Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Om inte annat kunde viss kontakt m verkligheten o dess brokiga mångfald lära dig att mänskor e olika, alla har olika problem o ej har hjälp av samma lösning = passivitet?

I andra hand kunde verklighetskontakt lära dig hyfs o sluta bete dig som ett arrogant ordvrängande rövhål.

Den som ej berättar om sin egna personliga problem kanske oxå ska sluta åta sig rollen som självhjälpsguru åt andras.

Så vad du säger är att sätta sig in i din situation skulle inte hjälpa dig alls? Så varför skulle jag då göra det om mitt syfte skulle vara att hjälpa dig?

Jag har berättat om ett problem som jag har till dig, två gånger faktiskt, men du på något sätt skiter i mitt problem, och det är faktiskt också ett problem som jag heller inte förstår som du också kan hjälpa mig, så nu har jag två problem.

1. Vad förlåter du mig för?
2. Varför skiter du i att hjälpa mig med mitt första problem?

Grabben du lever i en ensam verklighetsfrånvänd bubbla o här tar mitt tjafs m dig slut.

Det finns ett ordspråk på engelska som heter ”when the going gets tough, the tough gets going”.

Men du verkar leva efter motsatt ordspråk som du hittat på själv o bara gäller i din värld.

Om du tror att det existerar verklighetsfrånvända bubblor, vem utav oss tror du lever i en sådan bubbla?
Titta dig omkring i verkligen och se om du hittar några verklighetsfrånvända bubblor att leva i, du kommer inte att se några.
Får väl också bjuda på ett annat ordspråk då som lyder:
Förenklat betyder detta att bara du kan hjälpa dig själv, ingen annan.

Jag har skapat en del egna ordspråk faktiskt, så där har du inte helt fel.

Whiiiiiii, I don’t doubt that, Buddha. Men sorry, du är ej Buddha o folk blir ej det av passivitet.

Av passivitet blir folk: lata, tjocka, dystra, självupptagna, uppgivna o självmordsbenägna.

Jag har aldrig påstått att jag är buddha.
Skulle du inte sluta tjafsa med mig?

Säg det till buddha som satt stilla under ett träd och mediterade i 6 år, tycker du att han blev lat, tjock, dyster, självupptagen, uppgiven och självmordsbenägen?

Låter detta som passivitet?

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Noble_Eightfold_Path

To me sounds like helluva work

Det där är inte meditation, eller hur?

Nä, o vill du meditera för att bli andlig kommer detta ej heller va passivitet, inte om du gör d rätt iaf, utan nåt jävligt aktivt o svårt.

Krishnamurti (känd andlig lärare) frågade en rolig grej till en nisse som satt på arslet o mediterade o gjorde andningsövningar dagarna i ända:

- gör det dej lycklig att sitta här o meditera o andas varje dag?

- det vet jag inte förrän ja blir andlig? sa nissen

- hoppas du är lycklig redan nu, för dessa övningar kommer inte göra dig andlig, svarade K



Du kanske ska läsa mer om Buddha o hur han fann den ”gyllene medelvägen” mellan aktivitet o passivitet.

Lycka är inte något jag strävar efter, lycka är flyktig och försvinner och kan aldrig riktigt greppas permanent, den som jagar lycka jagar något som inte går att hitta. Den som däremot slutar jaga lycka kommer kanske att hitta något som är snarlikt det inom sig själv då det finns där hela tiden, men den som fortsätter att jaga lycka utanför sig själv kommer dessvärre aldrig att hitta det.

Så, ska du öva lite passivitet nu min kära arga vän? Du kanske hittar någon inom dig som du behöver.

jag har då upplevt mycket lycka under mitt liv , lycka finns om du söker

Har du den fortfarande? Är du lycklig nu?