Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Borgströms advokatbyråpartner Thomas Bodström kan mycket väl också varit med på ett hörn när kvinnorna övertalades att spela med. Bodström hade ju goda kontakter med C.I.A. sedan tidigare då han som minister sprungit deras ärenden i fråga om att skicka iväg misshagliga personer från svensk mark i klorna på USA.

Men nu råkar det vara så att SW på senare tid hävdat att hon anser sig ha blivit utsatt för våldtäkt av JA så det polisen kom fram till verkar ju stämma med hennes egen uppfattning.

Polisen har på sig att utreda de brott som det framkommer misstankar för under förhör och andra utredningsåtgärder, oavsett vad kvinnorna själva anser sig ha blivit utsatta för i brottsväg, speciellt som att lekmän inte är insatta i de exakta brottsrubriceringarna. Så det där med ”hittade på” är nonsens. På sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och multipla andra sexualbrott har bekräftats i tingsrätt, hovrätt och HD.

Att kvinnorna så småningom blivit pressade att spela med är inte så konstigt. Det mest anmärkningsvärda och troligen helt unikt i svensk rättshistoria är dock att fallet inte lades ner med en gång trots ingen av kvinnorna när de kom i kontakt med polisen hade en föreställning om att något kriminellt hade ägt rum.

Betänk att statistiken säger att 95 av 100 fall med liknande typ av anklagelser läggs ner direkt och då lär det ju handla om personer som uppsöker polisen för att de faktiskt anser att något brottsligt ägt rum. Att anonyma hatare låtsas engagera sig i ett sånt här fall "för kvinnornas skull" - ett fall som är måste vara det svagaste någonsin i svensk rättshistoria är fantastiskt skrattretande.

Tänk att det finns hundratusentals fall där kvinnor faktiskt upplevt sig som utsatta för brott men som lagts ner. Dessa hundratusentals fall skiter anonyma Assangehatare i. Det är ju Assange som är hatobjektet, men anonyma hatare påstår att det är för "kvinnornas skull".

Sen är det förstås intressant att det var en politiker som Borgström som öppnade upp fallet igen efter att Assange redan hade blivit frikänd från den av polisen formulerade våldtäktsanklagelsen.

Förundersökningen öppnades alltså upp av politiska krafter och vi vet också att det var politiska krafter som styrde nyckelhändelser i den fortsatta utvecklingen.

Som nämnts tidigare så är det inte helt osannolikt att Borgströms partner i advokatbyrån Borgström & Bodström - Thomas Bodström - hade ett finger med i spelet när kvinnorna pressades att spela med. Thomas Bodström hade ju goda kontakter med C.I.A. sedan tidigare då han som justitieminister sprungit deras ärenden i fråga om att leverera misshagliga personer från svensk mark i klorna på USA.

Marianne Ny ljög gladligen för att driva sina överordnade politiska chefers agenda i Assangefallet. Först när hon påstod att förhör utomlands var olagligt och senare ljög hon för att mörka det faktum att det var hennes överordnade politiker som faktiskt fattade beslutet (i juli 2012), över hennes huvud, om att vägra förhöra på ambassaden.

Det mesta har väl redan sagts men om jag ska ta upp hur jag ser det.

Ser till olika intressen i detta fall.

Vilka kan ha intresse att ärendet drivs vidare?

USA helt klart. Många anser att Vietnamkriget förlorades p.g.a. att USA:s krigsföring fick negativ publicitet genom olika visselblåsares negativa reportage vilket försämrad krigsmoral och påverkade hemmaopinionen till fortsatt krig negativt. CIA såg nog nu att det var viktigt att visa att det kunde kosta att publicera sådant som kan få många kritiskt inställda till USA:s krigföring.

Sveriges och UK:s regeringar: Båda länderna har visat tydligt att de anser goda relationer med USA är viktiga. Dessutom sitter ju UK i ”samma båt” som USA.

Ett antal jurister som fick mer pengar ju lägre tid ärendet pågick.

