Citat:
Ursprungligen postat av
WhiskeyTango84
Har varit psykpatient i 20 års tid och förtidspensionerad pga detta. Mina diagnoser är svår GAD, Panikångest och en väldigt grav sömnstörning. Jag hade en fantastisk läkare i nästan tio års tid som nu har slutat. Här där jag bor finns nu enbart hyrläkare som försvinner då och då för att ersättas av nya. De jag har träffat hittills har varit hyggliga och förstått min problematik men man vet aldrig om man springer på ett stolpskott. Det har hänt mej och den läkaren sa jag upp kontakten med och krävde en ny då hon satte diagnoser på mig som jag inte har och vägrade ge mig adekvat medicinsk vård för mina problem. Det gick så långt så att jag tänkte ta livet av mig pga felbehandlingen men det löste sig med ny läkare. Ser lite likadant ut inom slutenvården. De få gånger jag har varit inlagd har jag fått intrycketav att det är lite lotteri vilken typ av läkare du får. Vi har ett riktigt as till överläkare som basar över 2 av psyks 4 avdelningar här bla som är totalt anti benzo, även om det är det enda som hjälper och har extrema gudskomplex dvs använder patienter som experimentmarsvin och behandlar alla med tung antipsykotika oavsett problematik så aldrig mer slutenvården för min del. Åtminstone inte där jag bor nu
Samma här. Det är som du säger lite av ett lotteri tyvärr när man ska dra samma historia för en läkare som i grund och botten inte alltid förstår.
Av min erfarenhet eller hur jag bemöter en ny behandlande psyk-läkare är att vara ärlig på ett sätt som får dem att förstå vilka tabletter som funkar o att på ett artigt sätt resonera kring det.
Jag är sjukpensionär. Jag har kommunala insatser som t ex kontaktperson etc.
Bakar du in allt till en sammanfattning av att jag provat det mesta kring dessa läkemedel i en bild av att sömn, klara av en vanlig vardag funkar så brukar dom lyssna. Och då snackar vi öppenpsyk. Sluten psyk kommer bara leda till problem. Tyvärr.
Det jag vill komma till är att man får skådespela lite med stolpskotten man då o då måste bemöta inom vården. Men har du 20-30 år under bältet är dom oftast rätt enkla att utmanövrera med ord. Om inte det funkar vänder du dig till patientombudet och då får dom eld i röven.