Var fan kommer vi ifrån, egentligen?

Nej. Det finns nog ingen bestämd tid. Det beror ju helt på hur genpoolen ändras och hur miljön ändras.

Att genpoolen ändras mer och mer, samtidigt som det inte finns någon spärr som håller änfringarna "inom arten" ger att arter uppstår med tiden. Fossil bekräftar detta.

Vi får vänta tills det finns bevis för något som hindrar evolutionen att ta språng.
Vad jag vet så finns det inga bevis på det.

Det visar bara att tigrar och lejon är släkt med varandra.
Vilket talar för en gemensam anfader.

Vad har du för bevis för att gud finns eller har funnits och att gud i så fall kan skapa något?
Nej, bibeln är inte ett bevis. Bibeln är påståendet.

Detta står i skapelseberättelsen.

Gud skapade inte människan först, och Gud skapade inte dom mer komplexa skapelserna först.

Enligt skapelseberättelsen skapade Gud alla organismer under loppet av ett par dagar. Tror du att människorna levde samtidigt som t.ex. dinosaurierna?

Precist, det är subjektivt, inte vetenskapligt.

Hur vet du att det inte finns någon spärr mellan arter? Gissar du? Kan du bevisa att en art kan förvandlas till en annan art, utan en spärr?

Det är inte vetenskapligt att vänta på bevis. Om man vetenskapligt påstår något, så ska man också ha vetenskapliga bevis. Men detta gäller tydligen inte evolutionsteorin?

Eller talar om gemensam art.

Det beror på vad men menar med "bevis", bibeln är minst lika bevisad som evolutionsteorin.

Det beror på vad men menar med "bevis", bibeln är minst lika bevisad som evolutionsteorin.

Jaså? Finns det något som liknar det faktum att genpoolen ändrar sig mer och mer för varje generation?

Eller menar du att det inte finns några bevis alls för guds existens, eftersom evolutionen inte är bevisad enligt dig?

Vad fan är evolutions teorin för något, egentligen?
Allt verkar så omöjligt för medverkande.

Det är många som missförstår skapelsedagarna, det står ingenstans att Guds skapelsedagar är 24 timmars jorddagar. Det står att skapelsedagarna är det Gud kallar för dagar och nätter:

"Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt." (1 Mose 1:5 Bibel2000)

Vi är ju för fan själva de rymdvarelser vi söker efter. Är vi verkligen mitt i ingenstans? Denna fråga slår mig varje gång jag är ensam och har för mycket tid att tänka. Jag bara glor på min omgivning, sjunker in i mig själv och tänker att jag antingen är en apa eller en skapad varelse. På något sätt slutar jag alltid upp hos Gud, eftersom jag helt enkelt inte begriper hur vi kan finnas utan att någon medveten agent sett till att vi är här. Jag menar, atomer och kemiska reaktioner = människa låter för mig ibland mer magiskt än att vi är manifestationer av ett medvetet universum som liknar oss. Förstår inte hur folk kan acceptrera livet som om det vore "ingenting". Vet inte hur jag ska lösa detta strul utan att det hemsöker mig förutom att sluta tänka på det momentärt, eller acceptera Gud. Jag lutar mer åt Gud men sen när jag ser en massa lidande och sadism så tänker jag ingen Gud här inte. Dessutom, om Gud finns så är vi ju de facto "påhittade" av Gud och finns inte på riktigt? Men samtidigt tänker jag att ingenting egentligen är på riktigt om det inte finns en Gud bakom det? Och så pendlar jag mellan dessa vyer utan att riktigt kunna bestämma mig. Ibland känns det som en förbannelse att vara öppensinnad och självmedveten, och hela vår existens blir en obehaglig gåta. Folk verkar ta allt för givet, eller så är det jag som är alienerad och fastnar i meningslösa tankebanor.

Någon som befinner sig i samma vågskål? Är detta existentiell kris?

Evolutionsteorin förklarar det vi vet hittills om hur livet har utvecklats.
Vad verkar omöjligt?

Du får nog bättre svar i biologi-forumet.