Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Etnoskam. Den sociala styrmekanismen att påtala även minoritetsdebattörers rasism och identitära partiskhet på det allmännas bekostnad. Jämför flygskam. Kan med fördel användas både med den tårdrypande ärliga avsikten att hålla samman mångkulturen - eller för att jävlas med dess mest förljugna förespråkare.

Jag har ju tidigare relaterat till Ben Shapiro som en OBJEKTIVT rasistisk debattör. Inte nödvändigtvis för hans tribalism och oreserverade stöd för etnostaten Israel - utan för hans samtidiga fördömande av samma impulser från vita amerikaner SOM rasism.

Nu gav han en intervju med BBC där han blev DESTROYED, även enligt sig själv. Han tappade fattningen och stormade iväg när en brittisk pösmunk lugnt och myndigt läste tweets om palestinier som gillar att bo i avlopp och uppmaningar till judar att verka i gruppens intresse politiskt, eller lämna in sina jew cards.

När sedvanliga tabun och riggade regler inte längre gällde, var lilla Ben helt hjälplös och flydde fältet. Han fick hänvisa till en text där han tagit avstånd från tidigare klavertramp, som han ju vet med sig inte är halal. Stridslystne, arroganta Ben vet att även han måste kyssa ringen om allas lika värde, även om det är uppenbart att han inte känner så i sitt hjärta.

Vilket inte är OK. Han SKA älska Israels kommande status som stat för människor, inte exkluderande etnisk ingrupp som definieras i termer av blod-och-jord och DNA. Judisk identitet SKA vara lika ointressant som de europeiska folkens förlegade tankar om att förenas i etnisk gemenskap och historisk kontinuitet med praktisk manifestation i folkrätt till respektive nedärvt land.

Kyss ringen, Ben.

Intervjun var också ett gott exempel på lägesenergi i debatten. De svaga punkterna var redan sedan länge påtalade, markerade, färdigtuggade och presenterade. Allt som krävdes var en scen där den retoriska frågan ställdes.

Liknande frågor för svensk scen har ju blankpolerats sedan länge i tråden. Den senaste, som blev hängande obesvarad: Varför är det inte sannolikt att allierade och vettiga Paulina Neuding påtalar etnisk hatbrottslighet mot sina svenska vänner? De måste ju vara merparten av hennes läsekrets och hon slipper ju betala priset som Marika Formgren, i egenskap av sin judiska tillhörighet.

Borde det rentav inte vara en sannolikhet gränsande till absolut visshet att en stridbar debattör med plattform står upp för sina vänner när dessa utsätts för samma saker man är akut vaksam mot för den egna ingruppen?

Ingen orsak kan vara för långsökt för att användas till ett par nya varv på offerkoftan. I det superprogressiva Kalifornien har de livsstilskränkta lyckats få en rektor och fyra lärare avskedade för att de internt fnissat åt ett gammalt stående lärarskämt. Lärare antas vara mer förtjusta i loven än terminerna så det där gamla lärarskämtet går ut på att man vill hänga sig i den snara man är snärjd i när lovet är slut. Typ.

I den olycksaliga kaliforniska skolan tog sig några ur lärarkollegiet före att skoja till det genom att fotografera några lärare som glatt leende poserar med en snara. Bilden skickades internt via mail och rektorn skickade vidare.

Sedan tog det hus i helvete. Någon livsstilskränkt fick syn på bilden och slog genast på akutlarmet. Rektorn och de fyra lärarna - samtliga kvinnor intressant nog - har nu alltså stängts av. Kvinnorna är av allt att döma icke kolorerade och detta faktum används indirekt för att klassificera lärarskämtet som rasistiskt. I stället för att uppröras över att de ungas förkovran sköts av folk som hellre är lediga än undervisar - vilket till nöds kunde vara relevant - ondgör man sig över lärarkollegiets brist på pigmentering.

Visst, snaran har konnotationer till slaveriet men "the black community" är inte sena att dra offerkofteväxlar på denna de svartas motsvarighet till judarnas Förintelsefrikort. Man drar sig uppenbarligen inte för att skrämma barn med bilder med trigger warningklassificerat innehåll. Tydligen anses det lämpligt att implementera i barnen att de riskerar lynchning i skolan.

'They had the audacity to show up today,' Shaka Phillipps, a former teacher, administrator, and educational consultant, told Yahoo Lifestyle as she protested them still having their jobs Thursday. 'The integrity of the school is completely compromised. To the black community, a noose is a weapon, a symbol of slavery and lynching.'