I början: Aktiva feminister dit väl även AA och Irmeli K kan räknas som i detta såg ett principfall i diskussionen kring samtyckeslagstiftning. Men jag tror nog att intresset efterhand minskade när sannolikheten för rättegång i Sverige minskade och de flesta började anse att även om JA skulle vara skyldig till det han anklagats för så hade de negativa konsekvenserna för honom blivit så stora att de inte var i proportion till eventuellt brott.

SW? Kan tänka mig att när JA rest tillbaka till Stockholm nådde hennes oro för att bli HIV smittad panikångest nivå. Att hennes enda intresse var att inte bli smittad. Att hon inte hade något intresse av våldtäktsrättegång.

Av vad jag sett av åsikter framförda av poliser och jurister så kunde det faktum att SW i första förhöret sagt att hon sov när samlag påbörjades räcka för att driva våldtäktsärende vidare. Om åklagaren ville driva ärendet i 10 kunde hon göra det. Oavsett vad SW senare kunde tycka eller tänka.

Det är möjligt att det var så hon tänkte då hon kontaktade polisen, hon kanske inte hade full koll på lagstiftningen kring våldtäkt. Det intressanta idag är att hon på senare tid har meddelat via sin advokat att hon anser sig ha blivit utsatt för våldtäkt och givetvis också vill ha upprättelse kring detta. Att hon sannolikt hoppas på att JA grips av polis innan preskription av misstänkt våldtäkt 2020, häktas, åtalas och förs till Sverige för rättegång.

Som minimum utgår jag ifrån att åklagaren tar upp förundersökningen omedelbart i anslutning till att han ev. grips innan preskription. Det finns andra hänsyn att ta men att man åtminstone avslutar förundersökningen på korrekta grunder inklusive delgivning av misstanke om våldtäkt och troliga kompletterande förhör och DNA-prov.

Precis. Och det är det som är så anmärkningsvärt. Fallet är troligen helt unikt i svensk rättshistoria i och med att det inte lades ner med en gång trots ingen av kvinnorna när de kom i kontakt med polisen hade en föreställning om att något brottsligt hade ägt rum.

Betänk att statistiken säger att 95 av 100 fall med liknande typ av anklagelser läggs ner direkt och då lär det ju handla om personer som uppsöker polisen för att de faktiskt anser att något brottsligt ägt rum. Det förefaller alltså vid en första anblick fullständigt obegripligt hur Assange-fallet med målsägande som måste övertalas att spela med överhuvudtaget kunde gå vidare utan att läggas ner med en gång.

Svaret är förstås att det fanns mäktiga nationella och internationella politiska intressen.

Det var en politiker som Borgström som öppnade upp fallet igen efter att Assange redan hade blivit frikänd från den av polisen konstruerade våldtäktsanklagelsen.

Som nämnts tidigare så är det inte helt osannolikt att Borgströms partner i advokatbyrån Borgström & Bodström - Thomas Bodström - hade ett finger med i spelet när kvinnorna pressades att spela med. Thomas Bodström hade ju goda kontakter med C.I.A. sedan tidigare då han som justitieminister sprungit deras ärenden i fråga om att leverera misshagliga personer från svensk mark i klorna på USA.

Marianne Ny ljög gladligen för att driva sina överordnade politiska chefers agenda i Assangefallet. Först när hon påstod att förhör utomlands var olagligt och senare ljög hon för att mörka det faktum att det var hennes överordnade politiker som faktiskt fattade beslutet (i juli 2012), över hennes huvud, om att vägra förhöra på ambassaden.

Marianne Ny har kommit fantastiskt lindrigt undan. Eftersom hon skyddat sina överordnade så räknar hon säkert med att slippa undan straff för det brott hon i princip redan erkänt (max 6 års fängelse) när hon vid en presskonferens 7:e september 2016, offentligt tog på sig skulden för att förvägrat Assange den mänskliga rättigheten till förhör.

