2022-11-20, 04:42
  #6109
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ladicius
Ja fy satan jag saknar inte att vakna med den ångesten. Kallsvettig, kl. 03:00, bara en timme eller två tills man måste släpa sig in i dsuchen och gå iväg och jobba. Ett darrigt, stinkande vrak. Panik och ångest över att jag fortfarande lever och måste försöka överleva ännu en dag, slita och ljuga sig igenom dagen för att räddas från undergången av ännu en berusning på kvällen. På repeat.

Men saknaden är stor nu efter den där goa känslan när allt är bra och alla bekymmer undanstoppade.



Bra jobbat! Fortsätt kämpa nu!
Fy fan för den måndagsångesten. Klarade mig bra på 80-90 talet då det var helt ok att ta en bira om man var ledig i "tjänsten". När jag klev i land och skulle vara med på måndagsmöten så kunde jag inte ens dricka en kopp kaffe i gruppen. Händerna skakade så jävligt, och oftast fick jag skylla på att jag hade magproblem och skippar kaffet idag. Som tur var så fattade dom läget då jag stank brännvin och dom erbjöd mig vård.

Kämpa inte ensamma, det finns hjälp att få och ta den medans ni kan.
Citera
2022-11-20, 09:18
  #6110
Medlem
GoggeGogeliuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av thetotalend
Tycker det är ganska skönt att kunna klämma en 0,0:a i bastun utan att bli rusig. Men för många är det ju en trigger.

Vi är alla olika, förstår vad Morfar-52 menar, jag undviker alltid t ex alkoholfri cider, ingen "ölmänniska" så på fyllan blir det ju sprit och ofta just cider 7.0 så visst är det en trigger.

Dessutom smakar alkoholfri öl (och för att inte tala om dito vin) så jäkla intetsägande att man avstår bara därför. Tyvärr är dock alkoholfri cider gott... ....men kör Pommac till ostbrickan.

Nevermind - i-landsproblem egentligen. Lucky you som kan ta den bastu-biran utan att trilla dit!
Citera
2022-11-20, 13:44
  #6111
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av RollonHomie
Ja, med jobb också måste det kännas ännu värre. Jag sket i allt och levde ett annat liv då, så jag hade inte lika många krav på mig som du verkar ha. Jag kunde bara släppa allt och ta dagen som den kom.

Är så jävla glad över att jag på nåt sätt fixade den mentala biten att ta mig ur det hela tillslut. Idag ser livet så annorlunda ut att jag inte ens kan förstå att jag har levt som jag gjort tidigare. Jag har inget sug efter alkohol alls idag och mår genuint illa av att se dokumentärer om alkoholister eller intervjuer med människor som berättar om sina liv i alkoholens klor.

Jag borde inte ens dricka 1-2 gånger per år, det är så små mängder det rör sig om, men när frugan åker bort så kan det hända att det barnsliga tänket om "föräldrafritt" kommer.

3-4 bärs räcker för mig, sen dyker mitt gamla jag upp med sina destruktiva tankar om hur jävla meningslöst allt är. Det är som att man väcker en djävul inom sig nästan bara av att känna lukten av en öppnad öl.
Riktigt starkt att du lyckades bryta helt med det livet! Det är inte lätt, det ska gudarna veta.

Ja alltså livet som alkis är nog svårare att få ihop samtidigt med jobb, fru och barn. Och det är oerhört påfrestande att hela tiden spela glad och frisk inför kollegor och familj. Men jag tror nog det i gengäld är "lättare" att sluta i min situation (när man får stöd och krav från dem runtom istället för att vara helt ensam).

Jo det är svårt att se dokumentärer om alkoholism, håller med. Även att vistas runt fulla människor tycker jag är ganska jobbigt nu (alltså de som passerat salongsberusning och börjat sluddra).

Men fan va skönt att du lyckats bryta! Tror inte jag kommer kunna dricka 1-2 ggr per år, jag får nog bli absolutist.
Citera
2022-11-20, 13:50
  #6112
Medlem
Voelsens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Sabbi
En nykter dag och kväll. Kommer gå att lägga mig nykter och vakna nykter. Så himla skönt!

Vakna utan bakrus är en gudagåva.
Känns skillnad även om man bara druckit lite.
Citera
2022-11-20, 13:55
  #6113
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Crackpipan
Fy fan för den måndagsångesten. Klarade mig bra på 80-90 talet då det var helt ok att ta en bira om man var ledig i "tjänsten". När jag klev i land och skulle vara med på måndagsmöten så kunde jag inte ens dricka en kopp kaffe i gruppen. Händerna skakade så jävligt, och oftast fick jag skylla på att jag hade magproblem och skippar kaffet idag. Som tur var så fattade dom läget då jag stank brännvin och dom erbjöd mig vård.

Kämpa inte ensamma, det finns hjälp att få och ta den medans ni kan.
Fan, precis så är (var) det. Så jävla sorgligt egentligen. Bra att de kunde erbjuda vård!

Jobbade på kontor innan och vi hade alltid dessa jävla timslånga måndagsmötena som aldrig ville ta slut. Ibland var jag så darrig att jag skakade i hela kroppen. Hur jag än försökte slappna av liksom pulserade kroppen och huvudet, som en Parkinson-drabbad. Kunde nästan aldrig hålla i en kaffemugg på morgonen utan att spilla, så jag hoppade också kaffet ofta.

Ja absolut! Tycker definitivt alla i vår sits borde söka hjälp i någon form. Om inte annnat är det alltid skönt att lätta på hjärtat och berätta om sina problem för andra, istället för att bära runt på hemligheten och låta den tynga ner en. Visst förstod "alla" runtom att jag hade problem med spriten, men innan jag erkände det själv finns det liksom inte mycket andra kan gör för att hjälpa.
Citera
2022-11-20, 15:05
  #6114
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ladicius


Jobbade på kontor innan och vi hade alltid dessa jävla timslånga måndagsmötena som aldrig ville ta slut. Ibland var jag så darrig att jag skakade i hela kroppen. Hur jag än försökte slappna av liksom pulserade kroppen och huvudet, som en Parkinson-drabbad. Kunde nästan aldrig hålla i en kaffemugg på morgonen utan att spilla, så jag hoppade också kaffet ofta.


Helvetet vad jag känner igen det där tyvärr…..vidrigt.

Och alla kvällar man vaknat eller inte ens kan sova för promillen går ner i kroppen, då vet man att man är illa ute.

2-3 års tid varje dag, vardagar 4-5 öl, helger det dubbla.
Efter sommaren tröttna jag på precis det du skrev, hur man är på jobbet osv…. Och en jävla oro för lever och bukspottkörtelinflammation.
Nu håller jag Ming nykter 2-3 veckor innan jag dricker en helg igen. Känner verkligen skillnaden hur mycket bättre man mår.
Citera
2022-11-20, 15:09
  #6115
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ladicius
Fan, precis så är (var) det. Så jävla sorgligt egentligen. Bra att de kunde erbjuda vård!

Jobbade på kontor innan och vi hade alltid dessa jävla timslånga måndagsmötena som aldrig ville ta slut. Ibland var jag så darrig att jag skakade i hela kroppen. Hur jag än försökte slappna av liksom pulserade kroppen och huvudet, som en Parkinson-drabbad. Kunde nästan aldrig hålla i en kaffemugg på morgonen utan att spilla, så jag hoppade också kaffet ofta.

Ja absolut! Tycker definitivt alla i vår sits borde söka hjälp i någon form. Om inte annnat är det alltid skönt att lätta på hjärtat och berätta om sina problem för andra, istället för att bära runt på hemligheten och låta den tynga ner en. Visst förstod "alla" runtom att jag hade problem med spriten, men innan jag erkände det själv finns det liksom inte mycket andra kan gör för att hjälpa.
En kollega som själv varit i samma sits spelade den här låten för mig när jag klev in på kontoret.
https://www.youtube.com/watch?v=I6NNv0qmx9k

Har han att tacka för mycket. Han golade inte ner mig, men gav mig en hint om att det är dags att rycka upp sig. Alla vet, men själv förnekade jag det.
Citera
2022-11-20, 15:54
  #6116
Medlem
Idag ska jag dricka mitt sista vin, sen planerar jag att ta ett längre uppehåll.

Fyller 32 om 3 månader och jag planerar att lägga ner alkoholen helt när jag fyller. Kanske tar ett nyktert år tills 33. Bort med tjacket också. Och inget annat heller. Festen är slut.
Citera
2022-11-20, 15:58
  #6117
Medlem
MrSwaggers avatar
Nån mer som firar 20 år som alkis I år?
Har bara ca 10 år till som jag måste stå ut med sen kommer äntligen friheten, längtar!
Citera
2022-11-20, 16:35
  #6118
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av ladicius
Riktigt starkt att du lyckades bryta helt med det livet! Det är inte lätt, det ska gudarna veta.

Ja alltså livet som alkis är nog svårare att få ihop samtidigt med jobb, fru och barn. Och det är oerhört påfrestande att hela tiden spela glad och frisk inför kollegor och familj. Men jag tror nog det i gengäld är "lättare" att sluta i min situation (när man får stöd och krav från dem runtom istället för att vara helt ensam).

Jo det är svårt att se dokumentärer om alkoholism, håller med. Även att vistas runt fulla människor tycker jag är ganska jobbigt nu (alltså de som passerat salongsberusning och börjat sluddra).

