Vilken film såg du senast?

Fury

Brad Pitt med vänner i en tank. De dödar nazister och knullar tyska horor. Tyvärr är där en jävla pajas med i filmen som vapenvägrar, men till och med han kommer på bättre tankar.

4/5

Limitless
Året var 2011
https://www.imdb.com/title/tt1219289/?ref_=nv_sr_srsg_0

Minns ni den mildare hypen gällande denna film? Det gör jag. Jag såg filmen då och tyckte den var ganska bra, men nådde inte upp det till det andra verkade tycka. Då såg jag filmen nedladdad i halvdan kvalitet också.

Nu var det bättre kvalitet och vad tycker jag idag? Blandande känslor!

Bradley Cooper tycker jag är helt okej i denna film och i övrigt, men spontant känns det som att det finns andra som kunde gjort det här bättre. Robert De Niro fungerar utmärkt, men har endast en mindre roll. Skulle inte förvåna mig om rollen mest var en tjänst ifrån hans sida för att hjälpa filmen kommersiellt.

Jag hade glömt hur alternativ (i brist på bättre ord) denna film var. Ämnet mindes jag ungefär, men för att passa filmens ämne är filmen upplagd och överlag gjort på ett speciellt sätt. Det kan jag artistiskt förstå, men mycket av filmen går bara förbi i korta scener. Det passar, men blir tråkigt att titta på. Det ger mig inget som tittare att fastna för. Mycket av substansen filmen skulle kunna få går förlorad. Jag brydde mig inte riktigt om huvudrollen som jag kanske borde trots att mycket händer.

Ändå. Ämnet i sig är intressant och flera olika typer av scener är sevärda. Ibland är den underhållande eller spännande. Dessvärre känns även vissa moment mer ifrån en b-film. Som tittare får man svar, men själva upplägget för en del grejer funkar inte för mig.

Spontant känns det som att filmen kunde varit längre och tjänat på det. Byggt upp karaktären och gjort filmens mer slumpmässiga scener lite mer realistiska. Nu känns filmen lite svajig för mig. Helt okej är den och betydligt sämre filmer finns det gott om, men skulle jag idag rekommendera denna till massa kompisar som folk gjorde för nio år sedan? Inte direkt, tyvärr.

Betyg?

SSF: Stakeout (1987) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

En mördare rymmer från fängelset och det sätts in spaning på hans ex-flickvän. Det monotona skitjobbet går till Chris och Bill, två detektiver som helst hade sluppit att sitta och titta på när någon ser på tv i timtals. Men, tjejen är vacker, riktigt vacker. Snart övergår spaningsarbetet till polisiära övertramp som att ta kontakt med objektet, till och med flörta.

Det här är en klassisk 80-tals buddy cop-film som innehåller alla kännetecken. Två omaka poliser som tvingas jobba ihop, en blandning av komedi och thriller och ett soundtrack som är härligt överdrivet. En av de viktigaste ingredienserna är kemin mellan Emilio Estevez och Richard Dreyfuss som verkligen är på topp. Seriöst, jag hade kunnat se dem sitta och snacka skit i ett slitet hus eller över en slafsig frukost i timmar.

- What the hell did we do to deserve this?
- I think it was that stripper we sent to the captain on his birthday.
- I told you we should have sent the woman.
- Yeah, I think you're right. I screwed up.

Madeleine Stowe i hennes blott andra filmroll passar också perfekt in i mixen och överskuggas definitivt inte av de två stjärnorna. Resten av filmen är ganska medioker, ärligt talat. Den är underhållande och supercharmig men också förutsägbar och avsnitten med de två rånare är ganska sömniga. Det som verkligen lyfter filmen är Richard Dreyfuss i komisk högform.

Det är inte ofta jag skrattar ut högt men med Dreyfuss är det ibland omöjligt att låta bli. När han fastnar inne i lägenheten när Stowe kommer hem och istället för att fly när chansen ges börjar dansa i takt med musiken är jag närapå att dö. Samma sak de gånger han yrvaket vaknar upp och inser med ett skrik att han har gjort något riktigt illa kvällen innan. Ah, jag bara älskar Richard Dreyfuss, älskar i princip allt han har gjort i sin långa karriär.

Spännande blir det aldrig riktigt för min del och jag minns inte mycket från slutet. Då kändes det som att jag var klar med filmen. Essensen är när Estevez och Dreyfuss har satt upp kameran och får syn på Stowe tvärsöver gatan och utbrister: "God, she's cute".

Låter bra får nog lägga till den på min att se lista.

The Invisible Guest (2016)
Originalspråk: Contrapriento
https://www.imdb.com/title/tt4857264/?ref_=nv_sr_srsg_3

Spansk kriminalthriller från Oriol Paulo om en man som anklagas för att ha mördat sin älskarinna, men som, bevisen till trots, antyder motsatsen. När filmen inleds har mordet i fråga redan ägt rum, och hela filmen berättas sedan genom ibland osammanhängande, ofta icke-linjära flashbacks där man som tittare aldrig riktigt känner sig helt säker på vad man ska tro på.

Väldigt välskriven story, skicklig regi och ett slut som sitter kvar på hjärnhinnan ett bra tag efter end credits. Skådespeleriet var ibland lite dokusåpa-varning, men det drog inte ner helhetsbetyget nämnvärt.

