Har varit nykter från alkoholen i 5 månader nu. Det är skönt, men just nu gör det förbannat ont att tänka på allt fint jag gått miste om där alkoholen istället tagit plats och allt som jag sabbat i samband med min alkoholkonsumtion/droganvändande. Jag är numera i 30-års åldern och vännerna har bildat eller börjar bilda familjer, har utbildat sig, har jobb etc. En är dock död. Jag är singel sedan 6 år tillbaka, outbildad (bortsett från gymnasiet), arbetslös, sjukskriven (recividerande depressioner) och går på försörjningsstöd. Ser mig tyvärr för det mesta som en belastning för samhället och alla runtomkring mig och tänker mig att världen skulle vara en bättre plats om jag inte fanns. Det är ingen rolig situation att vara i men det är egentligen bara att börja gräva där jag står har jag insett, jag kan inte göra så mycket åt den tiden som redan passerat, jag har inget annat val än att börja klättra från där jag är nu om jag vill komma vidare. Går i behandling, både för alkoholen och relationsproblem för att försöka få det att fungera bättre nästa gång jag går in i ett förhållande.
Helt mörkt är det dock inte, jag har hittat en nytt intresse som får mig att känna en genuin känsla av glädje som jag förmodligen inte känt sen jag var barn och det är ridning. Under hösten har jag börjat rida på ridskola, mest privatlektioner och lite mer ”drop-in” lektioner, står i kö för att få börja i en grupp. Att förbereda hästen, rykta, kratsa hovar, sadla, tränsa och allt för att sedan rida på hästen är en helt fantastisk känsla. Att lyckas få in rytmen i trav, att lära sig kommunicera med hästen och få den att göra det man säger åt den att göra är sjukt häftigt. Sen alla människor som är där, både barn, vuxna, unga vuxna och gamla i ett stort virrvarr skapar en härlig och socialt dynamisk miljö som är väldigt varm, man stannar och snackar med någon, blir lite kompis med någon och snackar hästar
haha. När jag lämnar ridskolan är jag mer pepp på livet och känner att ”jo men jag ska fan kämpa för att leva ett gott liv”. Så, det är jag tacksam för. Kan verkligen rekommendera det för dig som har möjlighet att börja med det. Djur överlag är helt fantastiska. Har till och med funderingar på om jag i framtiden kanske skulle kunna arbeta med något inom hästnäringen. Detta ger mig så mycket liv just nu.
När jag var yngre drömde jag om storslagna saker så som att bli rockstjärna, tjäna massa pengar, bli berömd och ha en fancy karriär. Just nu vill jag ”bara” ha en fin liten familj/goda relationer, ett meningsfullt arbete att gå till, intressen jag kan förkovra mig i, ett tryggt hem och spendera så mycket tid jag kan med människorna jag älskar. Jag hoppas det kommer bli så framöver och har mitt sikte inställt på det.
Jag ska göra mitt bästa, och hoppas på det bästa.
Kämpa på gott folk, jag vet hur jävla ont det gör i mörkret, men börja ändå gå mot det liv du vill ha, oavsett hur jävlig situationen är just nu.
Önskar er allt gott
Helt mörkt är det dock inte, jag har hittat en nytt intresse som får mig att känna en genuin känsla av glädje som jag förmodligen inte känt sen jag var barn och det är ridning. Under hösten har jag börjat rida på ridskola, mest privatlektioner och lite mer ”drop-in” lektioner, står i kö för att få börja i en grupp. Att förbereda hästen, rykta, kratsa hovar, sadla, tränsa och allt för att sedan rida på hästen är en helt fantastisk känsla. Att lyckas få in rytmen i trav, att lära sig kommunicera med hästen och få den att göra det man säger åt den att göra är sjukt häftigt. Sen alla människor som är där, både barn, vuxna, unga vuxna och gamla i ett stort virrvarr skapar en härlig och socialt dynamisk miljö som är väldigt varm, man stannar och snackar med någon, blir lite kompis med någon och snackar hästar
haha. När jag lämnar ridskolan är jag mer pepp på livet och känner att ”jo men jag ska fan kämpa för att leva ett gott liv”. Så, det är jag tacksam för. Kan verkligen rekommendera det för dig som har möjlighet att börja med det. Djur överlag är helt fantastiska. Har till och med funderingar på om jag i framtiden kanske skulle kunna arbeta med något inom hästnäringen. Detta ger mig så mycket liv just nu.När jag var yngre drömde jag om storslagna saker så som att bli rockstjärna, tjäna massa pengar, bli berömd och ha en fancy karriär. Just nu vill jag ”bara” ha en fin liten familj/goda relationer, ett meningsfullt arbete att gå till, intressen jag kan förkovra mig i, ett tryggt hem och spendera så mycket tid jag kan med människorna jag älskar. Jag hoppas det kommer bli så framöver och har mitt sikte inställt på det.
Jag ska göra mitt bästa, och hoppas på det bästa.
Kämpa på gott folk, jag vet hur jävla ont det gör i mörkret, men börja ändå gå mot det liv du vill ha, oavsett hur jävlig situationen är just nu.
