Citat:
Är det någon annan som kämpat med alkoholen som känner att andras beteende legitimerar erat supande? Jag brukar se det som att är jag stökig så är jag åtminstone inte personen som nitar någon från sidan utan förvarning. Skriker jag så beror det på någon annan, är jag ledsen så finns det alltid någon anledning att gräva fram. I slutändan undrar jag om bagaget tillåter en att vara en idiot och svaret till mig själv är alltid nej, ändå fortsätter jag. Är lika trött på att be om ursäkt som att få dom.
Jo, så tänkte jag absolut väldigt länge. En annan observation jag har gjort är att jag ofta på väg till systemet kunde våndas lite med mina tankar då jag väl kände att jag inte borde köpa så mycket alkohol. Nära många systembolag finner man ofta en plats där a-lagarna bänkat upp sig lagom till att systemet öppnar och visst kunde jag många gånger tänka att jag i alla fall inte hade sjunkit så lågt och i jämförelse med dem så var ju min alkoholkonsumtion normal.
Såklart är det fel att tänka så. Det är ingen som tänker om att man gått upp i vikt att det fortfarande är lugnt för man har inte kommit så långt som de medverkande i my 600lb life. Man behöver inte bli värst av alla man känner till bara för att inse att det krävs förändring. Samtidigt var det absolut ofta precis så jag tänkte. Jämförde mig hela tiden med de som var värre än mig, inte bara a-lagarna i parken. På något sätt fick det mig att känna mig bättre, men jag hade ju problem jag också.