Gissa Bokcitatet

Tackar! Miljön och författarens ålder kändes som att det kunde stämma, men det var allt. Har fortfarande inte läst någon bok av Greene måste jag erkänna.

Nästa citat. Mindre känd författare, fast boken är en klassiker (det står på omslaget):

Under första världskrigets första år inträffade i Ryssland en egendomlig tilldragelse som, ehuru de däri inblandade hade intresse av att förtiga den, dock säkerligen skulle ha blivit allmänt bekant om inte den snart därefter utbrytande revolutionens fruktansvärda händelser hade undanträngt den.

Det var sent på eftermiddagen under den sista veckan av juni. Utanför det lilla stationsuset på en järnvägsstation omkring tjugo, trettio kilometer bortom Petersburg stod polisprefekten Belitskij inbegripen i ett livligt men lågmält samtal med en honom tydligen underordnad man.

- Hur kan något så vanvettigt ha fått hända! morrade polisprefekten. Låta olyckan ske omedelbart bortom Petersburg! Det ser mera ut som ett skurkstreck än som ett missförstånd! Och om ni anställer folk som är benägna för dylika misstag, så kan jag inte längre använda er!

- Har jag inte alltid tjänat ers excellens väl? sade mannen. Jag har givit tydliga order om att olyckan skulle ske i Sibirien, så nära slutstationen som möjligt, och det är mig ofattligt varför befallningen inte har blivit åtlydd. Det är inte alltid lätt att få pålitligt folk och jag måste förlita mig på goda rekommendationer. Ers excellens är för rättvis för att inte förlåta mig.

Något får mig att tänka på Amor Towles "En gentleman i Moskva" men känner inte igen det Att citerar.

Ej Amor Towles. Men i likhet med honom är den sökta författaren inte ryss. Och boken är alltså utgiven i en klassikerserie.

En bit till.

Han grep ett par av bollarna och började kasta dem i luften. Först kastade han bara med två, men undan för undan tog han fler som skilde sig från varandra genom sin färg. Några bland de deporterade blev uppmärksamma och det ljöd utrop av beundran.

- Om du ackompanjerar mig som förr, så går det ännu bättre, sade Peter.

Han grävde i sin kappsäck, drog fram en balalajka och räckte den till vännen. Denne tog instrumentet och stämde upp en sprittande dans. Det tycktes nu som om bollarna, som svärmade omkring i luften likt brokiga små fåglar, rörde sig i takt med musiken, än fortare, än långsammare, och bildade olika figurer. Tänkte man på att det var bollar, kastade av en människa, så tyckte man att han måste ha hundra händer och såg ovillkorligen efter om han bara hade två.

Kommissarien, som just återkom med en handfull smörgåsar med pålägg, stirrade bestört på den brokiga virveln som små småningom rörde sig allt saktare, upplöstes och slutligen försvann.

- Herrn är artist, sade han beundrande.

- En gång till! Mer! Om igen, om igen! ljöd det från alla håll.

Det hade undan för undan kommit folk dit från byn, godmodiga bönder som hade hört talas om olyckshändelsen med de landsförvista och nu kom till dem med allehanda matvaror och kläder.

- Gör dem den glädjen, lilla duva! sade Igor. Du har säkert mer i reserv.

Peter såg sig prövande omkring, hans ögon blixtrade.

- Om kommissarien ger tillåtelse, så kunde jag gå på lina.

Tittade på olika klassikerserier och det enda jag kom på var Kejsarbysten av Joseph Roth. Sätter höga odds på den gissningen.

Rätt så bra gissning, men Roth är det inte. Den vi söker föddes tidigare och dog senare. Utgivningen på svenska består av sju titlar. Fem kom i början av 1900-talet, en i mitten (den aktuella), och en mot slutet av seklet, då i samband med en svensk filmatisering.

Ett citat till, där bokens titel får sin förklaring:

- De vilda djurens hotfulla rytanden passar illa i denna stilla nejd, sade Paléologue. Det är min skuld att dess egentliga karaktär, särskilt nätternas karaktär, härigenom störs. Jag har aldrig upplevt sådana nätter som här: inte ett löv rör sig, inte ett djur prasslar. Det finns varken stjärnor eller måne på himlen, träden och husen kastar inga skuggor, allt ligger i ett pärlvitt, orörligt ljus. Man kunde tro sig vara på den andra sidan av glömskans flod. Björkarna, som kantar vägen till byn, liknar ett långt tåg beslöjade skuggor som sorgsna drar in i landet utan återvändo.