Önskar er allt gott
Citat:
Har varit nykter från alkoholen i 5 månader nu. Det är skönt, men just nu gör det förbannat ont att tänka på allt fint jag gått miste om där alkoholen istället tagit plats och allt som jag sabbat i samband med min alkoholkonsumtion/droganvändande. Jag är numera i 30-års åldern och vännerna har bildat eller börjar bilda familjer, har utbildat sig, har jobb etc. En är dock död. Jag är singel sedan 6 år tillbaka, outbildad (bortsett från gymnasiet), arbetslös, sjukskriven (recividerande depressioner) och går på försörjningsstöd. Ser mig tyvärr för det mesta som en belastning för samhället och alla runtomkring mig och tänker mig att världen skulle vara en bättre plats om jag inte fanns. Det är ingen rolig situation att vara i men det är egentligen bara att börja gräva där jag står har jag insett, jag kan inte göra så mycket åt den tiden som redan passerat, jag har inget annat val än att börja klättra från där jag är nu om jag vill komma vidare. Går i behandling, både för alkoholen och relationsproblem för att försöka få det att fungera bättre nästa gång jag går in i ett förhållande.
Helt mörkt är det dock inte, jag har hittat en nytt intresse som får mig att känna en genuin känsla av glädje som jag förmodligen inte känt sen jag var barn och det är ridning. Under hösten har jag börjat rida på ridskola, mest privatlektioner och lite mer ”drop-in” lektioner, står i kö för att få börja i en grupp. Att förbereda hästen, rykta, kratsa hovar, sadla, tränsa och allt för att sedan rida på hästen är en helt fantastisk känsla. Att lyckas få in rytmen i trav, att lära sig kommunicera med hästen och få den att göra det man säger åt den att göra är sjukt häftigt. Sen alla människor som är där, både barn, vuxna, unga vuxna och gamla i ett stort virrvarr skapar en härlig och socialt dynamisk miljö som är väldigt varm, man stannar och snackar med någon, blir lite kompis med någon och snackar hästar haha. När jag lämnar ridskolan är jag mer pepp på livet och känner att ”jo men jag ska fan kämpa för att leva ett gott liv”. Så, det är jag tacksam för. Kan verkligen rekommendera det för dig som har möjlighet att börja med det. Djur överlag är helt fantastiska. Har till och med funderingar på om jag i framtiden kanske skulle kunna arbeta med något inom hästnäringen. Detta ger mig så mycket liv just nu.
När jag var yngre drömde jag om storslagna saker så som att bli rockstjärna, tjäna massa pengar, bli berömd och ha en fancy karriär. Just nu vill jag ”bara” ha en fin liten familj/goda relationer, ett meningsfullt arbete att gå till, intressen jag kan förkovra mig i, ett tryggt hem och spendera så mycket tid jag kan med människorna jag älskar. Jag hoppas det kommer bli så framöver och har mitt sikte inställt på det.
Jag ska göra mitt bästa, och hoppas på det bästa.
Kämpa på gott folk, jag vet hur jävla ont det gör i mörkret, men börja ändå gå mot det liv du vill ha, oavsett hur jävlig situationen är just nu.
Önskar er allt gott
Helt mörkt är det dock inte, jag har hittat en nytt intresse som får mig att känna en genuin känsla av glädje som jag förmodligen inte känt sen jag var barn och det är ridning. Under hösten har jag börjat rida på ridskola, mest privatlektioner och lite mer ”drop-in” lektioner, står i kö för att få börja i en grupp. Att förbereda hästen, rykta, kratsa hovar, sadla, tränsa och allt för att sedan rida på hästen är en helt fantastisk känsla. Att lyckas få in rytmen i trav, att lära sig kommunicera med hästen och få den att göra det man säger åt den att göra är sjukt häftigt. Sen alla människor som är där, både barn, vuxna, unga vuxna och gamla i ett stort virrvarr skapar en härlig och socialt dynamisk miljö som är väldigt varm, man stannar och snackar med någon, blir lite kompis med någon och snackar hästar
haha. När jag lämnar ridskolan är jag mer pepp på livet och känner att ”jo men jag ska fan kämpa för att leva ett gott liv”. Så, det är jag tacksam för. Kan verkligen rekommendera det för dig som har möjlighet att börja med det. Djur överlag är helt fantastiska. Har till och med funderingar på om jag i framtiden kanske skulle kunna arbeta med något inom hästnäringen. Detta ger mig så mycket liv just nu.När jag var yngre drömde jag om storslagna saker så som att bli rockstjärna, tjäna massa pengar, bli berömd och ha en fancy karriär. Just nu vill jag ”bara” ha en fin liten familj/goda relationer, ett meningsfullt arbete att gå till, intressen jag kan förkovra mig i, ett tryggt hem och spendera så mycket tid jag kan med människorna jag älskar. Jag hoppas det kommer bli så framöver och har mitt sikte inställt på det.
Jag ska göra mitt bästa, och hoppas på det bästa.
Kämpa på gott folk, jag vet hur jävla ont det gör i mörkret, men börja ändå gå mot det liv du vill ha, oavsett hur jävlig situationen är just nu.
Önskar er allt gott
Fint inlägg. En hobby som faktiskt ger näring åt själen har jag alltid trott var vägen till bättring. Förjävligt att det ska vara så svårt att hitta dock. Det glädjer mig att du tycks ha gjort det. Lycka till!
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera