Diskussioner om The Sopranos

Fortsätter du kolla kommer du nog märka att parkscenen i pilotavsnittet tillhör ovanligheterna då Tony själv enkelt hade kunnat åka dit för det, annars försöker han och de andra topparna alltid vara diskreta och liknande våldsamma händelser på offentliga platser får de lägst rankade i gänget ta hand om, om så skulle krävas.

Tycker scenen var en liten miss då man inte får känslan att Tony personligen behöver slå killen, även om han pratat skit om Tony, dock så blir det bättring i resterande avsnitt.

Sjukt bra scen med Carmela och fader Phil (familjen Sopranos "huspräst" skulle man kanske kunna säga). Carmela är en av seriens vassaste rollfigurer och en av dem som skänker serien verkligt djup – hur hon både våndas och känner ångest över att vara gift med en man hon är viss om har begått hemska handlingar, samtidigt som har svårt att avstå från det liv, det pengamässiga välstånd som föds av sin mans maffiaverksamhet, hur hon både fördömer sin man samtidigt som hon drar nytta av de fördelar som det innebär att vara gift med ledaren för New Jerseys maffiaverksamhet.

Hennes ifrågasättande av fader Phil är verkligen insiktsfullt, samtidigt som jag förvisso tycker att de flesta i youtubekommentarerna går alldeles för hårt mot honom: ja, Carmela har helt säkert rätt när hon sätter finger på att han manipulerar andligt törstande kvinnor, "and I think a lot of this is tied up with food somehow" (härlig rad), men likafullt har han många goda sidor (ständigt närvarande andlig rådgivare för Carmela inte minst) och uppenbarligen är det han som ger Carmela de avgörande ingivelserna som får hennes överjag att svälla och ifrågasätta sitt liv som gift med en gangsterledare. Det bästa exemplet på när fader Phil ger henne de ingivelser som får hennes överjag att svälla är väl en scen i ett tidigare avsnitt när fader Phil efter en middag hemma hos familjen gett henne andliga råd och frågar om Carmela vill bikta sig, och Carmela under sin bikt börjar gråta – detta ögonblick markerar något slags uppvaknande, osv.

Det är ju inte svart och vitt liksom: han både manipulerar (helt omedvetet är jag övertygad om, han verkar ju genomsnäll) andligt törstande kvinnor samt är en väldigt bra präst och vän.

Att fader Phil försvinner lite grann ur serien efter avsnitt 13 är synd, men följer ju naturligt av den länkade scenens logik.

Carmela är välavvägd, omdömesgill här också; hon liksom förmår få fram både sina varma känslor för honom samt för vad hon inte gillar med honom.

https://www.youtube.com/watch?v=qTNA6U13rNY

Ja, den där scenen har jag funderat över många gånger och även nämnt i den här tråden. Om inte annat så bör ju Chris och Tonys misshandel ha filmats av en övervakningskamera, eftersom den skedde utanför en företagsbyggnad. Ett annat exempel är från s. 6 när Paulie och en annan snubbe bryter sig in i några kokaintillverkande/dealande colombianers lägenhet, dödar samtliga, kommer över en stor summa pengar och i processen lämnar sina fingeravtryck lite överallt. Det framkommer ju redan i s. 1 eller 2 att Paulie har suttit i fängelse; han är även en känd gestalt inom den organiserade brottsligheten, så att matcha fingeravtrycken mot en databas av dömda brottslingar och därmed ringa in Paulie bör ju inte vara överdrivet svårt för polisen.

Det finns ett antal sådana här luckor i serien.

Det är också intressant, nu när jag för sjuttioelfte gången ser om serien, att notera Adriana la Cervas utveckling. I första och andra säsongen är hon mycket mer självständig i förhållande till Christopher. När hon kallar Chris för en knarkare inför Matt och Sean i s. 2 och får en örfil av Christopher, så slår hon tillbaka. Ett par säsonger senare är Adriana en person som utan motstånd tar emot stryk av Christopher och samtidigt befinner sig i en situation där hon slits sönder av hemlighetsmakeriet inför Christopher och rollen som informatör till FBI.