Her niece attends the school and she said she is 'now questioning the education every student of color has received in this class'.

The older brother a student at the school explained how let him know the image is an offensive reminder of a time when slavery was prevalent among African Americans. 'I showed her the picture of her teacher and of someone hanging from a tree,' Randle Jr. told Yahoo Lifestyle. 'She's sad and shocked that her teacher would hold a torture device.'

Teacher Michele Lemaire opined a 'lack of people of color' teaching at Summerwind is a 'huge issue'.

She said a third of the students there are black and another third Hispanic but there are only a few black teachers.

Detta var någon dag innan de rasismprotesterande vann matchen och fick de vita damerna suspenderade. En svart ung man i full ghetto-gangstamundering har följande djupsinniga analys att delge allmänheten:

'You hate them little black babies. You hate them little Spanish babies. All them little minorities,' Darrin Harper expressed as he spoke of his upset to Fox 11. 'You hate them just of where they're from. Because of the color of their skin you hate them? They're innocent. My babies.'

En svart mamma beklagar sig över rasismen på skolan och över att hon inte fått gehör för sitt krav på en svart lärare för sin dotter. Dottern hölls givetvis borta från skolan för att istället rasismprotestera med mamma.

'I don't want to come to school because I feel like they're going to hurt me or do something with the noose that they're not supposed to do,' 10-year-old Camille Clemmons told Antelope Valley Press.

Det här var visst inte första incidenten kring skämt om "slut-på-lovet-snaran". I New York har lärare också avskedats på grund av detta men där tog det tydligen flera månader innan någon orkade uppröras tillräckligt för att anmäla.

Two teachers were recently fired from a New York middle school where a collage depicting nooses labeled 'back to school necklaces' was displayed for several months.

https://www.dailymail.co.uk/news/art...=1490&ito=1490

Kan sånt här trams fungera annat än kontraproduktivt? Är det uttryck för dödsryckningar för Lex Pascalidounarrativet vi ser?

(Jag är medveten om att SVT-reportaget "Tunneln" med Janne Josefsson har en egen tråd. Vad jag hoppas fokusera på med detta inlägg är dock större än själva reportaget, nämligen dess plats i "mediakriget om mångkulturen" och hur det som sägs i reportaget (om än mellan raderna) kan ses som att hänga samman med den bland folk tilltagande medvetenheten kring vad mångkultur faktiskt är på riktigt, i vardagen).


Spenderade en timme med att titta på regimtrogna statsmediereportaget om Bergsjön med alibijournalisten Janne Josefsson ( https://www.svtplay.se/video/2212761...eln?start=auto ). Reportaget är på det stora hela rakt igenom ynkligt och vämjeligt på just det sätt man kan förvänta sig av regimmediaproduktioner om mångkulturen. Ett sanningens ord förmedlas dock (oavsiktligt) av en chilenare som redan 1994 liknade segregationen vid Apartheid, men givetvis utifrån att detta är moraliskt förkastligt och inte alls, likt dåvarande situation i Sydafrika, ett sätt att med ett minimum av våldsanvändande finna ordnade lösningar på demografiska problem av ett slag som i regel tycks mynna ut i inbördeskrig och folkmord. (Om någon mot förmodan ännu inte skulle vara insatt i vad som har hänt och håller på att hända i Sydafrika efter Apartheids avskaffande kan jag tipsa om följande uttalande daterat 2016 från före detta ledaren för ANC:s ungdomsförbund, Julius Malema (numera ledare för socialistiskt revolutionära EPP) som en liten "heads up": https://m.youtube.com/watch?v=FrrlLQFbVOs "We are not calling for the slaughter of White people, at least for now...")

Med facit på ett halvsekels mångkultur i hand utbrister alibi[propagandisten] Josefsson - "Herrrgud! Att det har blivit så här!". Då har det i reportaget konstaterats av bl.a. integrationspolis Ulf Boström att "Den som äger våldskapitalet är inte polisen i första hand [i detta/dessa område/-n]", samt av Boströms kollegor att den polisiära kontrollen över området ersatts med ett "skräckvälde", eftersom polisen helt enkelt saknar resurser för att "få bukt på det [skräckväldet]". Josefsson konstaterar även att blotta närvaron av svenskar, och i synnerhet svenskar i någon form av myndighetsutövande och ordningsskapande roll, är att likställa med en "provaktion" i Bergsjön. Att svenskar blott finnes i Bergsjön provocerar alltså den makt som nu tagit över kontrollen av området sedan polis och övrig ordningsmakt bokstavligen talat jagats ut av våldsutövande sk. "ungdomsgäng".

