Citat:
Ursprungligen postat av
Sir Dwain
Det är lite oklart, jag har läst flera artiklar de har skrivit som berört honom men jag tror han syftade på den här, jag skummade igenom den lite snabbt nu (har läst den tidigare) och kunde inte hitta det han störde sig på, men det är nog där.
https://www.nytimes.com/2018/05/18/style/jordan-peterson-12-rules-for-life.html
En annan bra och mycket kortare artikel är
https://www.nytimes.com/2018/06/12/opinion/trump-jordan-peterson-charlatans.html
Det här är Jordan Peterson apologism 101: säg att personen som argumenterar mot Den Store Tänkaren inte har förstått honom. Om jag nu alltid missförstår honom så beror det på att han är så klumpig och oprecis med sitt språk, eller är det möjligtvis så att det är meningen att det han säger ska kunna tolkas som man vill, användas för att argumentera för varje position?
Ok. Jag vet inte hur jag ska gå vidare i sak när den inte får någon substans. Det är även en ohygglig skillnad på tiden som du och jag lägger ner på sakämnet och motivationen börjar tryta. Du klarar knappt av att hitta i den passerade maten som du sväljer med hull och hår... jag sätter mig och ser ett tre timmar långt samtal för att reda ut sanningshalten i några påståenden... du bildar dig en tvärsäker uppfattning genom några citat och ett par minuter som presenteras tuggat och klart åt dig, av en tredje part... jag har omkring 50 timmar originalmaterial i huvudet och diskuterar därefter.
Förstår du själv hur utdöd din sort håller på att bli? I en värld där den aktuella informationen för diskurs blir mer och mer tillgänglig för alla... så blir din sort krossad av folk med genuina sakintressen. På den nya diskursarenan så är man intresserad eller inte intresserad av sakämnet... det avgöra allt och hur god gödselspridare man är saknar all form av värde. Man kan inte längre sitta och sondmatas med färdigtuggade alster av tredje part och sedan inbilla sig att man har en sportkeps på sig i sakdiskussioner...
Jamen du har ju inte förstått Jordan Peterson för fem öre... det är ett faktum hur många tramsiga artiklar och Youtube-klipp du än bäddar ner dig i. Du visar sådan grundläggande brist på förståelse för både ämnet psykologi och Jordan Petersons verk... att det faktiskt har tagit emot att diskutera med dig.
Här följer ett axplock.
Det här var ditt svar på ett inlägg som berörde konceptet "Städa sitt eget rum.":
Citat:
Åh så djupt, gör något åt saker som är dåliga. En stor tänkare i sanning, vår tids viktigaste postmoderne ny-marxist.
Sakämnet är psykologi och med sarkasm närmar du dig djupet av självrannsakan (det vill säga även ditt eget djup) och tror på allvar att Jordans verk är idén om självransakan. Hur grund är du inte när du inte ens kan se signifikansen med att få hundratusentals människor
att rannsaka sig själva? Och hur har du tänkt dig förstå Jordans Petersons verk när den bedriften
är hans verk?
Det är som om du inte på något vis förstår skillnaden på idén att laga trasiga saker och på att lyckas få människor att laga dem - och utifrån den bristen på förståelse för ämnet psykologi... har du tänkt att underkänna en klinisk psykolog... vars uppgift
är att få människor att laga trasiga saker.
När du sedan mer specifikt närmar dig hans skrivna verk så har du så dålig koll på sak att du inte ens kan skilja på reglerna tagna ur arketypiska myter och hans egna verk. Utan att ens begripa vad verket bygger på så tror du att du faktiskt levererar och träffar rätt... men nej, det var inte Jordan som formulerade dessa regler på stentavlor i det Sumeriska riket, inte heller i Bibeln, inte heller i Shakespeares eller Aristoteles verk, inte heller i någon Disney-film eller i Iliaden, han var inte ens i Japan och inspirerade Konfucius och hör och häpna... han är inte ens orsaken till att du själv finner flera av reglerna självklara.
Jordan har
nada,
zippo med dessa regler att göra - de var formulerade redan hundratals år innan han tog sitt första andetag. Det han gör med sitt verk är att blanda klinisk psykologi med arketypiska mytologier, då det gör psykologin betydligt mer lättillgängligt för gemene man.
Sedan är det helt fantastiskt att du kan sitta och diskutera under ämnet psykologi och underkänna exempelvis lärdomar som hur man väljer bra vänner... för att
du förstår hur man gör och inte har några problem med saken. Det skulle inte förvåna om du kan knapra på muskotnötter men ändå känna smaken av dig själv... för det är sannerligen fördummande självupptagenhet som talar högt.
Diskutera under ämnet psykologi, om en klinisk psykolog och begriper inte ens att värdet mäts i att få människor att laga trasiga saker... hur relevant sakförståelse besitter man då? Fortsätt du att brottas med rubrikerna i böcker som du inte ens förstår vitsen med...
"- Äh... det här var ju inte komplext och avancerat. Hur skulle en klinisk psykolog ha tänkt till när det inte ens krävs förkunskaper för att förstå? Vilket nonsens... här finns det bara triviala självklarheter förutom sådant som jag inte förstår överhuvudtaget - nej, han borde börja laga boken så att det går att förstå dessa saker lika lätt, för dessa delar är uppenbarligen trasiga."