Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Om den egna upplevelsens innehåll är det enda som existerar (vilket då innebär att den inte har någon grund eller något ursprung i något bortom den privata fenomenologin) är inte det entydigt med att man vet om att så är fallet, därav kan man fortfarande leva ett liv med exakt samma innehåll och form, som om inte solipsismen var sann.

För att det är poänglöst. Finns inget incitament för det

Solipsismen innehåller ju allt eftersom den beskriver relationen mellan individ och verklighet. Och på vilket sätt du tycker dess innehåll är "trams" eller inte skiter jag i.

Jag anser inte att solipsismen är sann i det fysiska rummet, men inom den psykologiska aspekten så är det enligt mig den enda rimliga förklaringen till hur hjärnan kan uppleva omgivningen.

Skit i vad du vill. Men du är tämligen förvirrad när du påstår att individ och verklighet är skilda saker.

För att vara ontopic, frågeställningen är fortf hur moral har någon inverkan om du är den enda individen som existerar.

Svaret är fortfarande nej. Om du kan motivera tvärtom så blir ingen mer än jag förvånad. Lycka till

Men vad vet jag.
Fortsätt sippa rödvin och läs descarte på helgerna med insikten om hur rätt du har.

Kan vara på tiden och uppdatera kunskapen från 1600talet till nutid

Du uppfattar mig uppenbarligen fel eller också har du inte läst vad jag skrivit. För jag separerar absolut inte individen från verkligheten, förstår inte var du fått det ifrån.

Och nej frågeställningen är inte vad moral betyder om du är den enda människan som existerar, var fick du det ifrån? Frågeställningen handlar om vad moral betyder för en person som anser att solipsismen är sann. Detta är inte samma sak som att du är den enda personen som finns.

Descartes är en jävla idiot också som inte förstår vad han pratar om så jag har ingenting gemensamt ihop med honom. Förutom då att vi ägnar oss åt likartartade frågor.

Det ända jag upplever är mina egna erfarenheter och eftersom jag inte kan uppleva någon annans erfarenheter så kan jag inte heller påstå att jag vet att de har några i samma benämning som mig.

Mao
Eftersom jag inte kan bevisa att andra individer finns så kan jag heller inte utgå ifrån att dem gör det. Dom kan lika gärna vara själlösa robotar eller en projektion.

Har jag fel nu? Försöker ni diskutera solipsismen och hur man bör relatera if den kanske är sann?

Trodde vi utgick ifrån en värdlsbild där vi tar våra beslut efter insikten att mitt jag är det enda jag kan med säkerhet känna till så därav bör mina beslut fatta sig därefter.(där av, empati för en sten, dom finns inte i någon subjektiv benämning utanför min egna)

Antingen är den sann eller inte, blir svårt att ställa sig och vela på en sån här fråga och hamna mitt imellan som en modern präst.

Här finns en mycket lättillgänglig och bra artikel om Solipsismen:

http://internt.ht.lu.se/media/documents/persons/HansTeke/iSolipsism.pdf

Tack för artikeln.

Ja det är väl så de flesta resonerar kring solipsismen. Jag tycker detta sätt att tänka kring frågan är dumt. Detta är som jag skrivit tidigare ett sätt att tro att fantasin är verklighet.

Som jag tidigare beskrev i hur hjärnan tolkar verkligt från fantasi så måste solipsismen vara sann i den mån att verkligheten skapas i hjärnan. Men detta betyder ju inte att jag "Skapar" varenda individ och sak omkring mig. Men jag skapar upplevelsen av alla dessa ting, och på så vis blir jag "skaparen" av verkligheten. Min hjärna upplever iallafall verkligheten på detta sätt.

Den medvetande organismen blir sin egna skapare av världen. Men den skapar ju ingenting fysiskt.

Nu förstår jag ditt resonemang, tack för det förenklade språkbruket. Detta resonemang är väldigt vanlig men jag har ett annat sätt att se på det hela.

Min personliga tolkning är den raka motsatsen dvs att den fysiska världen skapar sinnet och inte tvärtom. Med detta sagt så är den fysiska världen öppen för tolkning av sinnet(vad skulle vi vara utan sinnesintryck)
Dvs att alla delar samma verklighet men väljer själva hur vi tolkar den.

Diskuterar gärna detta vidare om vi båda kan hålla det på en lämplig nivå och undvika förolämpningar osv

För att skiva något om ämnet:

Det enda incitamentet för egna moraliska handlingar är för att få en så pass trevlig tillvaro som möjligt men "andras" moraliska handlingar när ingen tygd då det i princip skulle vara som om en dator skadar en annan dator(sålänge dem inte påverkar dig).
Ens egna moraliska handlingar bygger Mao inte på empati eller viljan att göra gott. Dom existerar endast i rena egoistiska syften, vem vill sitta fängslad av robotarna eller bli torterad osv?

Ursäkta iPhone bruket.