Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Det låter som du har ett obalanserat förhållande (eller kanske rent av fel partner) än alkoholproblem. Kanske borde du ta detta i relationstråden?

Hallå i tråden ...

Har lämnat ett blandmissbruk alkohol inkluderat. sista dagen blev det bara de sista folkölen jag då hade som ett sista avsked eller nåt och inget annat dumt...det sexpacket folköl hade jag börjat på när jag skulle landa efter sista gången det togs amfetamin.

så räknat från när sista folkölen dracks så passerade jag 121 dagar nykter idag.. alltså över 4 månader om man fantiserar ihop att alla månader har 30 dagar .. har en känsla av att det jämnar ut sig tillslut. det är jag faktiskt lite stolt över.

Hoppas ni andra kämpar på och att ni mår bra

Imponerande bra gjort! Gratulerar!
Känns drogfriheten stabil eller går tankarna ibland mot att slira lite? Har du några särskilda strategier för att hantera sommarens frestelser?

saken är den att jag hade ett långt alkoholuppehåll för några år sedan. ca 10 månader...Det va helt planerat och började med 1 vit månad som jag trivdes såpass bra med att det bara rullade på. och jag mådde bättre än jag någonsin hade gjort innan. men så började jag dricka igen.

Så nu vet jag hur det kommer bli....och jag har bara släppt tanken på alkohol och droger helt. så färdig med det och det är bara skönt att slippa ägna det en tanke. Har inga somhelst problem med andra som dricker och jag kör gärna alkoholfri 0,5% öl i deras sällskap.

drickandet skapar en ond cirkel för mig, själförtroendet urholkas och ångesten växer successivt.

så jag har släppt taget bara och det är så gött ... nu väntar jag på att hjärnana ska komma ikapp .... fått PAA problem deluxe ..... kan släppa på 6 månader ca eller som värst kanske 2 år ... skitsamma det är värt pinan nu

inte haft en enda tanke i närheten på att ta mig återfall överhuvudtaget

Det är väl mer en definitonsfråga, nykterhet, kan jag tycka. Det är egentligen ingen som begär något. Har inga krav från någon, för där finns ingen. Är nog mitt undermedvetna som spökar. Skuldkänslor kanske.


Demonerna manifesterar sig i psykiska lidanden. Var i kontakt med vården för några år sedan, fram och tillbaka. Testade olika mediciner men inget fungerade. Då fanns bara självmedicineringen som fungerade som ett mirakel, men den var ju allt annat än just det. Å andra sidan vet jag inte om hade levt idag utan den.

Känner igen det du skriver. Existentiella tankar och ångest är en stor del. Det värsta är nog att aldrig få frid i sinnet. Jag undrar vad som krävs egentligen. Har börjat meditera mer, tränar mer, är ute mer, läser mer.. allt möjligt, men tycker inte det hjälper mer än för stunden.

Starkt gjort av dig. Känner precis som du att alkoholen är något som är passerat. En fas i livet som jag lagt bakom mig, precis som mycket annat. Det känns inte alls som om jag någonsin kommer att ta ett återfall, men så fort jag tänker den tanken så blir jag orolig över att vara övermodig. Det kommer nog att ta lång tid innan jag verkligen vågar slappna av helt. Att höra om andra som klarar av det jag vill göra är ett stort stöd.


Det du beskriver låter väldigt tufft, tycker jag. Blir inte jätteförvånad över att vården inte kunnat hjälpa dig. Dels är alla problem som en person drabbas av inte medicinska, och dels är inte alla medicinska problem botbara.

Jag tror att de existentiella funderingarna hör till alla människor, och att våndas över sådana frågor kommer automatiskt som en produkt av intelligens. Jag tror också att jag förstår vad du menar med att aldrig få frid i sinnet och på vilket sätt alkohol kan hjälpa till med det. Inte för att man egentligen får någon frid, det är väl mest ett slags bedövning. Jag är antagligen äldre än du och har brottats med min inre monolog så länge jag kan minnas. Den självupplevande delen av medvetandet som hela tiden spinner runt och drar en hit och dit. Det som jag har märkt när jag blivit äldre (50+ nu) är att det faktiskt lugnar ner sig med tiden. Tyvärr en klen tröst när man är mitt uppe i det.

Träning, läsning, meditation m m som du skriver om tror jag är väldigt bra saker för att få kontroll på tillvaron. Det är alltsammans sysselsättningar som hjälper en att koncentrera all den där rastlösa energin på något konstruktivt. Att det bara hjälper för stunden ligger kanske i sakernas natur och det kan vara orealistiskt att förvänta sig mer. Skulle det kunna vara så för dig att även en kort tids respit skulle kunna vara av värde? Framför allt om det inte kommer med alla de negativa sidoeffekter som bedövning medelst alkohol för med sig?

