Citat:
Ursprungligen postat av
Bonnatorp
Se där, du har rätt.
Får man poängtera att faraos dotter måhända har varit i stånd att bada där hon behagade i landet där pappa bestämmer?
Hur sedan Salomo, som byggde ett byggnad av starkt historiskt värde, kunde tro att han bodde i området med ors av historiska händelser som orkestrerats på beskrivet sätt ca. 500 år tidigare, det kan man också fråga sig.
Anmärkningsvärt att du tar dig tid att forska i saken iallafall.
Jo, visst kan man anta att faraos dotter måhända har varit i stånd att bada där hon behagade, men inte ens det löser alla konstiga problem som dyker upp när man börjar titta lite närmare på berättelsen.
2 Mos 2:7–11
Då sade pojkens syster till faraos dotter: »Skall jag skaffa en hebreisk kvinna som kan amma barnet åt dig?« — »Ja, gör det«, svarade faraos dotter. Då gick flickan och hämtade pojkens mor, och faraos dotter sade till henne: »Ta med dig det här barnet och amma det åt mig. Jag skall betala dig för det.« Kvinnan tog då pojken och ammade honom. När pojken blev större förde hon honom till faraos dotter, som adopterade honom och gav honom namnet Mose. »Jag har ju dragit upp honom ur vattnet«, sade hon.
När Mose hade blivit vuxen gick han en dag ut till sina landsmän och såg deras tunga arbete.
Här ser vi alltså en helt osannolik konversation mellan en faraos dotter och en simpel judisk flicka och hennes mor (Moses mor). Knappast troligt att konversationen gick till på det viset, och det verkar inte vara något större avstånd som "pojken" fördes till faraons dotter när han inte längre behövde ammas eftersom det inte verkar vara någon större händelse och bara nämns som inget särskilt märkvärdigt.
Senare i nästa mening när man talar om Mose som vuxen så är det tydligt att han anses ha nära till den plats där hans landsmän finns eftersom han tydligen helt enkelt bara en dag
gick ut till den plats där de arbetade.
Och när 2:a Moseboken beskriver de 10 plågorna så verkar det genomgående som om att Goshen finns nära faraos palats och faraon enkelt kan skicka bud för att verifiera att t.ex. israeliternas boskap sparats från plågorna, som Mose påstod att de skulle.
Och på tal om plågorna, den egyptiska boskapen är tydligen som särimner och kan dödas mer än en gång:
Den femte plågan är en boskapspest som dödar all egyptisk boskap:
Nästa dag gjorde Herren som han hade sagt: all boskap dog för egypterna, men av israeliternas boskap dog inte ett enda djur. När farao hörde efter fick han veta att inte ett enda av israeliternas djur hade dött.
Sedan ska den sjätte plågan orsaka att variga bölder ska slå upp på människor och
boskap.
(All boskap dog i femte plågan, nu har kadavren tydligen fått variga bölder också.)
Sjunde plågan:
Om du fortsätter att hindra mitt folk och inte släpper dem, skall jag i morgon sända en hagelstorm, värre än någon som drabbat Egypten från den dag det grundades till denna dag. Låt därför ta in din boskap och allt vad du har ute på fälten. Alla som är kvar utomhus och inte har kommit under tak, både människor och djur, skall träffas av haglet och dö.
(All boskap dog i femte plågan och fick variga bölder i den sjätte, nu ska de tydligen dö igen om de lämnas kvar ute på fälten.)
Tionde plågan:
Vid midnatt dräpte Herren alla förstfödda i Egypten, den förstfödde sonen till farao på tronen lika väl som den förstfödde sonen till fången i fängelsehålan, och även allt förstfött bland boskapen.
(De förstfödda bland den döda boskapen dödas nu alltså en gång till.)