Det är inte alls märkligt, bara för en person som inte är ett dugg insatt i lagar och hur polisen arbetar. Om en person anmäler någon och där det handlar om möjligt sexualbrott så har polisen en plikt att utreda om brott har begåtts, oavsett vad ingångsvärdet var när personen tog kontakt. Det kan komma fram mer under förhör som man först inte orkade med att berätta, det är givetvis en mycket svår situation för brottsoffret. Kanske förstår anmälaren heller inte exakt vad som är brottsligt och vad som bara är unken kvinnosyn etc. Om du tar och sätter dig in lite bättre i lagar och polisens uppgifter så ska du se att det här inte är något märkligt alls. Det märkliga är att den misstänkte flyr undan till annat land och ovanpå detta, när personen skulle utlämnas enligt EAW, får skydd från misstänkta sexualbrott via en bananrepubliks asyl. Men även här verkar ju du vara totalt blind för vad som är fel i sammanhanget.

Det fantastiskt märkliga är ju att fallet gått vidare till utredning när man betänker att 95 av 100 fall med liknande misstankar läggs ner direkt trots att det är fall där troligen det eventuella brottsoffret faktiskt har haft en föreställning om att något brottsligt ägt rum.

Det kan alltså förefalla helt obegripligt hur ett så ett fall kan gå vidare med så fantastiskt vagt underlag och där de målsägande måste övertalas att de blivit utsatta för brott.

Den enda möjliga svaret måste vara att mäktiga politiska intressen ligger bakom att brottsutredningen blev verklighet.

Därför är det inte förvånande att det var en politiker - Claes Borgström - som öppnade upp fallet igen trots att Assange redan hade blivit frikänd från den konstruerade våldtäktsanklagelsen.

Som nämnts tidigare så är det inte helt osannolikt att Borgströms partner i advokatbyrån Borgström & Bodström - Thomas Bodström - hade ett finger med i spelet när kvinnorna pressades att spela med. Thomas Bodström hade ju goda kontakter med C.I.A. sedan tidigare då han som justitieminister sprungit deras ärenden i fråga om att leverera misshagliga personer från svensk mark i klorna på USA.

Marianne Ny ljög gladligen för att driva sina överordnade politiska chefers agenda i Assangefallet. Först när hon påstod att förhör utomlands var olagligt och senare ljög hon för att mörka det faktum att det var hennes överordnade politiker som faktiskt fattade beslutet (i juli 2012), över hennes huvud, om att vägra förhöra på ambassaden.

Marianne Ny har kommit fantastiskt lindrigt undan. Eftersom hon skyddat sina överordnade så räknar hon säkert med att slippa undan straff för det brott hon i princip redan erkänt (max 6 års fängelse) när hon vid en presskonferens 7:e september 2016, offentligt tog på sig skulden för att förvägrat Assange den mänskliga rättigheten till förhör.


"...flyr undan..."

Du syftar på att Assange fick klartecken från åklagaren för att åka på en sedan länge inplanerad konferens i Tyskland.

Den enda som gömt sig och flytt undan sitt ansvar är den svenska åklagaren Marianne Ny. Såväl Svea Hovrätt som FN är överens om det.

Märkligt är att du far med osanningar precis hela tiden. JA flydde inte till något annat land. Han lämnade Sverige för sedan länge inbokat arbete i Berlin, efter många veckors väntan, och förhör, och nedläggning, och återupptagande, i Sverige. Och detta utan restriktion från Åklagaren, även om JAs laptops försvann på Arlanda.

Det är ingen osanning. Dessutom undandrog han sig kontakt med åklagaren med stöd av ljugande advokat, han som senare blev varnad för detta av Advokatsamfundet. Med facit på hand borde han givetvis aldrig ha fått lämna landet utan han borde ha stoppats på flygplatsen. Men många fel har begåtts, varav att ge honom förtroendet med borgen var det allra största då han istället fegt valde att ta till schappen för att slippa utlämnas till Sverige enligt EAW. Detta misstag har kostat brittiska skattebetalare enorma pengar och har gjort kvinnorna rättslösa. Rimligen borde UK kompensera kvinnorna för detta via miljonskadestånd men det lär tyvärr inte hända.

Om det du tidigare påstått inte är osanning, skulle alltså ovanstående citat vara det.

Vad i ovanstående citat menar du är osanning?