Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag läste artikeln på jobbet, papperstidningen som oftast skickas direkt till soptunnan.

Men med anknytning till de fascistiska slagord som riktades mot Ilhan Omar på republikanernas konvent skriver Breitbart:

This week, Powerline blog’s David Steinberg suggested that Rep. Ilhan Omar (D-MN) entered the U.S. in the mid-1990s as a third-priority, known as P-3, refugee — that is, a refugee who is admitted to the country due to their ties to an already-resettled refugee.

Steinberg’s report also claims that Omar committed immigration fraud when she falsely entered the country as a member of the “Omar” family that had already resettled in the U.S.

In 2008, after thousands of foreign nationals had entered as P-3 refugees, the program was halted by the *Bush administration* due to mass fraud wherein the State Department, through DNA testing, was able to confirm family relations between the program’s applicants in less than 20 percent of cases.

Overall, about 87 percent of P-3 refugees’ family relation claims turned out to be fraudulent.

Charles Thaddeus Fillinger, a former federal immigration official, has detailed the enormous fraud that has occurred among P-3 refugees in his 30-page policy paper, calling the program “the greatest refugee fraud crisis in modern times.”

https://www.breitbart.com/politics/2019/07/19/mass-fraud-by-african-refugees-halted-inflow-after-ilhan-omar-came-to-u-s/

Det är liknande siffror som vi sett gällande åldersbedrägeri bland så kallade flyktingar. Man får hoppas att amerikanerna utreder saken vidare med 87% chans då för Omar att repatrieras till hemlandet på Afrikas horn.

Och han är en av de första som kastas ut från Turning Torso när muslimerna tar över.

Det räcker att ta på sig en foliehatt av medium-storlek för att börja tro att det här tjatet om "hot mot demokratin" är ett mantra för att politikerna lagomt till nästa val ska kunna hävda att dom "skyddar" demokratin genom att ta bort den.

Det är oroliga tider och mörka krafter försöker ta över, och då måste vi skydda demokratin genom att skjuta upp framtida val tills dess demokratin inte är hotad längre. Och svensk media står ju redan under kontroll av MSB när det gäller "känsliga publiceringar".

DDR fast med liberal dekadent globohomo i Socialdemokratisk "allas-lika-värde-tappning". Allt under ledning av Morgan Johansson, Anders Ygeman och Dan Eliasson som predikar värdet av "demokrati" och skyddet av ett "öppet Sverige" i public service. Det ser jag i min kristallkula. Bergis

Svensk politik kommer att reduceras till "tvärt-om-leken", precis som den man leker med småbarn.

Fortsättning följer på historien kring Ilhan Omar:

Ilhan Omar’s Father was Top Propaganda Official in Genocidal Barre Regime — Then He Changed His Name and Entered US Illegally
https://www.thegatewaypundit.com/2019/07/ilhan-omars-father-was-top-official-in-genocidal-barre-regime-then-he-changed-his-name-to-sneak-into -the-us-illegally/

Hoppsan. Man undrar hur många såna här plantor som importerats till Sverige och försörjs med svenska skattemedel.

Kanske DN kan berätta

Hela moralitetsmakten, och konceptet "propaganda", och det jag nyss kallade "positiv identitet", handlar om att inbilla väljarna att de är hjältar i sin egen saga.

De förnekar sig inte, minoritetsrepresentanterna. Denna Minnesotasomaliska, Ilhan Omar, tycks vara en sådan där multiflexidentitetsperson som tänjer och tänjer på alla gränser och moraliska och juridiska system för att främja egna och etnofränders sak. "Flykting" blev hon visst - ehuru själv oskyldig då hon vid tiden var ett barn, alltså ett riktigt barn - genom att genom familjens försorg iklädas en falsk identitet. Flyktingar blev familjen huvudsakligen pga av att den diktaturregim pappan tjänat med bravur störtades. Pappsen insåg väl att det inte var en gynnsam sak att vara bödel vid asylsökandet så det fick bli en hittepåidentitet som offer för sig själv.

För att stärka upp närvaron i USA var det tydligen fördelaktigt för Ilhans somaliska klan att hon gifte sig med sin egen biologiska bror, han under sitt riktiga namn och brittiskt medborgarskap och hon under Omarförklädnad med amerikanskt medborgarskap. En liten sak verkar intressant ur svenskt perspektiv och det är just Minnesotasomaliskans riktiga släktnamn.

In 1995, Ilhan entered the United States as a fraudulent member of the “Omar” family.

That is not her family. The Omar family is a second, unrelated family which was being granted asylum by the United States. The Omars allowed Ilhan, her genetic sister Sahra, and her genetic father Nur Said to use false names to apply for asylum as members of the Omar family.

Ilhan’s genetic family split up at this time. The above three received asylum in the United States, while Ilhan’s three other siblings — using their real names — managed to get asylum in the United Kingdom.

Ilhan Abdullahi Omar’s name, before applying for asylum, was Ilhan Nur Said Elmi.

Her father’s name before applying for asylum was Nur Said Elmi Mohamed. Her sister Sahra Noor’s name before applying for asylum was Sahra Nur Said Elmi. Her three siblings who were granted asylum by the United Kingdom are Leila Nur Said Elmi, Mohamed Nur Said Elmi, and Ahmed Nur Said Elmi.

https://www.thegatewaypundit.com/2019/07/ilhan-omars-father-was-top-official-in-genocidal-barre-regime-then-he-changed-his-name-to-sneak-into -the-us-illegally/

Enligt diverse efterforskningar som redgörs för är släktnamnet Elmi visst tämligen ovanligt och det gör ju vår egen första hijabriksdagsledamot - miljöpartiets somaliklaninkryssade Leila Ali Elmi - lite spännande. Även vår egen somaliska Elmi verkar mest intresserad av att promota rasistiska lösningar som ger hennes egna klan- och trosfränder oproportionerligt stort inflytande över det nya värdlandets utveckling.

Kampen mot strukturell rasism är en hjärtefråga för riksdagsledamoten Leila Ali Elmi (MP).

Hon anser att det krävs radikala åtgärder för att förbättra situationen i Sverige – och stöder Vänsterpartiets linje:

– Jag är positiv till att införa jämlikhetsdata där man registrerar människor efter deras ras, säger hon till tidningen Dagens Etc.

https://www.expressen.se/nyheter/mp-ledamoten-kartlagg-manniskor-efter-deras-r/

Den som grävt frenetiskt i Minnesotasomaliska Elmis bakgrund har ett minoritetsdoftande namn själv - David Steinberg - och den som för Gateway Pundits räkning gärna mottager pikant informationen om Minnesotahijabisten med antisemitiska åsikter lystrar till namnet Yaakov Apelbaum.

Det här demonstrerar med all önskvärd tydlighet att en politiker i USA som går emot lobbyn i princip riskerar hela sin framtid. Hela offerhierarkin på totempålen blir irrelevant om man ens uttalar sig om lobbyn.

När man läser trådkändisarna Per Svenssons och Maria Schottenius' såsiga och ohederliga krönikor i DN - det gör jag ibland, av rent diagnostiska skäl, dock utan att betala en spänn till tidningen - så ser man att det finns vissa återkommande narrativ. Ett av dem, särskilt hos Per Svensson, är att med en touche av bitterljuv ironi berätta om hur deras egen generation - baby-boomers, födda på 40-50-talen - hade turen att växa upp på (i minnets backspegel) höjdpunkten av den västeuropeiska civilisationen, höjdpunkten av det (*host* vita och sossiga) svenska samhället, ett samhälle som tycktes förena "the best of both worlds", det behagliga gamla livet och friheten i det nya rika överflödssamhället, oanade möjligheter att resa och utbilda sig, gammal god bildning och färg-tv, film, happenings & rockmusik osv osv. Men detta kunde tyvärr inte fortsätta, inte här i Västeuropa i alla fall, inte riktigt så bra, konstaterar de sedan under kokett suckande. Samtidigt beskriver man det som att "nu på 2000-talet har ju den tidigare tredje världen och Östeuropa fått det mycket bättre" och då, antyds det, är det bara rättvist att vi måste avstå en del av det som var fint, spännande och unikt med det land vi kände till, med den gamla goda tiden (dvs Sverige) för att hjälpa de andra att hämta upp den sträcka vi har legat före. (Att det också är jobb, bostäder och trygghet "vi" ska avstå sägs nästan aldrig högt...).

Det här koketterande meta-narrativet, tryfferat med en "svensk skuld" som aldrig närmare fixeras och med lösa utvikningar om hur "allt som är fast förflyktigas, ack ja" (i synnerhet fungerande nationer och icke-korrupta samhällsbyggen) är en stapelvara i DN och liknande tidningar. Idén bakom är att det ligger något slags historisk rättvisa i vissa samhällens förfall och att om man pekar på inneboende problem med den blinda globaliseringen av Europa, massinvandring, politiserad byråkrati osv s är det liktydigt med att gnälla över spilld mjölk och över att gräset var grönare och badvikarna bättre när man var barn. I Per Svenssons senaste krönika (på DN:s ledarsida idag) är det krusbäret, denna symbol för hemkänsla och goda minnen - och numera svårt att hitta på ICA eller andra storaffärer - som ställs mot "avförtrollningens", rationalitetens, upplysningens och den fria marknadens oemotståndliga triumftåg. Och mot andra frukter, t ex mango och avocado.

Naturligtvis är tillgången på krusbär dömd att förlora i en sådan kraftmätning, hela världen kan inte festa på färska (eller ens frusna) krusbär, antyder Svensson (eller ens färska jordgubbar och grädde, kan man tillägga). Tanken att på något sätt skydda tillgången på svenska bär eller andra företeelser som kanske är unika för 18-1900-talens Sverige eller Norden, att skydda dem för just vårt hörn av världen, skymtar inte ens i texten: dit globaliseringen leder oss, dit måste vi alla gå.

Det finns en slags trött determinism och brist på framtidstro i det här narrativet. Per Svensson skriver som en som vet att det samhälle där han växte upp och där han har verkat större delen av sitt liv tycks ha passerat sitt bäst-före-datum, och han anar att det är just de strukturer och makthavare han tjänar som vill att det ska bli så. Men han kan varken formulera en rimlig strategi för hur det ska bli bättre - bättre just här i Norden, inte i ett globalt genomsnitt - eller något slags motstånd mot förfallet; istället klämmer han fram halvsentimentala-cyniska krönikor som är till för att vagga in folk i en sussig känsla av att "ja, det var på vissa sätt bättre och tryggare förr, när vi var unga, men det finns inget att göra åt den saken, det är inte ens en tillåten grund för att skapa något slags politiska protester". Regressiv jumbo-liberalism.

Men Per Svensson med anhang lever förstås sina egna liv i en väl så "fin" tillvaro som fanns förr, uppoffringen ska göras av andra som inte lyckats klättra till Svenssons nivå. Klart att Svensson inte avstår jordgubbar eller krusbär, det köps förstås "närodlat" när Svensson och hans likar åker ut till sommarstugan. I övrigt så konsumerar de biodynamiskt, eko/fair trade och klimatsmart förstås. Färden till stugan och "närodlaren" sker förstås i "klimatsmart" hybridbil av SUV-modell.
Den importerade begåvningsreserven från 3:e världen ska självklart inte inkräkta i Svenssons klimatsmarta och supergoda habitat. Om det inte är som lågbetalda tjänsteandar.

1998 skrev Per Svensson med förakt om äldre människor, vilka enl. honom hade upplevt "ett stort kollektivt grötkalas som i inte oväsentlig grad hängde samman med Sveriges föga ärofulla roll som fripassagerare under krigsåren". Därför förtjänade äldre människor (enl. Svensson) att få det sämre på ålderns höst.

Per Svensson skrev:


LÄS resten http://www.bgf.nu/fiin/fiin-1998-6-hatiske-svensson.htm


A propos "svensk skuld", så rekommenderas sista kapitlet i "Sweden, the Swastika and Stalin: The Swedish experience in the Second World War" av John Gilmour.


https://www.amazon.com/Sweden-Swastika-Stalin-experience-Societies/dp/0748627464

Tack för de här tipsen!


Jag läste Gilmours bok i våras -den finns faktiskt i svensk översättning - och det slog mig då, särskilt inför slutkapitlet, att

1) det är den bästa genomgång av den infekterade frågan om Sverige under kriget och den senare historieskrivningen jag har läst

2) det är en bok som troligen bara hade kunnat skrivas (och ges ut) av en icke-svensk, dvs en person som inte varit beroende av den svenska tyckeriapparaten eller svenska högskolor, men som samtidigt har lång förtrogenhet med Sverige och dess historia (ungefär detsamma kan sägas om Trägårdh och varför han står fri gentemot de svenska politiska tyckarmodena: han hade det mesta av sin akademiska karriär i USA)

Varför migrerade svenskar till Amerika? Det var en fråga som oroade dåtidens politiska etablissemang så pass att det tillsattes en statlig utredning. Statistikern Gunnar Sundbärg levererade följande omdöme:

Han menade att ”svenskens främsta kännetecken var hans kärlek till naturen, en längtan till djupa skogar, befolkade endast av gran, tall och ensliga skogsbäckar. Inför andra människor var svensken dock likgiltig – hans hjärta var tomt, han tyckte inte om sin nästa och han var oförmögen att känna någon naturlig solidaritet. Sundbärg beskrev svenskarna som stela, känslokalla, nästintill autistiska, hopplöst opatriotiska, ständigt missnöjda med allt svenskt, men samtidigt snabba att prisa andras nationella strävanden. Allt detta, menade Sundbärg, hade bidragit till den vantrivsel som fick många att emigrera till Nordamerika.” ( Norman s. 72)

Detta motsträviga folk skulle tvingas in under statlig övehöghet via nationalromantik och obligatorisk folkskola. Svenskar som inte var självägande enstöringar hade inrättat sig i en paternalistisk ordning där obesuttna och besuttna var ömsesidigt beroende. Proletariatet behövde arbete, brukspatroner och självägande bönder behövde få tungt arbete utfört av friska och kunniga arbetare.

Vad Kajsa Normans kontroversiella bok främst handlar om – som jag ser det – är såssealiseringen av svensken. När socialdemokratin väl blivit hegemonisk blev befolkningsomvandlingen högsta prioritet. I varje område av det sociala livet tog sig såsseriet friheten att omskapa förhållandena. Oumbärliga som få var givetvis makarna Myrdal. Men det fanns fler och utgångspunkten för samtliga var svenskens otillräckliga färdigheter i modern rationell livsföring i enlighet med effektiv socialistisk planering.

Uno Åhrén hävdade att dåliga bostäder [dvs sådana som vanligt folk av egen kraft hade råd att hålla sig med] också var en konsekvens av lättja, snålhet och okunskap. Många visste inte hur man skulle göra för att bo bra eller så brydde de sig inte. Detta var ett problem eftersom okunniga föräldrar och undermåliga sociala miljöer tydligt underminerade den framtida generationens potential. […]
Trångboddhet ansågs moraliskt skadligt. Det troddes bidra till sjukdom, brottslighet och till och med prostitution. (s. 108)

Den numera väl såssealiserade svensken tvingas till samexistens med människor som inte håller det rationella modernitetsmåttet och det blir samma sociala slitningar som då allmogen skulle stadsplaneras in i den socialdemokratiska rationaliteten. Åter ska ohälsosam trångboddhet upplevas men nu tydligen tolereras, trots kända socioekonomiskt besvärande följdverkningar.

