Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Nyckeln är att vara under 30, gärna under 25

Nu vet jag inte hur gammal just du är, men jag tror att många av de skilda åsikterna här beror på att kids i 20+ åldern inte inser exakt hur jävla jobbigt det blir längre fram och hur "bra" de har det. När jag var 20 kunde jag supa hårt 2-3 veckor i streck utan problem. Skulle jag ta en av mina klassiska heldagsfyllor idag skulle jag bli bakis i 3-4 dagar (är 40).

Jag är fullblodsalkis..Druckit från jag var 14 år.
Var nykter från det jag fyllde 39 år i AA:s gemenskap tills jag var 60 år, Dags att provsmaka bara lite öl. Jojo bara lite öl. Det blev mycket mer än lite öl. Nykter och återfall avlöste varandra. Gick på möte lite halvhjärtat, vilket inte funkar. Tar jag första droppen alkohol, så dricker jag tills jag stupar. Ifjol sommar, den heta sommaren så provade jag högklassig Amfetamin. Yes sedan har det varit Good bye to alkohol. Ingen längtan ens efter lite öl hehe. Så varje dag går jag på liten mängd Amfetamin, efter sommaren 2018. Jag har rört till mitt liv rejält igen på äldre dagar. Det är precis som jag ordnar upp mitt liv. Så är jag inte nöjd. Destruktivt dear jag ner mig, ekonomin åt helvete igen och relationer funkar givetvis dåligt igen. Då har jag ju mitt Amfetamin, så jag inte tar livet av mig direkt. Mina problem döljs bort i dimmorna. Men lyssna. Ingen i nu omgivning misstänker att jag går på amfetamin. Ingen lukt, inget fylleskryt, utan lullar omkring i en flykt fantasivärld. Ingen i min närhet märker orsaken
De vet bara att jag är psykiskt nere, orkeslös tappat all livslust. Bara vila, göra ingenting, väntar på döden. Mörk livsstil. Ja men Amfetaminet gör att jag kan stå ut med, legalisera för mig själv mitt samvete och fly och inte ta itu, rätta till mitt liv. En levande Zombie som de nära runt omkring mig tror jag fungerar. Njuter av att ljuga och ge sken av att jag fungerar hyfsat. Att leva nyktert och vilja 200% förändra mig själv. Så fungerade AA programmet och gemenskapen. Men vill jag ljuga för andra och framförallt ljuga för mig själv. Då fungerar det inte. Då väljer jag att döva mitt samvete med amfetamin, fly och leva i fantasin. Jag är en beroende person i allt. Mat, sötsaker, ja sexmissbrukare också. Men det vill jag aldrig sluta med .wgmair1 69 bäst hehe

Det där stämmer för många. Jag har lagt av med drickat helt för att det helt enkelt inte är värt det där med att må dåligt i flera dagar i streck efter en blöt fylla. Iofs är det himla individuellt. En del klarar av det de klarade när de var 20-30 även när de är 50-60 men de tillhör nog en minoritet kanske?

Nu är det dags att bli nykter och sluta igen.

Kanske att denna post kan vara inspiration till att sluta eftersom åtskilliga gånger tidigare ej givit resultat.
Trött på skiten alkohol. Ger inget positivt bara ånger, ohälsa och problem.
Har druckit i stort sett dagligen under drygt 20 år. Periodvis hårt och där emellan bara några bärs per dag.
Har ännu tro det eller ej jobb, ekonomi och familj men det börjar nog knaka lite här och där. Vad gäller min hälsa vågar jag inte ens gissa.
Vi är många därute i samma situation, finns nog många som redan skrivit liknande inlägg, men hoppas vi alla klarar att bli drogfria.

MVH 55+

Det är bisarrt hur mycket alkoholen styr en. Jag hade varit nykter i långt över ett år när jag en dag helt plötsligt stod framför bolaget, hade inga ärenden åt det hållet eller ens ett sug, ändå hade jag styrt mina steg dit. Otroligt olustigt.

Börjar närma sig 4,5 år nykter för mig om jag räknar med några felsteg. Den totala mängden under den tiden är dock mindre än vad jag drack på en vecka tidigare så det har gått bra!

Jag kallar det för "autopiloten". När den kickar in är det som att en övernaturlig kraft styr mina ben och händer mot flaskorna och burkarna och det är som att hjärnan (med sin jobbigt dömande logik) helt stängs av.

När den kickar in brukar jag påminna mig själv att det är autopiloten som jävlas och om jag bara härdar ut några minuter så kommer det gå över. Sedan tackar jag mig själv att jag inte föll offer för autopiloten.

Dags att erkänna för sig själv, jag är alkoholist. Visst finns en hel del andra substanser med i bilden, benso och cannabis framför allt. Men inget har tagit över mig på samma hemska sätt som kung alkohol.
Som många andra beskriver hur "autopiloten" tar över totalt stämmer läskigt bra in på mig. T.ex i förmiddags kom jag på mig själv ståendes inne på systembolaget och har i princip plockat en korg utan att ens reflektera över eller fundera på vad jag vill ha. Behöver inte ens visa legitimation på mitt närmsta systembolag.

