2019-11-05, 21:32
  #4717
Medlem
HuJintaos avatar
Har inga långsiktiga planer på absolutism, men känner att det blivit lite för mycket av det goda det senaste året. Så åtminstone fram till januari nångång tänkte jag lägga in en nykter period. 🙂
Citera
2019-11-05, 22:15
  #4718
Medlem
snivlems avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mongomanish
Missförstå mig rätt nu, det som brukar hända när man slutar dricka är att man mår successivt sämre eftersom att anledningen till att de flesta personer med alkoholproblem dricker för mycket inte har någonting med själva alkoholen att göra utan att normaltillstånden inte är bra. Så såvida du inte har tänkt ta tag i bakomliggande problem så tror jag bara du kommer må sämre och sämre till du dricker igen.

För mig har 12-steg varit det som funkat för att få må bra när jag inte dricker, så det rekommenderar jag varmt! Det finns troligtvis ett AA-möte i närheten om du inte bor långt ut på vischan.


läste du det du citerade ?!?
Citera
2019-11-17, 03:30
  #4719
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av volldteckt
Många nämner att efter 90 dagar så börjar man ofta må lite bättre, märkte du av det?

Ledsen för sent svar. Följande tidsramar var det för mig:
Första 7 dagarna. Illamående, ångest, hjärtklappningar, yrsel, gråt och panikattacker.
Efter 3 veckor: tremorn och fysiska besvär borta. Började bli ”hög på livet”.
Efter 3 månader: depression. Känslan av att vara hög på livet borta. Ville börja dricka igen bara för att bota depressionen men höll mig.
Efter typ 7-8 månader: Nästan tillbaka från depressionen men väldigt nerstämd.

Först nu ungefär 1.5 år efter att jag slutat så känner jag mig helt tillfrisknad. Det enda som är kvar är att magen fortfarande är trasig och jag typ alltid har diaree.

Jag blir sugen inland och det har hänt flera gånger att jag på autopilot gått in på bolaget och plockat en korg full med öl men kommit på mig själv vid kassan och ställt korgen och gått ut.

Flera gånger har jag vart väldigt sugen men då mcdonalds ligger bredvid bolaget så har jag köpt 2små cheese istället och tryckt i mig. Det hjälper faktiskt mot suget!
Citera
2019-11-17, 03:33
  #4720
Medlem
En sak jag som hjälpte mig enormt mycket första veckorna var campraö. Det är en medicin som gör att man blir mindre sugen. Många menar att den inte fungerar men för mig gjorde den underverk. Även kratom hjälpte mig enormt mycket!
Citera
2019-11-17, 11:07
  #4721
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av waelissimo
Ledsen för sent svar. Följande tidsramar var det för mig:
Första 7 dagarna. Illamående, ångest, hjärtklappningar, yrsel, gråt och panikattacker.
Efter 3 veckor: tremorn och fysiska besvär borta. Började bli ”hög på livet”.
Efter 3 månader: depression. Känslan av att vara hög på livet borta. Ville börja dricka igen bara för att bota depressionen men höll mig.
Efter typ 7-8 månader: Nästan tillbaka från depressionen men väldigt nerstämd.

Först nu ungefär 1.5 år efter att jag slutat så känner jag mig helt tillfrisknad. Det enda som är kvar är att magen fortfarande är trasig och jag typ alltid har diaree.

Jag blir sugen inland och det har hänt flera gånger att jag på autopilot gått in på bolaget och plockat en korg full med öl men kommit på mig själv vid kassan och ställt korgen och gått ut.

Flera gånger har jag vart väldigt sugen men då mcdonalds ligger bredvid bolaget så har jag köpt 2små cheese istället och tryckt i mig. Det hjälper faktiskt mot suget!

Ja det verkar stämma ihop med det som kallas PAWS.
Det Kan vara upp till 2 år rapporterar folk.
Citera
2019-11-20, 01:54
  #4722
Medlem
Hestmotfolkgrupps avatar
Jag är tillbaka på både kröken och tjacket, jävla horliv. Fan när ska man lyckas lära sig? Har tung ångest även när jag super och knarkar men även fortsätter jag, fattar inte ens själv varför jag pysslar med dehär längre.
Citera
2019-11-26, 17:40
  #4723
Medlem
HappyHanks avatar
Två månader nykter snart efter tungt och livshotande missbruk. Trots det har jag ett sånt jävla sug varje eftermiddag och kväll. Saknar känslan av sinnesförändring. Förstår inte hur jag ska orka och/eller vilja hålla mig nykter i den här bittra världen. Och efter saker jag gått igenom.

