Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Bara sluta, för fan. De här människorna håller på och kritiserar sina värdländer för precis allt precis ÖVERALLT. Oavsett om de sitter i Sverige, USA, Tyskland, Frankrike etc. Orsaken är aldrig det som kommer ur deras ljugande käftar, utan orsaken är deras hat, blodtörst och förintelselusta mot människorna de bor hos.

Vi har varit alldeles för toleranta mot de här människorna. Det är dags att ändra på det nu. Och det gäller även er som går deras ärenden här. Ni är delaktiga i förintelsen.

Naomi Abramowicz är inte längre någon från media, utan har nyligen tagit anställning som pressekreterare hos kristdemokraterna. Vilket gör hennes position mer begriplig.
Intressant inlägg ändå, där hon lyckas göra upp med den extrema identitetspolitiken som inte bara kräver fullständig frihet för egna ritualer, utan också för alla andras konstigheter. Fast det är väl så som identitspolitiken främst används, som ett sätt att avancera andras positioner genom att hänvisa till sin egen utsatthet?

Identitetspolitik är politiken i system präglade av olika identiteter. Det är normen i moget mångetniska statsbildningar, inte undantaget.

Det går utmärkt både att verka för andra identiteter och kritisera identitetspolitik som samhällsskadlig och fortfarande agera identitetspolitiskt. Det enda sättet att agera trovärdigt mot identitetspolitk, är att kritisera sin egen ingrupps variant av den.

Det är inte vad Naomi gör eller någonsin gjort.

Leder inte det till rätt underliga konsekvenser? Så här:

1) Svenska etnonationalister ägnar sig i praktiken åt identitetspolitik på bred front som en form av "motstånd" mot massinvandringen, "eftersom alla minoritetsgrupper utrifrån också gör det"

2) Dessa "etnosvenskar" vill också att andra partier efter hand ska ta efter deras strävan till svensk identitetspolitik.

3) Högernationalisterna vill haussa ett svenskpräglat samhälle och en uttalat svensk kultur.

4) Alltså kommer de inte att ägna särskilt mycket energi åt att kritisera den egna identitetspolitiken

5) Alltså blir de inte politiskt trovärdiga i sin kamp mot identitetspolitik i stort.

???

Fast det oyto sa gäller väl såna som säger sig vara emot "identitetspolitik". Svenska nationalister är inte det.

Fast den påstådda toleransen tillämpas ju inte över hela linjen, den är selektiv utifrån offerhierarkin. Marcuses repressiva tolerans?

Tolerans i mer alldaglig, nutida svensk mening, inte bara som ett ideologiskt mantra, är bara ett finare ord för likgiltighet. Ej att förväxla med den "tolerans" bakom vilken fegheten skyler sig. Eller den mer sinistra, asociala responslösheten. Socialiseringens korrigerande funktion, där individen i samspelet får lära sig personligt ansvar, uteblir, om kritiken av klandervärda beteenden uteblir - t ex pga individernas ackommodation, med den överhängande rasiststämpeln som en hjälpande hand i ackommodationsprocessen. Det är en "gruppterapi" på samhällsnivå som fuckar med våra psyken.

Normkritik, så länge inte förhärskande norm - Värdegrunden - kritiseras. Faktiskt berörde Lasch även detta med "tolerans". (Lasch tycks ha fått med precis allt av relevans i boken The Revolt of the Elites, för att nästan profetiskt beskriva vad som nu översköljer oss i Sverige. All skit tycks ha sin upprinnelse i USA; vår civilisations banerförare.)

Kolla in det här från Flams samtal med Westerholm. Det är helt otroligt. Helt sanslöst:

https://youtu.be/yEV0-qWAuQo?t=1697

De pratar alltså om Sverige och svenskar, inte om judar.

Du förstår inte judar om du inte förstår begreppet "projektion".

Jag förstår inte riktigt motsättningen.

Den enda som behöver vara trovärdig i kritiken av identitetspolitik är ju den som vill påstå sig stå över det egna särintresset för ett föreställt, gemensamt "allmänintresse". Att ärligt driva sitt särintresse (i svenskt fall en fortsatt hegemonisk ställning i Sverige), är ju inte att ta avstånd från identitetspolitiken som princip. Om det sedan faktiskt är så att andra grupper ser ett Sverige präglat av svenskar och deras kultur som ett problem, visar det ju bara på att ett motsatsförhållande finns.

Jo, men många som vill väcka opinion i sådana här frågor är ju uttalat emot just muslimsk eller afghansk identitetspolitik (i Europa) eller typ "blatte-poserande" i media, men inte emot vit svensk "identitetspolitik". Ungefär som att man inte bara är emot maskering eller hederskultur i allmänhet, man är uttalat emot just burkor och muslimsk/arabisk hederskultur.

