kallsvettig, kl. 03:00, bara en timme eller två tills man måste släpa sig in i dsuchen och gå iväg och jobba. Ett darrigt, stinkande vrak. Panik och ångest över att jag fortfarande lever och måste försöka överleva ännu en dag, slita och ljuga sig igenom dagen för att räddas från undergången av ännu en berusning på kvällen. På repeat.
Ja, med jobb också måste det kännas ännu värre. Jag sket i allt och levde ett annat liv då, så jag hade inte lika många krav på mig som du verkar ha. Jag kunde bara släppa allt och ta dagen som den kom.
Är så jävla glad över att jag på nåt sätt fixade den mentala biten att ta mig ur det hela tillslut. Idag ser livet så annorlunda ut att jag inte ens kan förstå att jag har levt som jag gjort tidigare. Jag har inget sug efter alkohol alls idag och mår genuint illa av att se dokumentärer om alkoholister eller intervjuer med människor som berättar om sina liv i alkoholens klor.
Jag borde inte ens dricka 1-2 gånger per år, det är så små mängder det rör sig om, men när frugan åker bort så kan det hända att det barnsliga tänket om "föräldrafritt" kommer.
3-4 bärs räcker för mig, sen dyker mitt gamla jag upp med sina destruktiva tankar om hur jävla meningslöst allt är. Det är som att man väcker en djävul inom sig nästan bara av att känna lukten av en öppnad öl.