Detta:
Fetmarkerar det jag menar är det viktigaste:
Citat:
Ursprungligen postat av
Napoleon.Snowball
Efter att med stor behållning ha läst Yoram Hazonys bok The Virtue of Nationalism, kan jag inte göra annat än att rekommendera den, kanske särskilt till Oyto som jag nog tyckte var orättvist misstänksam mot författaren.
Due to their (liberals) commitment to a universal political order, liberal imperialists tend to attribute hatred to national and tribal particularism (or else to religion), while overlooking or downplaying the hate that is a direct consequence of the advance of their own aspiration of attaining universal political order. [...] Historically, every imperial theory with which we are familiar--whether Egyptian or Assyrian, Greek or Roman, Christian or Muslim, liberal or Marxist--has offered an ideology of universal salvation and peace. [...] The moment that particular nations and particular men insist on self-determination, everything changes. We then find that the universal hates the particular, is apalled and disgusted by it. [...] These holdouts against universal liberalism are to be found these days in America and Britain; in France, the Netherlands, and Denmark; in Czechia, Poland, Hungary, and Greece; in India and Japan; and in many other countries as well. And they will, all of them in turn, be hated as the Jews has been hated, for wishing to chart an independent course of their own.
Var och en är ett folk som alla andra med allt vad det innebär.
Z Man förklarar det hela på ett intressant vis:
When you’re in charge, the rules are your friend. After all, you get to write the rules, pick the people who enforce the rules and pick the people who interpret the rules. That is one of the best perks of being in control of the institutions.
Och detta:
Citat:
Ursprungligen postat av
Ottokar
Att leva på kanten av minneshålet
När jag växte upp så talades om att vi levde i en kultur som präglades av kristna och hellenistiska värderingar. Det var fundamentet för vår civilisation. Det verkar på något märkligt sätt nu ha förändrats. Nu ska vårt samhälle vara uppbyggt på judiskt kristna (judeo christian) värderingar. Vad jag inte begriper är när den förändringen ägde rum.
Det har ju varit en del funderingar i tråden om den israeliska lobbyn i USA och deras påverkan på USAs politik i Mellanöstern. När jag för mer än ett år sedan snubblade över en föreläsning på Youtube av Mershheimer som jag har för mig hölls på Yale eller möjligen Harvard för snart tio år sedan så blev jag helt förbluffad. Hur hade den typen av grupp kunnat finnas så länge och haft så stort inflytande utan att jag hört en stavelse om den här i Sverige. Mäktigare än vapenlobbyn och läkemedelslobbyn m.fl. Jag fick låna boken av en judisk vän och läste lite till om lobbyn och neocons mm. Den bild som då trädde fram var en bild av en organiserad intressegrupp med hundratals anslutna organisationer och som kontrollerade stora ekonomiska resurser. Den kristna evangeliska rörelsen beskrevs då som någon typ av artificiell rörelse som omfattades av några framträdande pastorer som fick kampanjbidrag och organisatoriskt stöd från lobbyn. De ekonomiska bidragen från de kristna var försumbara och den koppling som fanns till Bibeln var en märklig övertolkning av en ordvändning i Uppenbarelseboken om Kristus andra återkomst. (Profetian i sig kunde inom parentes redan ha uppfyllts när det historiska templet revs av romarna ca 70 år efter Kristus födelse.)
Nu i nådens år 2019 är bilden av den Israelska lobbyn plötsligt en helt annan. Nu är det den kristna evangeliska rörelsen helt plötsligt den drivande kraften som tvingar USAs politiker att driva en politik som är pro israelisk. Informationen om att ca 70 procent av kampanjbidragen till Demokraterna och ca 30 procent till Republikanerna är nu inte längre intressant. Nej hela intresset är nu riktat mot ett antal pastorer och församlingar som i huvudsak finns i USAs södra delstater som baserar sitt budskap på några ordvändningar i Uppenbarelseboken.
Mediakriget fortsätter. Vi lever sannerligen på kanten av minneshålet.
Det är imperialister i olika skepnader vi ser agera på den globala scenen. Mediekriget är medlet för imperialistiskt maktutövning. Och i alla tider är det imperialisterna som skapar problemen inte lösningarna. Idag är det den imperialismen som gömmer sig bakom beteckningen "Liberal regelbaserad världsordning" som utgör hot mot den lilla människan. Inte längre ett skydd utan idag ett hot.
Olika grupper stöds gynnas och skapas för att påverka i "rätt" riktning.
Alla måste välja sida ingen får ha egna åsikter. Det finns bara en rätt åsikt och den inkluderar allt.
Den som avviker är kättare och måste förskjutas. Oavsett om det är en person eller ett land.
Allt för att hålla ihop laget.
Men återigen. Denna attityd och hur hård den nu är har sina analogier med Tyskland våren 45.
De mest hängivna radikaliserades på sluttampen än mer medans allt fler vaknade upp ur mardrömmen.
Vår tids imperialister är desperata och panikslagna. Och precis som med liknelsen med Tyskland 45 är de deras egna fel. Deras imperialistiska satsningar gick för långt och motoffensiven är ostoppbar.
De vet att de är på slutet av sitt imperiebyggande och det är skälet till varför de agerar så desperat.
Men precis som 45 gäller det att inte gå ur askan in i elden och ge plats åt ännu värre imperialister och marodörer i vare sig mediekriget eller politiken.
The moment that particular nations and particular men insist on self-determination, everything changes.
Ett efter valet i vår starkt reformerat EU som bygger mer på självständiga staters respektfulla samarbete än överstatliga påbud kan vara en lösning.
Och det tror jag kommer ske då det nu också gynnar och ett litet land vid östra medelhavets strand.
Det kan gå fort nu. Likt våren 45.
