Citat:
Etablissemanget och medelklassen har i alla tider jobbat hårt med dygdsignalering. Ett sätt att visa och bevisa att de är finare och bättre än andra. En fasad som oftast inte tål det minsta skärskådande.
Men ett maktmedel som används både av personer, företag, stater och etniciteter.
Dagens dygdsignalering med mångkultur är inget annat än taffliga försök i samma syfte.
Det handlar inte om mångkultur utan om godhetssignalering. En godhetssignalering för att befästa och stärka sin situation i ett socialt sammanhang. Karriärsbefrämjande. Godhetssignalering är ren egoism men dolt bakom symbolhandlingar.
Att dygdsignalering kantrar över i en naiv migrations och mångkulturpolitik är bara konsekvensen av en karriärssugen medelklass som utan att tveka kastar samhället under bussen bara de själva kan dra fördel av situationen. Politik i samhället har blivit likt ett Robinson ö-råd där sanningssägare anses obekväma och systematiskt röstas bort av en koalition av de skamlösa. Dygdsignaleringen används som medel för att få bort konkurrenter om makten som alltid är målet.
Det märkliga är att ofta är de värsta av dessa själviska godhetssignalerande karriäristerna ser sig själva som solidariska vänsterpersoner. Egoismen är dold bakom en dygdfasad.
Men detta beteende gör det också relativt enkelt att förändra migrations och mångkulturpolitiken om man bara använder rätt argument mot dessa gamla maktmedel.
Men ett maktmedel som används både av personer, företag, stater och etniciteter.
Dagens dygdsignalering med mångkultur är inget annat än taffliga försök i samma syfte.
Det handlar inte om mångkultur utan om godhetssignalering. En godhetssignalering för att befästa och stärka sin situation i ett socialt sammanhang. Karriärsbefrämjande. Godhetssignalering är ren egoism men dolt bakom symbolhandlingar.
Att dygdsignalering kantrar över i en naiv migrations och mångkulturpolitik är bara konsekvensen av en karriärssugen medelklass som utan att tveka kastar samhället under bussen bara de själva kan dra fördel av situationen. Politik i samhället har blivit likt ett Robinson ö-råd där sanningssägare anses obekväma och systematiskt röstas bort av en koalition av de skamlösa. Dygdsignaleringen används som medel för att få bort konkurrenter om makten som alltid är målet.
Det märkliga är att ofta är de värsta av dessa själviska godhetssignalerande karriäristerna ser sig själva som solidariska vänsterpersoner. Egoismen är dold bakom en dygdfasad.
Men detta beteende gör det också relativt enkelt att förändra migrations och mångkulturpolitiken om man bara använder rätt argument mot dessa gamla maktmedel.
Det viktiga som missas i din text, som man bör tänka över, är hur det kommer sig, att det blev en dygd och man var god, för att man gav bort sina barns framtid till förmån för krigiska klanfolk från tredje världens mest våldsamma och dysfunktionella områden?