Regimtrogna statsmedia konstaterar alltså, om än mellan raderna, att statens kontroll över delar av landets näst största stad nu de facto är förlorad, och att svenskar inte längre är välkomna i dessa områden.

Givet Josefssons funktion som en av regimens främsta alibipropagandister blir givetvis analyser, frågor och lösningar utanför rådande paradigm endast futilt önsketänkande från tittarens sida. Men vad händer när nu mångkulturen runt omkring i Europa börjar "mogna"? Vad händer när röster och perspektiv likt danske Paludens kommer upp till ytan (se Ottokars inlägg från igår, fredag)?

Hur länge dröjer det innan tanken och frågan om svensk och Sveriges överlevnad börjar ta form i gemene mans huvud, själ och hjärta?

Det tycks i nuläget finnas en alltmer påtaglig motsättning mellan det perspektiv och de lösningar som regimens hjon och legoknektar kämpar med att tvinga ner i halsen på vanligt folk, och de faktiska tankar och handlingar som samma, vanliga, tänkande och kännande människor som utsätts för dyl. tvångsmatning tar till när det kommer till t.ex. val av bostadsort, skola, och i någon mån också politiskt parti. - Hur länge dröjer det egentligen innan Apartheid, med oytos ord, får positiva konnotationer, och rasism ses som det samhällsgift som det faktiskt är, även om regimens totalitära förtryck tvingar var och varannan svensk till en offentlig läpparnas bekännelse av raka motsatsen? Hur länge dröjer det - för att koppla an till oytos inlägg ovan - innan Josefsson utanför strålkastarljuset, i vardagen bland vanligt folk får veta att han som hussvensk och svenskhatare ska skämmas?

Det är ju inte särskilt svårt, för att knyta an till rasismdiskussionen som fördes här för ungefär en vecka sedan, att föreställa sig ett liknande "syna och höja"-scenario när rasistkortet slängs på nationalistiska kättare. Min gissning är att många regimtrogna politruker i Sverige skulle få ännu värre hjärnsläpp än den danska tantan i klippet om dyl. konfrontativ taktik tillämpades mot dem.

Det tycks i Sverige i stort - och tydligast är det väl kanske i SD - finnas en mer eller mindre outtalad tro att allt "Trumplikt" agerande, likt Paludens, helt enkelt inte kan få något gensvar bland folk i stort, att det är för konfrontativt för det svenska konsensussökande lynnet. Jag tror och hoppas att detta kommer förstås alltmer som en villfarelse.

Mycket bra inlägg! Men visst, självklart är det så. Det är för att SD (!) anses företräda en exkluderande syn på svenskhet, när det så klart är precis tvärtom. Det är fult att ställa krav på människor och be dem avsäga sig hemlandets kultur. Väldigt fult. Och för att alla ska känna sig välkomna måste man ta hänsyn till den som kunde tänkas känna sig kränkt av SD:s "vidriga människosyn", d.v.s. öppna svenskhet, även om det bara skulle vara en eller två. Garanterat etniska svenskar eller någon enstaka rasifierad jämlikhetskämpe, lite beroende på vilken arbetsplatsen är. En annan officiell hållning är otänkbar och utesluten så länge svensk "rasism" och intolerans är det största problemet och mångkulturens små baksidor ses som sociala utmaningar (utanförskap, fattigdom).
Huvudet på spiken. Jag kan tänka mig att detta hänger samman med graden av integrering/assimilering. Det är nog betydligt vanligare bland isolerade, outbildade invandrare i förorter att gå omkring och tänka att alla svenskar är rasister, vilket är lätt att tro om man aldrig träffar någon utom möjligen handläggaren på socialen, läraren på Sfi, etc. Det är denna sociala, ekonomiska och etniska underklass som sossarna och vänstern tänker stå upp för och rädda, och då blir retoriken därefter. Produktiva invandrare med jobb och ett normalt liv med svenska mått mätt har nog svårare att förstå varför någon skulle vilja solidarisera sig med dem bara för att de inte är svenskar, eller fatta varför man ska hålla på och dalta med deras oduglingar till landsmän som är kvar där ute i Tensta, Bergsjön, osv. Jag tror även att det är fullt möjligt att känna en viss stolthet som invandrare som kommit in i värmen, som gör rätt för sig och som fattar hur Sverige fungerar. Då kan man rentav kosta på sig att se ned på nyanlända och ointegrerade, och framför allt inte vilja ha in fler.
Japp. Det svenska Sverige är redan maximalt polariserat, och värre lär det bli.