Det jag försöker få med mig och inte glömma är alla konsekvenser om jag dricker eller drogar igen. Försämrat självförtroende, fet ångest och rent allmänt dåligt mående överlag. Det vill jag verkligen slippa...och jag vet att jag inte ens skulle kunna njuta av första klunken alkohol och än mindre nåt rus, för det hade varit en reminder i bakhuvudet om konsekvenserna hela tiden.

Jag tänker fortsätta rapportera om hur det går och hur måendet förbättras här. nu ska jag kika lite vad du har delat med dig av i tråden

Det kan vara att jag super upp alldeles för mycket under en kort tid. Pengar som borde sparats.

"Dont torget to kring a towlie".

Kan ha uttryckt mig fel men det handlar mer om att jag vill drycka i fred och får jag negativa kommentarer dricker jag mer.

Hur hanterar ni som slutat att dricka tristessen och jobbiga tankar som man inte kan bedöva utan alkohol? Har varit nykter i snart 1 1/2 månad. Anledningen till uppehållet är att jag börjat oroa mig för min övervikt, eventuellt höga blodtryck, invärtes skador och diabetes. Det var inga större problem att lägga ned alkoholen, jag drack visserligen inte kopiösa mängder jämfört med en del som skrivit i tråden, dock varje dag efter jobbet ca 4-5 starköl (0,5 l) och förstås mer på helgerna, men inte i sådan utsträckning att jag fick några värre abstinensbesvär. Tänkte fortsätta vara nykter tills jag nått min målvikt så det lär bli ett längre uppehåll, eventuellt slutar jag helt. Fysiskt mår jag alltså rätt så ok i skrivande stund, psykiskt är det jobbigare. Jag försöker äta vettigt och tränar dagligen. Alkoholen har bedövat och trängt undan jobbiga tankar, men problemen som jag hade tidigare finns ju fortfarande kvar och har blivit mer påtagliga. Jag har inte så stort kontaktnät och under årens lopp har jag dessutom dragit mig mer och mer undan från gamla vänner och sociala sammanhang, trivdes bättre hemma där jag kunde dricka i fred. Vilket gör att jag nu som nykter i över en månad känner mig mer ensam än när jag krökade i min ensamhet. Lite paradoxalt är det allt.

Starkt att du tagit tag i det. att du går in med ett eventuellt bryt för evigt är jättebra, sätt dig in i lite vad för skador alkohol ger på alla plan så kommer du vilja bryta helt, speciellt när du märker riktiga förbättringar i måendet om några månader.



En sak som talar för att du bör fixa det här fint är ju ditt Nietzsche-citat, du har ett lite djupare tänk antar jag? eller gillar sånt lite iallafall. Sätt dig in i andra filosofiska tankar och idéer. österländsk filosofi och meditation är inte dumt. Mindfullness.


att bara ta bort flaskan och sitta på samma plats i tv-soffan är ju bara att stålsätta sig och leder ingenstans. gjorde det själv i början när det kändes för jävligt men efter ett tag kändes det som att man bara satt och stretade emot nånting, och allt började lossa lite så fort jag tvinga mig ur soffan och gjorde nåt som iallafall var LITE produktivt. inte så noga vad, bara göra klart nåt hemma som skjutits upp. stick en sväng till tippen. eller bara rensa upp småplotter hemma, det blir man lugnare i sinnet av.

på nåt vänster måste man träffa människor, det görs lättast med gemensamma intressen, så hitta nåt att prova på elelr ta upp ett gammalt intresse. eller gå en kurs hos medborgarskolan. eller nån kollega som du kan se nån sportmatch på tv med eller på typ oleareys, ja jag vet men du kommer aldrig komma undan alkohol den finns fortfarande lika bra att utsätta dig för miljön, känns stärkande när du har låtit bli att dricka nåt efteråt.

lite så som jag kan komma på på rak arm.

När det gäller skador så är jag ganska påläst, men det är ju sånt man ofta skjuter i från sig när man dricker. En märklig sak som har hänt är att jag förvisso mår bättre fysiskt, men är ändå är i ett slags töckenliknande tillstånd, trots att jag känner mig betydligt piggare är jag samtidigt segtänkt och har svårt för att lösa arbetsuppgifter som jag tidigare inte haft några svårigheter med, motivationen har också gått ned en aning. Man kan ju tycka att det borde vara precis tvärt om när man äter, tränar och sover bättre.

Nja just det citatet ska man kanske inte dra så stora växlar på, jag är ingen större tänkare/filosof.


Är det något jag inte har problem med så är det träningen eller att småplocka hemma, är betydligt mer städat än vad det brukar vara hemma hos mig. Beror säkert på rastlösheten jag tog upp i föregående inlägg. När det gäller att träffa folk så har ju Coronaviruset ställt till det en aning den senaste tiden/året även om det kanske är på väg att lättas upp? Att vara på krogen/sportbar lockar inte så mycket, inte för att jag tror att jag skulle börja dricka utan mer på grund av att det är trist att hänga med berusade människor om man är nykter själv.

Tack för bra svar.