För den som går igång på psykologiska thrillers med gråa, moraliskt komplexa karaktärer kan jag varmt rekommendera filmen. Det var den första filmen jag såg av regissören och skribenten Paulo, härnäst ska jag försöka leta rätt på El Cuerpo från 2012 av samma regissör.

Betyg: 8/10

SSF: Contagion (2011) | 🌑🌑🌑🌑🌕 |

En amerikansk kvinna anländer hem efter en affärsresa till Kina. Inom två dagar är hon död från en mystisk influensa, kort därefter dör även hennes son under samma omständigheter. Det visar sig att hon blivit smittad av ett okänt virus med ursprung i fladdermöss. Ett virus som nu sprids snabbt över hela världen medans experter kämpar mot tiden för att utveckla ett vaccin innan hela samhällen brakar samman.

Jag har sett den här ett par gånger sedan release och alltid tyckt det var en bra film. Intressant att se en film som handlar om en pandemi ta det så seriöst och inte ha några onödiga actioninslag - viruset i sig är skrämmande nog. Men som de flesta andra så trodde jag inte vi skulle leva igenom en pandemi blott 9 år senare, leva i filmens verklighet som visserligen var skrämmande men som också kändes som något överdriven.

Att se den idag är en surrealistisk upplevelse. Tomma flygplatser, tomma gym och andra allmänna ställen, självisolering, social distancing, butiker som töms av rädda människor, överfyllda och kaotiska sjukhus, känslan av oro överallt, längtan över att allt ska återgå till det normala och sluta ta dig på ansiktet! Igenkänningsfaktorn har aldrig varit mer skrämmande i en film. Fokus ligger dock på de som arbetar dygnet runt för att hitta en lösning, precis det som experterna gör nu. Det inger visst hopp.

Manusförfattaren Scott Z. Burns får idag tusentals förfrågningar om en kommentar. I hans manus arbetar vetenskapen och de som styr i harmoni med varandra, för det mesta. Allvaret i viruset ger dem inte mycket val. Det vi ser nu med allt ifrågasättande och skepsis till och med från världsledare säger han är något han aldrig såg framför sig. Hotet är ju så uppenbart.

Det här blev inte så mycket en recension av filmen av naturliga skäl men jag har alltid gillat att den liknar en dokumentär på många sätt. Strukturen är okonventionell, den tar inte till några knep för det behövs inte om man skildrar en pandemi realistiskt. På slutet levereras en tankeställare - hade bara en kock tvättat händerna ordentligt så hade miljoner liv räddats. Det finns en orsak till den uppmaningen.

Woman at war, en underbar isländsk film om en äldre kvinna som hatar globalism och drar sitt strå till stacken i bekämpandet av crony-kapitalism. Vackert språk. Vacker setting där på island, så fotot blir snyggt av sig självt. Dock är slutet lite segt. Jag har bara sett två isländska filmer och båda har varit oväntat bra. Den andra var en film om getter där två bröder är i konflikt. Woman at war får iaf 7,5/10

Sen såg jag ’One Chance’. Baserad på en sann historia . En feelgood film med James Corden i huvudrollen. Lite för smörigt på UK vis ibland kanske men ändå riktigt vacker berättelse. 6,5/10

Till sist har jag sett The Gentlemen. Väldigt Guy Ritchieig. Väldigt bra alltså. Tyckte dock kinesen gjorde en dålig skådespelarinsats. Bäst var Charlie Hunnam. Roliga och vassa repliker genomgående i filmen. 8/10

Jag tyckte den filmen var riktigt usel första gången jag såg den. Sen har jag sett den igen och igen och nu uppskattar jag filmen mycket. Det är en film som växer ju mer man ser den.

The undercover man (1949) Lagens fiende nr. 1

Glenn Ford som specialagent för bokföringsbrott.


En rätt tråkig crime/noir film, mycket prat.
2/5

IMDB: 6,7 = 3,53/5

Circle

Jag såg den för några år sedan och ville se den igen. Ett kammarspel, kanske man kan säga. Påminner om Exam.

50 personer vaknar upp i ett rum stående och placerade i en cirkel i ett rum. Rör man sig från sin plats, eller rör någon som står bredvid en, så dör man. Även om man inte gör något, så dör någon i rummet varannan minut, och det gäller för dem att klura ut hur det funkar. Man röstar, och man antar att den sista överlevande får leva.

Ingen vet hur de hamnade där, eller varför, men man antar att det är utomjordingar som har tagit dem. Hur ska man avgöra vem som ska dö? Vilka kriterier ska man gå efter? Det uppstår en debatt och åsikter framförs. Fördomar kommer fram.

Samtliga skådespelares insatser är inte högklassiga, men det är en intressant film. Är man en idiot så gäller det att vara med på slutet, när endast några få av de 50 återstår, och de argumenterar för vilket sätt som är det bästa att gå tillväga. Vem förtjänar mest att få leva? Vem manipulerar bara för att rädda sig själv?

Glenn Ford är också en rätt trist typ. Privat verkade han dessutom vara ett riktigt surkart.

Lysande actionkomedi!