Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Hallå allihopa.

Tänkte uppdatera litegranna.
Den senaste tiden har det gått väldigt bra.
Har snart varit nykter i 3 veckor, om man bortser från ett gäng folköl vid ett tillfälle.
Har tackat nej till fester med vänner, ett gäng öl med farsan och annat som kan tänkas leda mig in i fällan igen.

I övrigt så tänker jag inte på alkohol som jag gjorde innan, jag känner mig inte sugen på att dricka mig full även fast tanken att en kall öl inte vore helt fel slår mig ibland.

Dessutom har jag regelbunden kontakt med en kurator och skall även träffa en läkare nästa vecka för att både diskutera SSRI-medicinering och möjligen antabus/campral. Vi får helt enkelt se.

Livet står väl i övrigt ungefär som det var tidigare, även fast jag mår lite (eller mycket) bättre. En sak i taget.


Kul att tråden fungerar som en mötesplats, och hoppas den får stanna så.
Lycka och framgång till er alla, vad än ni söker.

Det låter ju helt underbart!
Big up till dig!
Se nu till att inte trilla dit igen, det är alltid värst i början.


Jag har förresten börjat inse mina egna "problem" med droger nu.
Eller ja... Jag vill inte se på det som problem, men hade det handlat om vem som helst utom mig själv hade jag sagt att den personen hade problem.
Vilken bristande självinsikt man kan ha... Det är alltid fel på alla utom en själv.
Jag vet inte ens om det är relaterat till droger, eller om det bara är mig själv det är fel på.

Har ni någon gång känt att ni behöver vara berusade för att klara av att leva?
När jag inte har tillgång till droger tappar jag lätt intresset för allt.
Vad jag än gör känns det meningslöst, och är helt omotiverad.
Jag blir lite... Apatisk nästan.
Jag ifrågasätter precis allting - Varför jag ska äta? Varför ska jag sova? varför ska jag leva? Varför är jag som jag är? Med mera...
Jag har börjat glida ifrån mina vänner, men om detta beror på droger vet jag inte. Det kan lika gärna vara min asociala personlighet som nästan gränsar till ett visst autistiskt beteende.

Well, jag är i vilket fall som helst inte redo att ge upp berusningsmedlen ännu.
För vad är medvetandet om inte ett tillstånd som är till för att förändra?

Vad tror ni? Känner ni igen er i något av det jag skrivit?

Jag känner precis likadant. Seriöst, det kunde varit jag som skrev det där. Jag döljer mitt missbruk för alla runt omkring mej, eller jag vet inte, de kanske märker det ändå. Men det är ingen som sagt nåt i alla fall.

Livet är så otroligt... tråkigt utan alkohol. Jag blir rastlös, men om jag dricker några glas (läs många) så kan jag koncentrera mig på nåt, må bra. Jag träffar inte mina vänner, för jag super hellre. De förhållanden jag haft har jag pajat för att kunna supa ifred, utan att nån ifrågasätter hur mkt jag dricker.

Det blir ett jävligt ensamt liv, men jag vill verkligen inte sluta. Vet inte vad jag skulle göra istället, inget är ju roligt. Och vem skulle jag va? När jag är full så är jag mig själv, känns det som - nykter så är jag tråkig och orolig och rastlös.

Hur länge har du varit nykter som längst?

Som längst i tre dar då jag var på sjukhuset, fast då fick jag smärtstillande så jag hade nåt sorts rus i alla fall. Helt nykter var jag en helg en gång. Mådde riktigt dåligt på söndagen, allt kändes overkligt, jag var irriterad och jag skakade. Min största skräck nu är att komma nånstans där man inte kan dricka. Jag kan inte leva utan spriten, och jag kan inte leva med den...

Med andra ord har du inte ens försökt. Nu vet jag ju inte hur du funkar, men för mig så försvinner suget efter 1-2 veckor, och av de halvalkisar jag talat med så har ingen haft något bestående sug efter 3 veckor.

Jag tycker du bör försöka åtminstone.

Hur länge har du druckit, och hur mycket?
Jag dricker inte hela dagarna, bara på kvällarna. Det brukar gå bra, men bara för att jag vet att jag kan dricka på kvällen. Att genomlida en hel dag utan nån sorts "belöning" känns totalt meningslöst.

edit: Dessutom blir jag en "bättre" människa när jag dricker, jag blir lugn, kan skriva, kan titta på en hel film utan att bli rastlös, kan koncentrera mig helt enkelt. Jag blir aldrig så full att jag inte vet vad jag gör, visst, jag kan glömma vissa detaljer då och då, men i det stora hela så fungerar jag som jag borde göra när jag druckit, förstår du?

Jag har druckit på kvällar och slentriansupit på helgerna i många år. Det var när jag upptäckte att jag faktiskt hade ett sug och inte bara var "lite sugen" (jag tror du fattar) som jag tänkte att det är fan bäst att ge fan i att dricka tills suget försvunnit.
Min tankegång är ungefär så här: jag är inte rädd att bli helalkis, för jag är tämligen säker på att jag isåfall fixar att bli nykterist.
Däremot vill jag inte vara utan alkoholen resten av livet. Därför måste jag arbeta bort suget och lära mig dricka med måtta.