Är 25 år, har druckit dagligen (med korta nyktra perioder emellanåt) i ca 2 år.
Mina dagliga konsumtion är ca 1 liter vin, 2-3 åbro 7,3% och ungefär 7st 50 cl starköl - lite starkare än vanliga falcon, det blir oftast Norrlands djup eller mariestad Old ox.

Det har verkligen börjat gå åt helvete. Blivit av med jobb, förstört utbildning, blivit rånad, nerslagen en jävla massa gånger, blivit LOB:ad, men framför allt förstört så många fina relationer till folk jag älskar mest.

Är sjukskriven och ser livet försvinna framför mina ögon. Har visserligen varit enormt deprimerad länge men nu börjar mörkret bli allt mer obehagligt.

Har kontakt med en beroendeklinik, men att ha ett 45 min samtal varannan vecka hjälper inte - jag har ingen kontroll. Jag faller tillbaka gång på gång.

Just nu vågar jag knappt sluta dricka pga abstinensen, mitt senaste försök var ett rent helvete - en avtändning som nästan kan jämföras med Lyrica.

Hur har ni som LYCKATS befria er från det här vidriga beroendet gått tillväga?
T.ex hur brukar en "avgiftning" gå till?

Är tacksam för alla tips och råd. Jag är klar nu, orkar fan inte mer. Livet var så mycket enklare som en oskyldig flummare.

MVH,
Mr. Sobotka

I mitt fall så bestämde jag mig för att sluta och stod fast vid det beslutet. För att underlätta så mycket som möjligt så slutade jag under en semester, och för att undvika den västa abstinensen så drack jag mindre dagarna innan jag slutade.

Skaffa dig en järnhård vilja att sluta (detta är egentligen det enda som räknas) och försök undvika alkohol så länge som möjligt efter att du har gått upp för dagen. Drick ett sexpack folköl eller liknande strax innan du skall lägga dig. När du har gjort detta i en vecka så är du redo att testa att vara utan alkohol helt och hållet.

Avgiftning brukar innebära att du läggs in på sjukhus och får vänta ut abstinensen. Det är möjligt att du får en symbolisk dos oxazepam, men inget som gör någon skillnad i det stora hela. Undvik detta är mitt tips, i synnerhet om du har barn eller inte har varit i kontakt med vården tidigare.

Lycka till.

Först och främst - cred till ditt användarnamn. Fick mig att dra på smilbanden.

Ja det är ju detta med viljan, visst den finns väl där någonstans men innerst inne så tror jag inte att jag vill leva. Dessa känslor blir alltmer tilltagande när jag super ner mig konstant. Eller mer ett sätt att dämpa självmordstankarna.

Är ganska insyltad i vårdkarusellen och börjar bli oerhört jävla less på att behöva gå och hämta mediciner 3 varje vecka och ha 3 personer som spanar in min Anaconda när jag lämnar kiss..

Får försöka hitta tillbaka till livslusten.

Jag är mellan 25-30 men har alltid haft kassa bakfyllor - det kan de som känner mig ge vittnesmål på. Heldagsfyllor är inget jag har prövat, och har heller ingen avsikt att göra, två-tre veckors fylla låter ju vansinnigt. Vi är nog olika helt enkelt då.

Dricker enbart kvällar då jag har mina perioder under somrarna vilket brukar innebära en flaska vin och sex-sju starköl. Jag har haft abstinens, man skakar, har ångest och svettas men jag går inte cold turkey utan brukar lösa det med några folköl. Kör max fem dagar, beror väl mest på att systemet stänger så tidigt på lördagar men också att jag har en regel om att ifall jag vill dricka den kväll som kommer så får jag fan masa mig dit samma dag. By foot - vill man vara fin får man lida pin. Bolaget ligger en bit bort för mig. Jag har ett jävla kontrollbehov i mitt vardagliga liv vilket säkert spelar in, har mycket svårt för att ta saker "mañana mañana".

Ser inte direkt anledningen till att gå CT ifall man inte är ultradjupt nere i skiten och måste in på något hem.

Om 5 dagar var det exakt ett år sedan jag kom ut från st.görans efter 3 nätter. Hade då supit varje dag i ca 12 år och dom sista 8 veckorna innan druckit bort bakfyllan varje dag. Var uppe i 8-10st 50cl 7.5r i slutet. Mitt drickande hade redan några år innan resulterat i hjärtflimmer och jag hade nog åkt på en stroke när som helst om jag inte slutat.

Nu ett år senare kan jag bara säga; Fyfan vad skönt det är att inte dricka. Ni som precis håller på att sluta kommer _inte_ att ångra er. Första halvåret var det småjobbigt framförallt med depressionen som kommer och tremorn satt i ca 3 veckor efter jag kom ut från sjukan, men det var det värt!

Jag kan fortfarande påminna mig om känsan innan man fick i sig återställaren, fyfan. Nä alkohol kommer jag aldrig använda igen.

Lycka till alla ni andra som försöker sluta!

Många nämner att efter 90 dagar så börjar man ofta må lite bättre, märkte du av det?