Läkarprogrammet i Sverige - Tråden

Med ett svenskt läkarleg kan du jobba inom EU, så det är bara att köra på och sedan vända skutan utomlands, antar jag

Är det möjligt att jobba 50% under den kliniska delen av utbildningen? Hur ser schemat ut? Är det även VFU/praktik under helgerna? Min frågar är främst riktad till KI studenter, men andra kan även svara.

Jag har ett flexibelt jobb där det brukar vara lugnt och finns gott om tid att plugga.

Under den delen av klinterminerna där man är själv utplacerad på någon avdelning (ibland på annan ort) så är det nog i princip omöjligt att samtidigt jobba 50%.

På KI så har man ju sin VFU i storsjukhusen( DS, Södersjukhuset, Karolinska, osv). Vad är det som gör det helt omöjligt?

Jamen vad tror du? Om du är om dagarna på en avdelning, hur ska du då kunna jobba på ett annat jobb samtidigt (dessutom i 50% takt)? Tänkte du kanske jobba natt parallellt med dina placeringar på dagtid? Det kan kanske gå, men troligen blir du rejält sliten och i värsta fall utbränd...

Jag kommer ju ha arbetstider som är väldigt flexibla och också kunna köra långa pass under helgerna(varannan helg) och de helger jag inte jobbar så tar jag några kvällspass i veckan.

Om du bara jobbar på kvällar och helger så kan det kanske gå. Ett dygn har ju trots allt 24 timmar. Slitigt blir det nog för dig om du vill göra ett bra jobb både på VFU och på ditt vanliga jobb. Skulle inte rekommendera ett sånt upplägg, men du gör ju som du vill.

Tack för svaren tidigare i tråden!

En annan fundering jag har haft är kring de praktiska momenten. Hela den teoretiska biten känns för mig personligen som något jag bör klara av, som en utmaning - tidskrävande men genomförbar. Mer oklart känns det kring de kliniska placeringarna och de praktiska momenten. Där handlar det lite om mig själv som person. Jag har ett arbete idag där jag utför mycket praktiska uppgifter, och jag vet att jag inte är "snabbast" på att lära mig sådant, det krävs några försök för att jag ska känna mig säker - kanske några mer försök än för gemene man. När jag väl lärt mig är det dock inget problem.

Så, bara för att få en liten uppfattning / förbereda mig mentalt: jag skulle inte uppskatta en situation där jag förväntas kunna redovisa ett moment vid en praktisk examination, när jag inte har haft möjlighet att öva på det ordentligt på förhand (såsom på klinisk placering). Jag tror att jag skulle klara pressen, men om något så är detta min akilleshäl.

Erfarenheter, tankar? Hur stort problem kan det bli, är det ens ett problem, lär man sig med terminernas gång att slappna av?

I mina ögon framstår du som en person med koll på dina starka respektive svaga sidor. Att känna sig själv och vara medveten om ens brister och svagheter är en rejäl styrka! Du är medveten om dina svagheter, reflekterar över dem och arbetar med att parera dem - ett beteende och agerande som brukar utmynna i fina resultat.

De kliniska placeringarna, samt de praktiska momenten är sällan vad som stjälper och ställer till det för studenterna. Enligt mig behöver du inte oroa dig för detta; även om du är "trögfattad vad gäller praktiska moment och genomföranden".

Några tips är att:

- Ta varje tillfälle i akt till att prova på praktiska moment. På kliniska placeringar, VFU - var studenten som testar ALLT! Många studenter står och ser på, tyst och passivt. Du bör istället vara en aktiv student som provar på, testar, känner osv...

- Ta ett extrajobb inom vården. Hemtjänst, sjukhus eller liknande. Införskaffa stetoskop!!
Lyssna på lungor, hjärta, ta blodtryck osv på ALLA! Vissa saker kan man inte lära sig genom böcker - tex hjärtljud. Man behöver lyssna på hundratals, tusentals hjärtan och lungor! Övning ger färdighet.

Så - framförallt; ta för dig vid VFU och praktiska moment. Våga! Ta plats! Våga göra fel ( alla gör fel). Öva, känn, kläm! Hela tiden! Varje chans du får - ta den! Var aktiv, nyfiken.

Och som sagt; kliniska moment och placeringar är inte vad som ställer till det för studenter. Så oroa dig inte. Du visar dessutom personlig mognad genom självinsikt - du är medveten om dina svagheter och jag är därför övertygad om att du kommer parera dem.

Lycka till!

Om du klarar teorin så klarar du också kliniken. Det finns ingen som är dålig på det, förutom de som är uppenbart olämpliga. (Även de som är uppenbart olämpliga t.ex. Trenneborg (sexbunkerläkaren) och Örebroläkarstudentpeddot klarade ju sina moment.) Man är lite knagglig i början, men efterhand blir man bättre. Tycker absolut inte att du skall vara orolig över det, det kommer gå bra!

Om man behöver ta ett längre uppehåll från studierna(ca 3-4 år), hur stor negativ inverkan kommer den då ovanligt långa inskrivningstiden på programmet ha vid framtida ansökan om AT-tjänst?

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/so...akarprogrammet

Tankar/åsikter? Känns väl knappast rimligt?