Om man resonerar på ett sätt som gör att detta NEJ till just muslimsk identitetspolitik, muslimsk hederskultur osv inte kan definieras på något annat sätt än som ja, en form av rasism, då har man gjort svenskheten en otjänst. Då kör man bara vidare i DN:s rasismtjafs.

Jag skulle hellre säga så här: muslimsk/arabisk identitetspolitik osv är destruktiv dels därför att kulturen deras oftast är mindervärdig (åtminstone typ de senaste 800 åren), dels för att den (deras identitetspolitik) spränger sönder enheten i samhället, i offentligheten. Ett land måste ha en viss sammanhållning, kulturellt, språkligt osv, och det är nästan en naturlag att den sammanhållningen kommer att grundas på den folkgrupp som är i majoritet och som primärt har skapat landet (Sverige, England och Frankrike är inte heller så lika varandra i fråga om kultur, politiska institutioner, lagar osv även om alla tre är västliga demokratier, eller försöker vara det: vår historia präglar oss). Den här majoritetsgruppens kultur och värderingar kommer alltid att prägla samhället om det får växa naturligt, och därmed är det inte identitetspolitik på samma sätt att slå vakt om detta svenska samhälle som att jobba för att sharialagar ska respekteras i Sverige elller att man ska skriva om den svenska historien och framhäva arabernas insatser.

Men räkna med att en sådan distinktion skulle väcka ett ramaskri från akademiska sofister, jurister och PR-konsulter.

Nej, men då pratar du inte om nationalister, utan om counterjihadister, "sverigedemokrater" och liknande. De är liberaler, inte nationalister. Nationalister gillar inte att det finns massa muslimer i Sverige, men de har inte problem med att muslimer driver muslimska frågor i sig. Det ser nationalister som naturligt.
Men varför inte bara säga att du är emot islam? De här människorna som är emot "identitetspolitik" tror att de kan frigöra intressen och viljor från grupptillhörigheter och identiteter. Det är en liberal term och ett liberalt (i grunden judiskt) projekt. Det är samma grundidé som har fått oss att inte ta hänsyn till rasskillnader, trots att de existerar, och som nu vill få oss att inte ta hänsyn till könsskillnader. Individen ska "frigöras" från all kontext. Det är ett i grunden omöjligt projekt, men farligt så länge det ändå påverkar samhället och skadar människor.

Och det är provocerande, för den som bryr sig om nån sorts anständighet och hederlighet i debatten, att människorna som är de aktivaste debattörerna mot "identitetspolitik" aldrig tar med sin egen identitet i kritiken.

Jag (och många med mig) vill att muslimerna ska hållas kort, politiskt sett, även de muslimer som bor här i landet (och även efter en del repatriering så att vi får ner antalet). Det ska vara tydligt att det absolut inte är socialt eller medialt accepterat att t ex driva shariapolitik, hindra kvinnorna från att ta jobb, eller att importera folklig antisemitism från arabvärlden hit. "Vill du vara troende muslim så får du vara det på västliga villkor", typ.

Men däremot vill jag inte att varje enskild person vars förfäder en gång kom från ett muslimskt land ska låsas in i att hela tiden uppfattas som "jaha, du är muslim". Precis som att jag inte själv vill bli inlåst i en bur av de riktigt högernationellas uppfattningar om vad Svenskhet är. Förstår du skillnaden? Demokratin och rättsstaten här i landet har en svensk kropp - svenska folkrörelser, svensk historia, överlag svenska värderingar - och är präglad av svenska traditioner, men att endast försvara svenskhet - inte demokratin -och att kräva det av alla leder åt helt fel håll.

Det är väl bara högerjudar och deras retarderade goyim groupies som envisas med "det är socialismens fel"-memen. Antar att Flam snart kommer kritisera judisk kollektivism, om han är konsekvent. Typ det statliga stöd som judiska kulturföreningar får, för det är ju socialism.

Samma visa som de där skrattretande judeo-libtardsen i Intellectual Dork Web gnolar på. Socialism is bad, mkay? Men 4 miljarder dollar i stöd till Israel är inte socialism. Eller världens största krigsmakt som agerar indrivare åt Israel, det är inte socialism.

Det är bara kollektivism som vita ägnar sig åt som är dålig. Socialism som exklusivt kommer vita människor till gagn som ska kritiseras.

För det vet vi ju, att det är socialismen som gör mångkultur dåligt. Hade vi inte haft ett arv av ingrodd smutsgoy-socialism i Sverige så hade mångkulturen rullat på så in i helvete bra.

Bortse från att Reinfeldts högerregering släppte in hundratusentals främlingar.

Bortse från att det var i det judiska kollektivets intressen att tvinga fram att Sverige skulle vara ett mångkulturellt land.

Bortse från att alla invandringskritiska judar vaktar sin egen identitet som det dyraste vatten men pissar på varje svensk som hävdar rätten till en exklusiv identitet.