Ska iväg på ett AA-möte i stan nu vid 18. Krigar på.
Citera
2019-12-08, 20:56
  #4724
Medlem
paggans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av HappyHank
Två månader nykter snart efter tungt och livshotande missbruk. Trots det har jag ett sånt jävla sug varje eftermiddag och kväll. Saknar känslan av sinnesförändring. Förstår inte hur jag ska orka och/eller vilja hålla mig nykter i den här bittra världen. Och efter saker jag gått igenom.

Ska iväg på ett AA-möte i stan nu vid 18. Krigar på.

Hur går det för dig?
Citera
2019-12-08, 23:21
  #4725
Medlem
HappyHanks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av paggan
Hur går det för dig?

Fortfarande ren. Minskat drogsug. Jag jobbar i 12-stegsprogrammet och känner att jag stimulerar hjärnan ganska bra på så sätt.

Det är svårt att veta vilka tankar som är den riktiga jag och vilka som är mitt beroende jag. Dividerar ofta med mig själv om vad jag egentligen vill. Ibland tror jag att jag vill fortsätta dricka och knarka men så är det förstås inte.
Citera
2019-12-09, 08:59
  #4726
Medlem
paggans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av HappyHank
Fortfarande ren. Minskat drogsug. Jag jobbar i 12-stegsprogrammet och känner att jag stimulerar hjärnan ganska bra på så sätt.

Det är svårt att veta vilka tankar som är den riktiga jag och vilka som är mitt beroende jag. Dividerar ofta med mig själv om vad jag egentligen vill. Ibland tror jag att jag vill fortsätta dricka och knarka men så är det förstås inte.

Försök fortsätta hålla dig sysselsatt. Det är lätt att glorifiera det som var men sanningen är ju en annan.
Stort lycka till. Du är på rätt väg.
Citera
2019-12-12, 22:29
  #4727
Medlem
Oldships avatar
Har varit nykter från alkoholen i 5 månader nu. Det är skönt, men just nu gör det förbannat ont att tänka på allt fint jag gått miste om där alkoholen istället tagit plats och allt som jag sabbat i samband med min alkoholkonsumtion/droganvändande. Jag är numera i 30-års åldern och vännerna har bildat eller börjar bilda familjer, har utbildat sig, har jobb etc. En är dock död. Jag är singel sedan 6 år tillbaka, outbildad (bortsett från gymnasiet), arbetslös, sjukskriven (recividerande depressioner) och går på försörjningsstöd. Ser mig tyvärr för det mesta som en belastning för samhället och alla runtomkring mig och tänker mig att världen skulle vara en bättre plats om jag inte fanns. Det är ingen rolig situation att vara i men det är egentligen bara att börja gräva där jag står har jag insett, jag kan inte göra så mycket åt den tiden som redan passerat, jag har inget annat val än att börja klättra från där jag är nu om jag vill komma vidare. Går i behandling, både för alkoholen och relationsproblem för att försöka få det att fungera bättre nästa gång jag går in i ett förhållande.

Helt mörkt är det dock inte, jag har hittat en nytt intresse som får mig att känna en genuin känsla av glädje som jag förmodligen inte känt sen jag var barn och det är ridning. Under hösten har jag börjat rida på ridskola, mest privatlektioner och lite mer ”drop-in” lektioner, står i kö för att få börja i en grupp. Att förbereda hästen, rykta, kratsa hovar, sadla, tränsa och allt för att sedan rida på hästen är en helt fantastisk känsla. Att lyckas få in rytmen i trav, att lära sig kommunicera med hästen och få den att göra det man säger åt den att göra är sjukt häftigt. Sen alla människor som är där, både barn, vuxna, unga vuxna och gamla i ett stort virrvarr skapar en härlig och socialt dynamisk miljö som är väldigt varm, man stannar och snackar med någon, blir lite kompis med någon och snackar hästar haha. När jag lämnar ridskolan är jag mer pepp på livet och känner att ”jo men jag ska fan kämpa för att leva ett gott liv”. Så, det är jag tacksam för. Kan verkligen rekommendera det för dig som har möjlighet att börja med det. Djur överlag är helt fantastiska. Har till och med funderingar på om jag i framtiden kanske skulle kunna arbeta med något inom hästnäringen. Detta ger mig så mycket liv just nu.