Har även kämpat med vikten en del och där är ölen en stor bov (=mer motivation att inte dricka).

Nu har jag varit nykter i 3 månader och har inga planer på att dricka igen förrän jag får en bra anledning (nåns födelsekalas eller liknande).

Som sagt så vänjer man sig. Det otrevligaste är hur otrevligt opålitliga, högljudda och oberäkneliga alla fyllon man träffar på är när man besöker fester nykter.

Hur du lust att ge en uppdatering? Är intresserad eftersom jag själv har startat någon slags förändring vad gäller mitt drickande.

Pratade på telefon med en drogterapeut eller liknande under 1 timme igår. Känns som att jag står på gränsen till en förändring som kommer att göra mig gott. Är dock extremt ambivalent, tänker på mitt drickande hela tiden. Skall jag göra ett helnyktert uppehåll eller prova (än en gång) att dricka måttligt? Är i alla fall helt säker på att jag vill åstadkomma någon slags förändring.

EDIT: Känns som att jag precis fick ett litet genombrott i mina funderingar angående mitt alkoholdrickande.

Jag har den senaste tiden funderat mkt kring mitt drickande. Har genom listor konkretiserat alla de negativa konsekvenser som alkohol kan medföra för mig. Har även listat det som är bra. När jag sedan funderar över detta står det helt klart att det negativa överväger det positiva.

Det märkliga är att jag ändå fortsätter att dricka, varje gång med ambitionen att "bara ta några öl" istället för att avstå helt. Givetvis slutar det aldrig med 3-4 öl. Detta om något måste väl tyda på att att drogen alkohol just nu har kontrollen över mig?

Mm, alkoholen ger ett jävla sug speciellt när man är arbetslös och inte har något direkt att göra om dagarna, brukar aldrig dricka mitt i veckan, men kanske händer att man tar någon öl på onsdagen, men så fort fredagen kommer så blir man så jävla sugen på det går fan inte låta bli, nu på senaste tiden har jag druckit både på fredag och lördagen. på fredagarna blir man alltid så jävla berusad, sen på lördagen kan man nästan dricka hur mycket öl som hellst händer inget för ens man börjar ta till med groggarna, sen på söndagen blir man ju så jävla dålig fan vad kroppen får ta stryk öm om njurarna osv, är nästan dålig fram till tisdagen om jag festat riktigt hårt.. fan börjar bli lite less på alkoholen nu det ger mig inte så mycket längre! men har blivit som en vana att man ska dricka varje helg då nästan alla i min bekantskaps krets gör detta.

men denna helgen har jag faktiskt varit nykter, drack bara 4 öl eller något under fredagen, var faktiskt skönt att vakna upp frisk o kry på lördagen..
nästa helg får det nog bli lungt med tror jag.. jag tror man uppskattar nog alkoholen bättre om man inte dricker så ofta kanske varannan vecka eller en gång i månaden, för det är fan inte lika kul längre som det var i början av sin alkohl debut.

Tjenare.
Tänkte jag skulle slänga in en uppdatering, även om det bara är du som är intresserad.
Det har väl gått upp och ner med mitt alkoholdrickande, perioden jag inte fick några pengar så var det väldigt lugnt och skönt, även fast jag inte mådde något bra. Sedan var det födelsedagar och annat och jag började sakta och försöktigt dricka lite igen. Det gick lite hursom, från att bara ta några öl med polaren någon kväll och kika på lite film till att bli såpass berusad på krogen att jag blev utslängd och efterföljande timmars minneslucka.

Som jag även skrev tidigare att jag inte var intresserad utav anti-depp, så har jag faktiskt givet de chansen och har ätit remeron i någon månad nu.
Dock känner jag inte någon större förändring tyvärr, och har inplanerad tid med en läkare nästa vecka ifall det skall bytas till något annat.
Länge har jag funderat på det du nämner, att bara ta en öl eller två, men det slutar oftast (inte alltid) att man dricker sig antingen berusad eller riktigt dyngrak.

Och det är lite tråkigt, eftersom det är mycket kul som händer, mycket nytt folk man träffar och så vidare, som man dagen efter minns väldigt vagt.
Mitt drickande är väldigt sporadiskt för tillfället, men jag dricker åtminstone inte längre när jag mår skit, och såpass har det inte blivit någon "downward spiral".

Kontakten med min dotter och min föredetta är mycket bättre också, även fast det är jobbigt på många sätt.

Tror inte det riktigt räknas som att vara nykter om man dricker överhuvudtaget. Tänk vad lätt det skulle vara om man fick 4 öl varje gång man var sugen, för mig kan det räcka med 1 när man är riktigt sugen, men tyvärr stannar det ju inte där.

Och som du säger, en hel helg's supande är bara bortkastat.
Pengar, hjärnceller och annat, men det är ju kul så länge det varar, och vi är väl inte mer komplicerade än så, att vi vill ha kul?
Då inte sagt att det finns andra roliga saker att göra.