Var fan kommer vi ifrån, egentligen?

Enligt den versionen.

Adamah
From Wikipedia, the free encyclopedia

Adamah (Biblical Hebrew : אדמה) is a word, translatable as ground or earth, which occurs in the Biblical account of Creation of the Book of Genesis.[1] The etymological link between the word adamah and the word adam is used to reinforce the teleological link between humankind and the ground, emphasising both the way in which man was created to cultivate the world, and how he originated from the "dust of the ground".[1] Because man is both made from the adamah and inhabits it, his duty to realise his own potential is linked to a corresponding duty to the earth.[2] In Eden, the adamah has primarily positive connotations, although Adam's close relationship with the adamah has been interpreted as likening him to the serpent, which crawls upon the ground, thus emphasising his animal nature.[3]

After the fall of man, the adamah is duly corrupted with Adam's punishment of lifelong agricultural toil. This explains why God favours Abel's sacrifice of sheep to Cain's offering of the "land's produce" - Abel has progressed from the sin of his father, while Cain has not. The adamah is also complicit in Cain's later murder of Abel, swallowing Abel's innocent blood as if to try to conceal the crime.[1] God punishes Cain by making the ground barren to him, estranging him from the adamah.[4]

In Hebrew, adamah is a feminine form, and the word has strong connections with woman in theology. One analogy is that the adamah is to man as a woman is to her husband: man has a duty to cultivate the earth in the same way that a husband has a duty to be fruitful with his wife.[5] Irenaeus likened the Virgin Mary, who bore the Christ, to the adamah from which Adam came.[6]

Etymology
Adam (אדם) literally means "red", and there is an etymological connection between adam and adamah, adamah designating "red clay" or "red ground" in a non-theological context.[7] In traditional Jewish theology, a strong etymological connection between the two words is often assumed. Maimonides believed the word adam to be derived from the word adamah, analogous to the way in which mankind was created from the ground.[8] In contemporary biblical scholarship there is a general consensus that the words have an etymological relationship, but the exact nature of it is disputed. The word adam has no feminine form in Hebrew, but if it did, it would be adamah.[6] However, it is considered unlikely that the word adamah is a feminization of "adam", and the prevailing hypothesis is that both words originate from the verbal stem "adam" (to be red) and were chosen by the author of Genesis to convey the relationship between man and the adamah.[7][9]

There is additional relationship between the words adam and adamah and the word dam (דם), meaning blood.[10] This justifies the presence in the Kashrut of the prohibition of the consumption of blood: the blood of a slaughtered animal must be returned to the ground, and covered with earth.[11] The concept could also date back to primitive woman's "birth magic," or the making of clay manikins and anointing them with menstrual blood—the sacred "blood of life"—in order to conceive real children. Women were still making clay manikins to represent people by sympathetic magic through such manikins, in the Middle Ages when such pursuits were redefined as witchcraft. Clay was always a "feminine" material, sacred to women because it was their substance earth. Pottery was a woman's art because of this time-honored association of ideas.[12]

Role in Genesis
In the Jahwist's account of creation, God's first act is to create mankind from the adamah. Before the creation of man, the earth is barren of life, because "there was not a man to till the ground".[13] These verses signify the interdependence of man and adamah - the earth is a desolate wilderness without the attention of man, while mankind needs the produce of the soil to survive.[14]

Nej, inte ännu iaf. Men vetenskapen erkänner det, den hittar inte på saker bara för att fylla kunskapsluckorna.

Kanske ljuger du, men jag väljer att tro att du helt enkelt bara är obildad..

Det finns visst teleologiska förklaringar påhittade för att fylla kunskapsluckor inom vetenskapen, slumpbegreppet t.ex

Vetenskapen kommer med stor säkerhet aldrig att kunna svara på trådfrågan.
Vetenskapen kan eventuellt lyckas besvara frågan Hur vi kom hit, men med största sannolikhet aldrig frågan Varifrån.

Vilket slumpbegrepp, deterministiskt eller indeterministiskt?

Vad krävs då av en lag för att kallas naturlag?
1. Den skall vara sann (så långt vi kan förstå) och stå i överensstämmelse med våra observationer.
2. Den skall ha bredd, d.v.s. den skall ge information om så många observationer som möjligt.
3. Den skall ha en viss förutsägelseförmåga, alltså även vara en deterministisk lag.

Jodå, varifrån kommer vi nog att få veta framöver. Den fråga som vetenskapen förmodligen inte kommer att kunna svara på är varför, mer än i deterministiska termer.

"Varför" är ju frågan som religiösa vill ha svar på och det är därför man hittat på en utomuniversell figur som ligger bakom.

Deterministisk slump är som du säkert vet bara en simpel brist på kunskap om orsakssambanden/händelsekedjan.
Det som kallas Indeterministisk slump tror jag endast är en mänsklig idol påhittad av samma anledning som ovan.

Visst tror jag att världen är indeterministisk, men inte som effekt av att slumpen skulle vara en verklig faktor i naturen,
Utan på grund av sakförhållanden i inflationsfältet under universums utvecklingsfas, och därmed naturlagen.
Jag tror att naturen är ett syntaktiskt objekt där både lagen om orsak och verkan samt sakförhållande alltid föreligger.

Jag tror inte på spontana brott mot naturlagen, som majoriteten verkar göra.
Naturlagen är deterministisk till sin definition: https://sv.wikipedia.org/wiki/Naturlag

Naturen är dock inte deterministisk, och det med största sannolikhet med anledning av FAKTUM.

Jag en av dem som föredrar att svara "vet inte" framför att använda den teleologiska icke-förklaringen "det var Slumpen".

Förstår att det är skönt att alltid ha ett färdigt svar att tillgripa på frågor där man saknar kunskap om händelseförloppet,
Men jag är inte intresserad av att alltid ha ett färdigt svar, jag är intresserad av logik och rationalitet.

Du har höga tankar om den vetenskapliga metoden om du tror att den kan fastslå universums yttersta ursprung.

Nej dumheter heller, man har hittat på den universella figuren för att ha ett fundament till civilisation och vetenskap.

Hur länge tror du att människan talat i termer som 'sanning' kontra 'gudar'?..
Varför tror du att det heter THEist, THEsis och THEory? Vilket ord använde Platon för 'sanning'?

Du tror att världen är indeterministisk OCH att lagen om orsak och verkan samt sakförhållanden alltid föreligger? Du ser ingen motsättning i detta?

Vilket faktum?

Det är samma sak. Vi säger att det var slumpen för att vi inta har alla variabler.

Du är alltså inte troende.

Vi är rätt nära. Vi kan se nästan ända tillbaka till Big Bang och enligt en del forskare ska vi också kunna se vad som hände innan, nu när Higgsbosonen är bekräftad. Fråga mig inte hur.

Civilisation, ja kanske. Vetenskap, absolut inte. Tvärtom. Vetenskap är utveckling, kyrkan är statisk.

Jag tror att människan alltid haft övernaturliga förklaringsmodeller, men alltefter vi gör vetenskapliga rön så försvinner de. Som Tor och åskan.

Natur kan i sin vidaste definition syfta på den levande materiella världen i stort. Den spänner då från det subatomiska till det kosmiska,[1] men kan också enbart syfta på biosfären. Ibland avser natur enbart idén om den av människan orörda miljön i form av växter, djur, landformer etc. Natur avser även inre egenskaper som bestämmer ett beteende och ändamål i någon eller något ("sakens natur"). Det är ett begrepp som har tolkats och definierats sedan antiken i olika sammanhang, och har genomgått flera betydelseförskjutningar och därmed blivit mångtydigt och ideologiskt laddat.