Men fan va skönt att du lyckats bryta! Tror inte jag kommer kunna dricka 1-2 ggr per år, jag får nog bli absolutist.

Ja, det är bara att fortsätta kämpa, du kommer att klara det bara du håller ut ett tag!

Jag vet att det är fel av mig att ens dricka 1-2 gånger per år, även om det bara rör sig om ett par öl. Även den lilla mängden är ju egentligen att ha en fot kvar och jag får absolut inte ut något gott av att dricka. En onödig lyxkänsla på något sätt, inte för att jag dricker dyra bärs ( ) men för att jag kopplar det till lyxen att få vara ensam de få gånger frugan åker bort.

Hon känner till min historia, vi träffades långt efter det att jag bröt med mitt gamla liv och jag kan vara öppen med att jag kommer ta några öl när hon åker bort. Jag har aldrig spårat ur, men det är så jäkla onödigt ändå för jag får inget ut av de där bärsen.

Bra med såna här diskussioner, härmed bestämmer jag att det är slut till 100% för min del också.
Citera
2022-11-20, 17:06
  #6119
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av D-Block
Helvetet vad jag känner igen det där tyvärr…..vidrigt.

Och alla kvällar man vaknat eller inte ens kan sova för promillen går ner i kroppen, då vet man att man är illa ute.

2-3 års tid varje dag, vardagar 4-5 öl, helger det dubbla.
Efter sommaren tröttna jag på precis det du skrev, hur man är på jobbet osv…. Och en jävla oro för lever och bukspottkörtelinflammation.
Nu håller jag Ming nykter 2-3 veckor innan jag dricker en helg igen. Känner verkligen skillnaden hur mycket bättre man mår.
Ja det är vidrigt. Känslan är nästan som om man vore på väg till sin egen avrättning. Man räknar ner minuterna, ångesten stiger i takt med att promillen i blodet sjunker. Och ibland kunde man som du säger inte sova alls, då var det fan kris. Låg som i en dimma eller feberyra mellan vakenhet och sömn, sjuka tankar om att man kanske skulle hoppa framför tåget nästa morgon, bara för att få slut på lidandet.

Nej det går fan inte att leva så! Bra att du dragit ner ordentligt på det!

Citat:
Ursprungligen postat av Crackpipan
En kollega som själv varit i samma sits spelade den här låten för mig när jag klev in på kontoret.
https://www.youtube.com/watch?v=I6NNv0qmx9k

Har han att tacka för mycket. Han golade inte ner mig, men gav mig en hint om att det är dags att rycka upp sig. Alla vet, men själv förnekade jag det.
Det är en fin låt, riktigt bra. Hade glömt bort att den fanns - tack för tipset

Och schysst kollega som stöttade på sitt sätt. Ibland behöver man höra sanningen och jag antar att det är betydligt lättare att höra från någon som vet precis hur man mår.

Fick en del pikar från kollegor men ingen av dem hade själva några problem mef spriten så det bet liksom inte (lätt att skoja bort).
Citera
2022-11-20, 17:27
  #6120
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av RollonHomie
Ja, det är bara att fortsätta kämpa, du kommer att klara det bara du håller ut ett tag!

Jag vet att det är fel av mig att ens dricka 1-2 gånger per år, även om det bara rör sig om ett par öl. Även den lilla mängden är ju egentligen att ha en fot kvar och jag får absolut inte ut något gott av att dricka. En onödig lyxkänsla på något sätt, inte för att jag dricker dyra bärs ( ) men för att jag kopplar det till lyxen att få vara ensam de få gånger frugan åker bort.

Hon känner till min historia, vi träffades långt efter det att jag bröt med mitt gamla liv och jag kan vara öppen med att jag kommer ta några öl när hon åker bort. Jag har aldrig spårat ur, men det är så jäkla onödigt ändå för jag får inget ut av de där bärsen.

Bra med såna här diskussioner, härmed bestämmer jag att det är slut till 100% för min del också.
Tack! Hoppet lever ännu i alla fall

Jag förstår känslan! Lite som när jag köper en cigarr (Röker normalt inte men någon gång om året brukar jag köpa en cigarr och "njuta" av i min ensamhet. Då ligger njutningen i själva proceduren att inhandla en cigarr, hitta en lugn stund utan fru och barn, sätta sig ner och filosofera medans man röker. Det är själva "ritualen" som är njutningen, inte så mycket tobaksrökningen i sig, den kunde ju egentligen kvitta)

Fast i ditt fall är det kanske också ett kvitto på att alkoholen inte längre kan ta dig, en sorts ritual där du bevisar för dig själv att du inte längre är beroende? Men det är nog smart ändå att göra som du säger, och skippa även dessa få tillfällen. Beroendehjärnan är ju, som jag fått erfara (och hela tiden erfar), jääävligt påhittig. Och till synes oändligt tålmodig.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in