Någon annan som har noterat den här förändringen hos Adriana?

Kan det vara så enkelt att en kvinna inte käftar emot eller örfilar en made man? Äktenskapligt gnabb kommer man ju aldrig ifrån men Adriana kanske vill hålla sig ifrån rena pundarbråk när Chris börjar dra in riktiga stålar. Jag har svårt att se en made man ställa upp på att bli kritiserad offentligt av det svagare könet, och kanske hade Adriana det också och helt enkelt såg till sin egen framtid? Och kanske spred sig den undergivenheten till alla aspekter av deras förhållande? Men nu spekulerar jag hej vilt inom ett område jag har noll och ingen utbildning i.

Det kan stämma.

När Chris blir en "made man" i s. 3, så tvingar han ju Adriana att sluta som hostess på Vesuvio. "The wife of a made man doesn't host" eller någonting i den stilen, säger han. Förlovningen spelar nog in också. I scenen som jag nämnde så var inte Chris och Ade förlovade ännu. Richie tillrättavisar ju Chris i s. 2 och säger typ: "You want to raise your hand to her, give her your last name". Så jag skulle gissa att svaret är en kombination av att Chris blir en "made man" och att förlovningen gjorde henne till lite av hans "underordnade."

Det blir väl så hos snälla, hjälpsamma människor som inte får ha fysiska relationer av diverse skäl, man behöver få utlopp för det sexuella mellan människor på andra sätt. Prästens beteende hade nog mycket med det att göra, även om han inte var medveten om det själv. Carm, med sitt samvete och dubbla känslor inför sitt leverne, behövde en axel att både gråta ut mot och spy galla över, men hos någon som egentligen inte dömde henne, vilket prästen var perfekt för. Hon verkade också vara arg över hans nativitet gällande Tony. Prästen hade nog svårt att föreställa sig hur brutal Tony faktiskt var i sitt yrke.

Jag har tänkt lite på det där Chase sa om slutet; att det är hyckleri och dålig stil att publiken har hejat på Tony och hans kriminella gärningar, för att sedan önska honom död efter sista avsnittet. Ungefär så sa han i alla fall. Jag har ju sagt gång efter annan att Tony är död och det har jag sagt för att jag tolkar händelserna så, det har alltså handlat mer om att jag vill ha rätt än att jag önskar att Tony vore död. Men Chase ord gnager och gnager i huvudet på mig... och jag kan inte längre med gott samvete förespråka det Dystra slutet. Hur gick låten? Don't stop believin'? Now I'm a believer! Tony lever!

Det är ju mer som en "made Man" inte kunde göra, som Sopranos förklarar.

Som tex när Tony våndas över om det skulle råka komma ut att han faktiskt brukade utföra oralsex på sin hustru Carmela.
En maffioso fick inte lov att slicka fitta helt enkelt. =)



Fan.
Jag saknar Sopranos.
Under så många år var det veckans höjdpunkt för mig.
Och varje sommar så gick jag och väntade, dag efter dag, på att höstsäsongen skulle börja på nytt.
Mer och mer spänd av förväntan ju närmare man kom.

Tyvärr går det inte att titta på serien igen.
Jag har försökt, men det är inte samma sak.
Det går aldrig att få tillbaka den Känslan jag hade då.

Usch, det är så man blir ledsen ju ...

Nä den är verkligen grym, och man blev ledsen när den tog slut.

Första säsongen var dock rätt B produktionsmässigt.

Tja, den var iaf tillräckligt intressant för att jag redan då skulle förstå att det var något speciellt med den.
Det var inte på det viset man förväntade sig att Maffia-temat skulle presenteras precis.

Framförallt det att den var "mångbottnad", det gick ju fram direkt, och det var nog det som fick så många att fastna - inklusive jag.
Dvs "alla" visste ju redan "hur en gangster var", vad han gjorde och så - men i Sopranos fick man "lära känna" gangstern, på djupet och verkligen komma in under huden på den.


Det är så synd att inget annat kommit efter Sopranos som ens varit i närheten av lika fängslande.

Serier kommer och går.. Snart fastnar du för en ny serie.