Trångbodda får betala mer för vattnet i Nyköping
[…]
Problemet för Brandkärrsborna är trångboddheten. […] I flera fall bor fem personer i en etta eller sju personer i en tvåa. Därmed är det många som alltid överträder gränsen för hur mycket vatten som ingår i hyran trots att de är sparsamma.

Abdi Hussein bor med sin fru och fem barn i en lägenhet på 70 kvadratmeter. Efter att vattenmätarna installerades fick han 800 kronor extra i vattenräkning.

Jag blev chockad, men jag är inte ensam. Det var många som fick sådana räkningar, säger han.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/brak-om-vattnet-i-brandkarr

Vattenslöseriet är förstås en styggelse för den såssealiserade svensken för svensken av idag är dessutom hårt inteGretad i modern klimatapokalyptisk ideologi. Man vet oreflekterat att det är kriminellt att slösa med vatten. Och så tvångsfrotteras man med vätskekriminella i sin absoluta närmiljö. Svensken tvingas även bevittna hur nya grannar av ”lättja, snålhet och okunskap” handskas helt irrationellt med soporna. Nu står svensken handfallen inför det inflyttade förmoderna sopbarbariet.

Miljöhus i Råbergstorp dränks av sopor – hyresgäster klagar
– Sophanteringen och den allmänna nedskräpningen i Råbergstorp är inte hållbar, menar en hyresgäst i Råbergstorp, som vill vara anonym.
– Det städas varje dag men det löser inte problemet eftersom det några timmar senare kastas avfall utanför sopstationerna igen, menar hyresgästen.
[…]
– Det spelar ingen roll hur många sopstationer, lappar som sätts upp eller på hur många språk. Det hjälps tydligen inte, det är beteendet hos de boende som måste förändras, menar hyresgästen.

https://www.ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/miljohus-i-rabergstorp-dranks-av-sopor-hyresgaster-klagar-sm5132526.aspx

Inte bara den demografiska förändringen i sig är skrämmande för svensken, den sekellånga såssealiseringens dyrbara landvinningar kring rationellt leverne går förlorade inför svenskens skräckslagna ögon. Alla dessa steg som tagits på framåtskridandets kungsväg hjälper inte mot nykomlingarnas barbariska planetmördande vanor. Svensken före såssealiseringen var ungefär lika okunnig som de nya svenskarna är idag. Svensken behövde också tvingas lära allt från grunden. Men hur ska allt detta hinnas med nu? Det är dags att dra åt tumskruvarna efter gammalt beprövat totalitärt recept.

Gunnar Myrdal menade att >>det uppväxande släktets<< intressen måste gå före >>den individualistiska, äldre frihetsuppfattningen<< att alla ska ha rätt att >>fritt förfoga över sig själva och sina inkomster, som de finna för gott<<.
[…]
>>Människor måste vänjas vid att borsta tänderna och äta tomater, innan de komma att uppskatta det slagets konsumtion och likadant är det med förnuftigt anordnade bostäder<<, hävdade han. >>Dåliga vanor måste vändas rätt. De oförståndiga upplysas. De ansvarslösa väckas.<<
Makarna Myrdal betraktade respekten för privatlivets helgd som en ålderdomlig kvarleva: >>det kommer i framtiden icke att framstå socialt likgiltigt vad människor göra av sina pengar: vilken bostadsstandard de hålla, vad slags föda och kläder de köpa och framför allt i vad mån barnens konsumtion blir tillgodosedd. Tendensen kommer i alla fall att gå mot en socialpolitisk organisation och kontroll, ej blott av inkomsternas fördelning i samhället utan även av konsumtionens inriktning inom familjerna.<< (s. 108 – 109)

Jo tack, det har vi tydligt märkt. Men hur ska denna förnuftigt rationella inställning bibringas nykomlingarna? Hur ska de fås att förstå att ett medlemskap i idrottsföreningen och broccoli är mer rationellt, som folkförädlande konsumtion betraktad, än könsstympningsresor till hemlandet och sockerdrypande kost? Såsseriet har förstås svar på det också. Totalitär styrning har funkat förr och kommer funka igen. Det handlar trots allt om baaaarn. Och ett hanterbart och konformt framtida befolkningssubstrat.

