Läkarprogrammet i Sverige - Tråden

Hur man klarar läkarprogrammet? Jo, ...

Gamla tentor med svar och färdiga sammanfattningar/anteckningar från klasskompisar/tidigare studenter fixar biffen

Tack för svar!

Jag vet inte varför medicin anses vara så otroligt svårt på många håll. Folk verkar ha en allmän uppfattning att det är jättetufft och jättekrävande. Men nu känns det ändå bättre efter att ha läst era svar. Borde klara av det! Jag tänkte börja i Örebro, eftersom det verkar lättare att hitta bostad där än på andra håll. Har förstått att det är mycket PBL i Örebro som i Linköping, men det borde inte vara något problem.

Informationsmässigt är det ändå en hel del att ta åt sig, och jämför jag med t.ex. teknologerna på LiU så har de omtenta-p och inga terminstentor. Jag har en annan bekant som läser SSK på LiU och de verkar inte vara i närheten av oss vad gäller studiebörda, å andra sidan är han i början av sitt program.

Ett tips är att försöka vara disciplinerad och göra dina 40 timmar, gärna på biblioteket/läsesalen.

Det är sant att man måste ta in väldigt mycket information, men om du utnyttjar arbetstiden så bör du klara det. Var inte rädd för "enkla" böcker, de är oftast mer sammanfattade och ger bra helhetsbild och förståelse. Många väljer avancerade böcker, t.ex. Boron (fysiologi), medan enklare fysiologiböcker kommer ge förståelse. Detaljer glömmer man efter tentan, men förståelsen sitter kvar längre. Har man byggt upp en förståelse går det lättare att fylla i detaljer när man väl tentapluggar.

Studieteknik är också viktigt. Att sammanfatta för sig själv, anteckna, diskutera med pluggkompisar, är oftast effektivt och man kommer ihåg bättre. Sitta slappandes på en föreläsning med facebook framför sig, sällan effektivt.

Disciplin är jätteviktigt. Jag rekommenderar att du håller ett jämnt arbetstempo över hela terminen. Då blir det mycket roligare också när man är aktiv på alla seminarium t.ex.

Det fetade. Tortora är en bok jag önskar jag köpt, det finns en svensk fysiologibok (Människans fysiologi?) som vissa verkar nöjda med också. Boron är ju dock bara för galningar, Guyton är lite mänskligare.

Håller med tidigare skribenter - enkla och lite sammanfattande böcker är guld. Föreläsningsanteckningar. Gamla tentafrågor är bra för att förstå nivå och vad som betraktas som viktigt. För vissa saker är youtubefilmer inte dumma (men då gäller det ju att faktakolla ordentligt, så klart). Snacka igenom seminariefrågor/lärandemål och dylikt med studiekompisar gillade jag.

T ex Guyton eller Boron tycker jag är roliga att gå tillbaka och förströelseläsa lite i nu (några år senare) om jag vill fräscha upp minnet om något jag inte jobbar med eller tänker på så värst ofta. Dvs toppen när man redan fattat något en gång. Men när jag satt där och skulle försöka förstå något för första gången blev det lite för svårt att fokusera för mig ibland.

Som jag förstått det är det väldigt lite PBL på KI och föreläsarna ska vara dåliga. Betyder det att jag kan plugga hemifrån större delen av veckan istället? Föredrar att plugga på egen hand. Dessutom slipper man lägga två-tre timmar på att åka fram och tillbaka. Jag pratar givetvis endast om preklin.

Vad jag förstår finns det gott om sammanfattningar av föreläsningar eller delar av kurser för Läkarprogrammet på KI, så i princip skulle du nog kunna göra så..

Fantastiskt. Jag kollade upp kurslitteraturen och såg att majoriteten av det finns att tillgå genom en viss hemsida. Tror ni att en tablet för att läsa dessa böcker räcker eller finns det några fördelar om man köper en fysisk bok?

Platta/dator funkar utmärkt. Jag gillar att lägga pdf-filen på ena halvan av skärmen och ett worddokument på andra halvan. På så sätt slipper man vrida på huvudet också!

Tycker att många föreläsare är riktigt bra. Generellt så tyckte jag nog att de var sämst under farmakologin i början av termin 4. Finns självklart föreläsare på båda ändarna av spektrat, men definitivt så finns det vissa pärlor

Hörde att det var stor brist på Allergologer (Allergiläkare), finns även andra specialiteter med stor brist (Psykiatriker, allmänläkare). Har alltid tyckt det är konstigt med så gott som ständigt läkarbrist trots oförändrade antal utbildningsplatser.

Kan det inte vara en idé att dela läkarutbildningen redan i början? ungefär som olika program som åtgärd för bristen.ex.
Läkarutb. - kirurgi
Läkarutb. - allmänmedicin
Läkarutb. - cellbiologi
Läkarutb. - ortopedi
Läkare/psykolog utb. (eller att begåvade psykologstudenter ges möjlighet att läsa psykiatri med andra läkarstudenter)