Citat:
Att självvald exil blir ett allt mer lockande alternativ för själar ur fas med tiden tror jag stämmer. Det är inte så konstigt att känna olust när ord som kunde varit användbara laddas med ideologiskt innehåll och vanlig logik inte gäller, eller när olika tabu förhindrar ett öppet, givande samtal. Den marginaliserade individens monadlika tillvaro. (Ja, jag tänkte "trädgård" -> Candide -> Leibniz.)Jag tror att "inre exil" och "odla sin trädgård" blir mera attraktivt än att "besmitta sig" med det offentliga, om det offentliga får ännu mer av "den som inte är med oss är mot oss", i någon tom spegelfäktning om ord som yttre attribut för någon underliggande hegeliansk historiekamp mellan särintressen (som ras, etnicitet eller klass). Det finns många skeden i historien där irrelevans inte varit någon nackdel för individen, utan tvärtom en överlevnadsfaktor.
Men du har säkert rätt i att framtiden kommer att ha ännu mer av att förväntas välja sida.
Men du har säkert rätt i att framtiden kommer att ha ännu mer av att förväntas välja sida.
Hur integrerar man särlingen, fritänkaren, i ett fruktbart, kollektivistiskt sammanhang? Det korta svaret: jag föreställer mig att ett homogent samhälle utan totalitära drag är en behagligare plats för den som helst "odlar sin trädgård"; en syssla som blir mer lustfylld när den är frivillig och inte ett tillstånd framtvingat av yttre hot mot den individuella autonomin. Mångkultur gör inte livet lättare för någon svensk i eller utanför samhället. Svensk identitetspolitik kan helt enkelt vara att skapa bättre förutsättningar för alla medlemmar i ett folk; med andra ord sisådär sex, sju miljoner människor som alla är olika. Att stat och media tvingar oss alla att med vårt tysta (?) medgivande acceptera vissa saker utan förankring i någon folkvilja skapar inga förutsättningar för god hemmiljö. Om vi däremot slapp den här galna tankesmedjan i toppen av pyramiden kunde samhället åter bli ett sammanhang av frivillig interaktion och inte, som i dag, ett offentligt rum med otrygghet och nakenhet.