Det här har diskuterats jättemycket i AfS-tråden. Vissa tycker uppenbarligen att bl.a. Jeff Ahl skrämmer slag på vanligt folk med sin hetsiga ton och uppskruvade retorik, men egentligen finns det inget som tyder på att det skulle vara så. Att det fortfarande är väldigt få som faktiskt lyssnar till AfS beror nog delvis på kompakt tystnad i media. Där är det helt annorlunda med jude-Paludan i Danmark, som ju får världens PR hela tiden.

Bloggen Cornucopia? är en vass aktör i mediakriget. I ett nytt inlägg sätts ord på det som gör att det ofta är helt omöjligt för normalt fungerande människor att kommunicera med politiker. Givetvis en dominerande orsak till nuvarande situation i landet:

Imponerande bedrift att bli riksdagsledamot - ännu svårare bli EU-parlamentariker

[...]
Till en början måste man aktivera sig i ett ungdomsförbund, vara ideologisk ren, inte ifrågasätta eller tänka själv, utan ständigt slicka uppåt, samt vara ideologiskt flexibel. Man ska vara stenhård socialist eller liberal, men samtidigt på ett ögonblick kunde göra avkall på alla principer, och byta åsikt så fort de högre upp i partiet gör det. En form av ambiitös långsiktig insmickrande prestigelöshet, som i princip ingen annan klarar av. Man måste också orka spela det långa spelet, kanske i över 10+ år, bara för en liten chans att nå en av politikerfrälsets poster. Tusentals är kallade till ungdomsförbunden, bara några få tillåts kliva upp vart fjärde år. Därtill måste man vara beredd att sätta kniven i ryggen på vänner och kollegor, vara beredd försaka allt annat än partiet och ha väldigt vassa armbågar eller tjock rustning, både intellektuellt och känslomässigt. Du måste både vara trevlig, socialt kompetent, men samtidigt hänsynslöst stenhård när det krävs. Man måste också ha ett helt liv utan tveksamma uttalanden, och helt oförvitligt förflutet. Det är knappt tillåtet med fortkörningsböter eller en parkeringsbot i historiken. Eller så måste man vara så skicklig att man aldrig åkt fast, alternativt inte lämnat några levande vittnen som kan tala ut i media. Sedan måste allt mer polariserat dagligt hat och avsky rinna av dig utan att lämna minsta droppe eller fukt.
[...]
I realiteten kan vi gnälla över våra riksdagsledamöter och EU-parlamentariker, men de har alla lyckats med en av de svåraste bedrifter som finns i Sverige. Du själv har uppenbarligen inte klarat kraven. Om det är så himla enkelt att bli riksdagsledamot, varför har du själv inte det som krävs?
[...]

https://cornucopia.cornubot.se/2019/...t-att-bli.html

Så principlösa, smått rubbade och empatilösa strebers.

Trevligt släkte.

Ben Shapiro är som debattör och analytiker den klart sämsta i den grupp han brukar räknas till: Tucker, Petersen, Douglas Murray, Milo,... Han är säkert ganska intelligent men hans berömmelse beror på att han kan prata omkull idiotvänstern, vilket inte är särskilt svårt. Det värsta med honom är i särklass att han kräver att vita amerikaner skall vara fanatiska Israelvänner för att de skall kunna räknas som amerikanska patrioter och goda republikaner. Han passar bäst ihop med Bill Kristol och det neokonservativa packet som skulle transformera MENA medelst lögner och amerikanska soldaters blod för att trygga Israels säkerhet.


Här anser jag att du har vansinnigt fel. Neuding må prioritera sin judiska grupp men av hennes texter framgår det alltid att svenskar är offer under mångkulturen och elitens hyckleri. Att hon skriver om judars lidande när alla som inte lider av fanatisk judenoja (för eller emot) begriper att problemen i hennes texter innefattar vanliga svenskars situation är inte klandervärt ur moralisk synvinkel och dessutom strategiskt väldigt behändigt för henne själv: det går inte att komma åt henne och argumenten - istället för en pseudodebatt om hennes intentioner - får på så sätt spridning. Hur i helvete får f ö du ihop att hennes många texter om blattarnas stök på biblioteken inte skulle innefatta svenskarnas lidande under mångkulturen?