Den önskade samhällsmoralen måste förvandlas till norm, enligt Alva Myrdal. Denna norm kunde sedan användas för att påverka och korrigera individens förnuft. (s. 109)

Det kan dock tänkas att icke svensktalande blir en tämligen svårknäckt nöt då de ska förmås anamma de nya sunt rationella normer som sedan ska brukas till manipulation av deras förnuft. Det är trots allt inga smärre kulturkorrigeringar det handlar om. Gammelsvensken är redan decennier före i indoktrinering.

År 1946 fastställdes att det inte skulle bo fler än två personer i ett rum och att ingen skulle sova i köket. Bara ett visst antal personer fick bo i varje bostad och vid behov kunde barn omhändertas från överbefolkade bostäder och förflyttas till lämpligare hem. (s. 109)

Redan under den stora såssealiseringen av svenskarna fick frivilligheten överges, så något mindre än repressivt tungt tvång av vår invandrade befolkning torde vara uteslutet.

Med tiden blev upplysningsarbetet dock en obligatorisk del av hälsovårdsnämndernas arbete. Boende instruerades att vädra sina hem flera gånger om dagen, minst femton minuter varje morgon och kväll. Man skulle elda varje dag och alltid hålla spjäll öppna i kök och badrum. Stenväggar skulle hållas fria från tavlor och möbler. Bostadsinspektören kunde också ha synpunkter på heminredning, val av möbler och färger. Det var inte ovanligt att inspektionen krävde att mörka väggar skulle målas eller tapetseras ljusa. Arbetsbord skulle placeras nära fönster och ingen växtlighet fick skymma ljuset. Svenska folket fick lära sig att ta av sig skorna när de kom inomhus, tvätta i tvättstuga och inte ha radion på för hög volym. (s. 109)

På så vis har det svenska folket formats och danats samtidigt som det fått lära sig att just detta minutiöst ordnade levnadssätt utgör progressionens själva krön. Klart det blir ångestladdat att bevittna hur folk i förfärande antal lever sina skräniga, sopspridande och resursslösande liv bak ständigt fördragna gardiner. Det var trots allt inte så länge sedan myndighetspersoner jagade ännu levande svenskar med pålagor, skambeläggande och bestraffningar för den som inte levde upp till rationalitetens socialdemokratiska krav. För den som inte var sköt- och hörsam inför överheten visades föga nåd. Det börjar bli hög tid för repris.

De första hyresgästerna i de nya, moderna lägenheterna var tvungna att visa att de var skötsamma. Inte alla ansågs mogna för det moderna boendet och det var särskilt viktigt för familjer med många barn att visa sig lämpliga. Under en period fick de som godkändes som hyresgäster gå en särskild kurs i modernt boende. Vissa bostadshus hade till och med särskilda värdinnor som hjälpte nya hyresgäster att komma igång med sitt boende på >>rätt<< sätt.
Ingen detalj var för betydelselös. Allt kunde och borde förbättras: hur och vad man åt, hur man klädde sig, bäddade sin säng, uttryckte sig och förhöll sig till andra. Målet var att hitta >>det rätta sättet<< att utföra det >>lilla livets<< rutinsysslor. Genom att skapa snäva normer för vad som var >>rätt<< befäste man känslan av >>vi<<.
Men man skapade samtidigt ett>>dom<<.(s. 110)

Medierna är självklart lika såssealiserade som allt annat, men mer om det en annan gång.