Fria kapitalflöden har onekligen varit alldeles nödvändig för globalismens framväxt. Och givetvis kommer sådana beslut med en kostnad och en vinst. Men svenskar har tyckt och tycker att materialistisk välfärd är värdefullt. Då får man ta och acceptera att det innebär invandring.
Novemberrevolutionen är det informella namnet på Riksbankens beslut att avreglera den svenska kreditmarknaden den 21 november 1985.[1] Beslutet innebar bland annat att bankerna fick låna ut obegränsat med pengar utan att Sveriges riksbank lade hinder i vägen.
Beslutet att avreglera kreditmarknaden fattades formellt av Riksbanksfullmäktige och kunde därför enligt reglerna ske utan inblandning av Sveriges riksdag eller regeringen. Finansminister Kjell-Olof Feldt var dock i förväg informerad om Riksbankens planer.[3]
Avregleringen följdes av en mycket kraftig ökning av bankernas utlåning. Detta anses, av vissa, vara en stor bidragande orsak till den fastighetsbubbla och ekonomiska överhettning som uppstod under slutet av 1980-talet.[1][4] Avregleringen har ibland beskrivits som ett misstag som starkt bidrog till den höga arbetslöshet och ekonomiska kris (Finanskrisen i Sverige 1990–1994) som Sverige gick igenom i början av 1990-talet.[5]
Ingvar Carlsson kritiserar i sin självbiografi Kjell-Olof Feldt för att denne inte på ett rakt sätt informerade dåvarande statsminister Olof Palme om vad Riksbanken planerade att göra. I boken beskriver han avregleringen som genomförd under största sekretess av i första hand finansminister Kjell-Olof Feldt, ordföranden i Riksbanksfullmäktige Erik Åsbrink och riksbankschef Bengt Dennis.[4]
Fria kapitalflöden har onekligen varit alldeles nödvändig för globalismens framväxt. Och givetvis kommer sådana beslut med en kostnad och en vinst. Men svenskar har tyckt och tycker att materialistisk välfärd är värdefullt. Då får man ta och acceptera att det innebär invandring.
Novemberrevolutionen är det informella namnet på Riksbankens beslut att avreglera den svenska kreditmarknaden den 21 november 1985.[1] Beslutet innebar bland annat att bankerna fick låna ut obegränsat med pengar utan att Sveriges riksbank lade hinder i vägen.
Beslutet att avreglera kreditmarknaden fattades formellt av Riksbanksfullmäktige och kunde därför enligt reglerna ske utan inblandning av Sveriges riksdag eller regeringen. Finansminister Kjell-Olof Feldt var dock i förväg informerad om Riksbankens planer.[3]
Avregleringen följdes av en mycket kraftig ökning av bankernas utlåning. Detta anses, av vissa, vara en stor bidragande orsak till den fastighetsbubbla och ekonomiska överhettning som uppstod under slutet av 1980-talet.[1][4] Avregleringen har ibland beskrivits som ett misstag som starkt bidrog till den höga arbetslöshet och ekonomiska kris (Finanskrisen i Sverige 1990–1994) som Sverige gick igenom i början av 1990-talet.[5]
Ingvar Carlsson kritiserar i sin självbiografi Kjell-Olof Feldt för att denne inte på ett rakt sätt informerade dåvarande statsminister Olof Palme om vad Riksbanken planerade att göra. I boken beskriver han avregleringen som genomförd under största sekretess av i första hand finansminister Kjell-Olof Feldt, ordföranden i Riksbanksfullmäktige Erik Åsbrink och riksbankschef Bengt Dennis.[4]
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106