När jag var yngre drömde jag om storslagna saker så som att bli rockstjärna, tjäna massa pengar, bli berömd och ha en fancy karriär. Just nu vill jag ”bara” ha en fin liten familj/goda relationer, ett meningsfullt arbete att gå till, intressen jag kan förkovra mig i, ett tryggt hem och spendera så mycket tid jag kan med människorna jag älskar. Jag hoppas det kommer bli så framöver och har mitt sikte inställt på det.

Jag ska göra mitt bästa, och hoppas på det bästa.

Kämpa på gott folk, jag vet hur jävla ont det gör i mörkret, men börja ändå gå mot det liv du vill ha, oavsett hur jävlig situationen är just nu.

Önskar er allt gott
Citera
2019-12-21, 14:45
  #4728
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av Oldship
Har varit nykter från alkoholen i 5 månader nu. Det är skönt, men just nu gör det förbannat ont att tänka på allt fint jag gått miste om där alkoholen istället tagit plats och allt som jag sabbat i samband med min alkoholkonsumtion/droganvändande. Jag är numera i 30-års åldern och vännerna har bildat eller börjar bilda familjer, har utbildat sig, har jobb etc. En är dock död. Jag är singel sedan 6 år tillbaka, outbildad (bortsett från gymnasiet), arbetslös, sjukskriven (recividerande depressioner) och går på försörjningsstöd. Ser mig tyvärr för det mesta som en belastning för samhället och alla runtomkring mig och tänker mig att världen skulle vara en bättre plats om jag inte fanns. Det är ingen rolig situation att vara i men det är egentligen bara att börja gräva där jag står har jag insett, jag kan inte göra så mycket åt den tiden som redan passerat, jag har inget annat val än att börja klättra från där jag är nu om jag vill komma vidare. Går i behandling, både för alkoholen och relationsproblem för att försöka få det att fungera bättre nästa gång jag går in i ett förhållande.

Helt mörkt är det dock inte, jag har hittat en nytt intresse som får mig att känna en genuin känsla av glädje som jag förmodligen inte känt sen jag var barn och det är ridning. Under hösten har jag börjat rida på ridskola, mest privatlektioner och lite mer ”drop-in” lektioner, står i kö för att få börja i en grupp. Att förbereda hästen, rykta, kratsa hovar, sadla, tränsa och allt för att sedan rida på hästen är en helt fantastisk känsla. Att lyckas få in rytmen i trav, att lära sig kommunicera med hästen och få den att göra det man säger åt den att göra är sjukt häftigt. Sen alla människor som är där, både barn, vuxna, unga vuxna och gamla i ett stort virrvarr skapar en härlig och socialt dynamisk miljö som är väldigt varm, man stannar och snackar med någon, blir lite kompis med någon och snackar hästar haha. När jag lämnar ridskolan är jag mer pepp på livet och känner att ”jo men jag ska fan kämpa för att leva ett gott liv”. Så, det är jag tacksam för. Kan verkligen rekommendera det för dig som har möjlighet att börja med det. Djur överlag är helt fantastiska. Har till och med funderingar på om jag i framtiden kanske skulle kunna arbeta med något inom hästnäringen. Detta ger mig så mycket liv just nu.

När jag var yngre drömde jag om storslagna saker så som att bli rockstjärna, tjäna massa pengar, bli berömd och ha en fancy karriär. Just nu vill jag ”bara” ha en fin liten familj/goda relationer, ett meningsfullt arbete att gå till, intressen jag kan förkovra mig i, ett tryggt hem och spendera så mycket tid jag kan med människorna jag älskar. Jag hoppas det kommer bli så framöver och har mitt sikte inställt på det.

Jag ska göra mitt bästa, och hoppas på det bästa.

Kämpa på gott folk, jag vet hur jävla ont det gör i mörkret, men börja ändå gå mot det liv du vill ha, oavsett hur jävlig situationen är just nu.

Önskar er allt gott

Fint inlägg. En hobby som faktiskt ger näring åt själen har jag alltid trott var vägen till bättring. Förjävligt att det ska vara så svårt att hitta dock. Det glädjer mig att du tycks ha gjort det. Lycka till!
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in