Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Jag tänker mer att mitt citat handlar om att det som är sant är sant oavsett vad vi tycker, och allt som är falskt har aldrig existerat hur mycket vi än vill det. Därför kan man vara väldigt hänsynslös i sin argumentation, så det låter lovande att du inte tycker man ska sluta sig till nåt på grund av ensamhet.

Vad man än har för modell av vad existensen är så finns ett problem: Vad var det första som fanns och vad orsakade det?

Här kan man ta materialism som vägledning. Innan big bang fanns varken tid eller rum. Orsaker är en egenskap vi observerar mellan saker inuti universum. Själva existensen står därför utanför orsak och verkan. Den bara är utan att ha börjat och utan att sluta.

Att existensen är någonting av det som folk tror är däremot självmotsägande med tanke på att folk av rent fysiska skäl har en väldigt begränsad förmåga att tro, jämfört med medvetandets förmåga att uppleva.

Jag föredrar helt klart den starkare framför den svagare formuleringen men jag köper inte någon av dom. Även den starkare formuleringen förlitar sig på en entitet som har ett sinne som har upplevelser. Den entiteten är inbillad.

Släpper man taget om den så går det inte längre att prata om varken "mitt" eller "ditt" sinne.

Men det finns ju förstås en sann sanning. Solipsimen är antingen sann eller falsk oavsett vad du upplever det som.

Och hur mycket jag än tänker på att jag ska kunna ta bilen och köra fast det är slut på bensin så rör den sig inte ur fläcken. Varför inte då?

Rekommenderar i sådana fall att du begrundar vad sant alternativt falskt innebär.

´
Det man tänker, var inte det sant? Nog för krångligt för mig det här.

Hehe, så tänker du att solipsism är sant eller falskt?

Jag hoppas den är falsk och det tror jag också.

Fast den är ju korrekt om man med solipsism menar att det enda man kan ha vetskap om är att man har upplevelser. Tror jag, men det kan ju vara fel det också kanske fast jag inte fattar det.

Ja om du inte kan tänka några andra tankar kring solipsism så får du nog helt enkelt nöja dig med den slutsatsen.

Det är ivaf vad vi kan komma fram till med den förmåga vi har att komma fram till saker. Kan ju vara på ett annat sätt som vi inte fattar när vi i det stora hela kanske inte är så mycket smartare än en myra.

Jag bröt benet när jag var vaken. I drömmen hade jag inte brutet ben. När jag vaknade var det brutet igen.

Jag bröt benet i drömmen, när jag vaknade var det inte brutet, när jag återvände till drömmen var det inte heller brutet.

Kanske kan tyda på att det är hallucinationer när du drömmer.

Jodå, så är det. Min grundläggande metod är alltid att göra sig av med tro. Två saker är väldigt vanliga att tro på: Att existensen har en början och att existensen har en orsak. För att undersöka sin tro kan det vara bra att hitta verktyg man kan använda för att ta sig framåt. Materialism är ett sånt verktyg i vissa kontexter. Det gäller bara att man inte börjar tro på verktyget istället; ofta ersätter vi en tro med en annan istället för att bara göra oss av med den ursprungliga tron. Vi envisas med att göra om samma misstag av någon anledning.

Även i den starkare formuleringen av solipsism gäller att andras medvetande inte går att verifiera. "Andra" betyder förstås "andra människor" så solipsism utgår från att människor innehåller medvetande.

Från mitt perspektiv är det snarare så att medvetandet innehåller människor. Är det inte precis så du upplever det också?

Om man antar att kontinuitet pekar på att något är objektivt, visst.

Oavsett vad kontinuitet betyder så är medvetandet mer kontinuerligt än någon viss upplevelse.

Man vill väl ha en tro bara, och som är enkel att greppa. Tänk vad skönt och följa en bok, den riktiga boken, där allt står vad allt handlar om.