Den briljante Douglas Murray - som inte är jude - körde länge en likande taktik. Han brukade bara tala om judarnas exodus som konsekvens av musliminvasionen. Nu när marken är mogen talar han alltmer om vita européers lidande och nämner judarna bara i parenteser. Snart kommer etniska svenska att komma ut i offentligheten med samma resonemang skall du se.

Håller med.

Osmakligt, just precis som den amerikanska kristna höger som stönar högt av njutning vid tanken på en stark judisk stat i Judéen eftersom detta passar in i deras biblisk-apokalyptiska historiesyn. Båda de här grupperna, amerikanska judar och right-wing christians, förenas i sin instrumentella hållning till judisk chauvinism och amerikansk (utrikes-)politik i symbios.

Det här med att "prata omkull idiotvänstern" påminner mig för övrigt om en professor i psykologi som saknar andra kvalitéer än en viss retorisk begåvning.
Ja, det skulle inte förvåna mig heller om vissa judiska och svenska skribenter gör gemensam sak framöver, mot arabplågan. Jag tänker inte gå in igen på vad jag anser om judisk självbevarelsedrift, men den kan absolut vara positiv om den har samma mål under en period som svenskheten.

Vad är vansinnigt fel med att förvänta sig ömsesidighet av "allierade"? Handlar det inte om grundläggande självrespekt att inte se sig själv som en osynlig scenarbetare i sitt eget land, där strålkastarljuset av någon anledning alltid ska riktas mot Någon Annan? Ingen ska råka ut för stök på biblioteken, men Någon ska skyddas mot antisemitism.

Robert Hannah skrev om etnisk svensk utsatthet i förorten och hamnade ändå i riksdagen. Varför kunde då inte Paulina Neuding, exakt?

Jag propagerar bara för det balanserade, reciproka i relationen mellan grupper i det mångetniska Sverige. Att Paulinas svenska fans bryr sig lika mycket om hennes ingrupp, som hon bryr sig om vår. Varken mer eller mindre. Att de frågar sig själva varför detta inte är en självklarhet och reflex hos någon så stridbar som henne, som de uppfattar som en vän.

Mycket i det mångkulturella systemet handlar nämligen om kostnadsberäkning och köpslagan. Om olika sorters våldkapital som kan mönstras och därmed tas hänsyn till. En grupp som låter sig vara osynlig Ingen till andras manifesterade Några, faller ur beräkningen. Det är ett samspel, där svenskarna har ett eget ansvar att respektera sig själva, liksom minoriteterna att visa omsorg och normalisera vårt särintresse.

Vad mig anbelangar skulle jag som sagt gärna se att minoritetsrepresentanter ALDRIG börjar låtsas bry sig, utan fortsätter med sitt autentiska egenintresse. Och att svenskar i gengäld lär sig hur det funkar i verkligheten. Att det blir avgjort lågstatus att underordna och artigt stå tillbaka, att samma ingruppsmekanismer som är en reflex hos andra, rutinerade ingrupper, också blir det för svenskar.

Då kommer ett pris med i nyttokalkylen, det blir inte längre gratis att cucka eller svika för egen bekvämlighet eller vinning. Och genast kommer en självförstärkande respekt föra med sig hedersbetygelserna och lojaliteten som förut uteblev. Fatta att det odrägliga, högljudda, stridslystna och demonstrativa i andra kulturer, inte är primitivt så mycket som traditionellt. I meningen att det är vad som fungerar i en mångetnisk, konkurrensutsatt kontext.

Det som önskas måste krävas. Saker som värderas, måste ha ett pris. Det fattar Paulina och alla de minoritetsrepresentanter som ändå tar gratis det som de i framtiden villigt kommer köpslå om.

Jag vete fan vad du propagerar för egentligen. Din judenoja är grotesk. Det finns tillräckligt många usla judar att oroa sig över. Neuding är inte en av dem. Hon har förtjänstfullt belyst i fulmedia hur blattarna sabbar Sverige. Det räcker. Vad bryr jag mig om att hon också sympatiserar med sin egen etniska grupp. Vem fan gör inte det?