- Ers excellens gör studier inte blott i den ryska själen utan även i det ryska landskapet, sade Bjelitskij. Nätterna vid tiden för sommarsolståndet, när det knappt blir mörkt därför att solen går sent ned och tidigt upp, kallas för de vita nätterna, och de har ett oroande och upphetsande inflytande på människor med känsliga nerver. Jag hör inte till dem.

Då Paléologue teg fortsatte han.

- Jag måste nu fara in till staden för att träffa en del anstalter i samband med attentatet. Därefter återkommer jag hit för att ordna med förvaringen av de deporterade tills de kan resa vidare ...

Han rullade bort i sin bil, medan Paléologue fortsatte promenaden.

"Känslolösa, inskränkta best", tänkte ambassadören. "För mig är det som kunde dessa vita nätter få ens kött att dunsta bort tills bara själen finns kvar som en arm, undanglidande skugga."

Genom att gå igenom svenska filmatiseringar kom jag fram till Racarda Huchs och sedan till Vita Nätter!
Det finns väl för övrigt andra verk med samma titel.

Jadå, Ricarda Huch är det, hittills aldrig nämnd i litteraturforumet vad jag kan se. Nominerades till nobelpriset sju gånger. Mycket riktigt har Dostojevskij m.fl. skrivit böcker med samma titel. Serien som den här utkom i är den eminenta Tidens tyska klassiker. Och filmatiseringen var Skyddsängeln av Suzanne Osten från 1989.

Snyggt Fortran, över till dig!

Tackar, en för mig okänd författare. Tyvärr har jag en rad olästa böcker av bland annat denne författare:


Luften lever ett liv som det ej förunnats oss att fatta;
den lever sitt ljusblå, blåsiga liv, som börjar högt ovanför
våra huvuden men inte slutar någonstans.
Vid en blick genom fönstret syns
skorstenar, kyrkspiror, hustak som verkar täckta med bly;
ja, detta är den stora, fuktiga världens
början, där gatan, vår fostrarinna gatan,
samtidigt är dess alltför tidiga slut.
Horisonten ljusnar. Det gryr. En postbil passerar.
Det finns ingenting mer att tro på - utom
att det till vänster om Themsens högra strand
finns en Themsenstrand till. O budskap välsignade!

Luften lever ett liv som det ej förunnats oss att fatta;
den lever sitt ljusblå, blåsiga liv, som börjar högt ovanför
våra huvuden men inte slutar någonstans.
Vid en blick genom fönstret syns
skorstenar, kyrkspiror, hustak som verkar täckta med bly;
ja, detta är den stora, fuktiga världens
början, där gatan, vår fostrarinna gatan,
samtidigt är dess alltför tidiga slut.
Horisonten ljusnar. Det gryr. En postbil passerar.
Det finns ingenting mer att tro på - utom
att det till vänster om Themsens högra strand
finns en Themsenstrand till. O budskap välsignade!


Staden London är skön; där går alla klockor rätt.
Bara Big Ben kan visa om ens hjärta går efter.
Svällande som en åder ringlar Themsen mot havet
och i Chelsea ger bogserbåtar hals
med sina basar. London är skönt. Det har vuxit fram
inte höjdledes utan på bredden, vårdslöst, längs floden.
Och när man sover där blandar sig nuets och det förflutnas
telefonnummer. Summan blir astronomisk. Och
fingret, som på vintermånens skiva slår
detta nummer, får färglösa pip till svar:
"upptaget", och detta ljud är långt mer
oundvikligt än Gud Faders stämma.

Här ur en annan genre av samma författare:

Totalitarismen har det goda med sig att den antyder ett slags vertikal hierarki som är individens
egen, med medvetandet i toppen. På så vis har vi uppsikt över vad som pågår inom oss; det är
nästan så att vi tjallar på våra instinkter hos medvetandet. Och sedan straffar vi oss själva. När vi
inser att detta straff inte står i proportion till det svin vi uppdagat inom oss, tar vi till spriten och
dricker oss från vettet.

Det här går ju inte alls bra. Inte en enda gissning. Här är en strof som kanske avslöjar något:

Jag är född och uppvuxen nära den baltiska träskmark
där de zinkgråa, parvis rullande vågorna härskar.
Härav kommer sig mina rim och härav min stämmas gråhet

En balt med uppenbar koppling till England? Den enda jag kan komma på är den ultradekadente greven Eric Stanislaus Stenbock, men citaten passar inte riktigt med det sparsamma material som finns översatt till svenska.