Tinder-appen

Tinder är verkligen dejtingvärldens svar på McDonalds och jag diagnostiserar dig härmed med mental fetma.

Nä men du är ju långtifrån ensam att känna så här i tråden. Allt ska ju gå så himla fort och vara lättillgängligt idag. Det ligger i tiden helt enkelt.

Det lustiga är att många, liksom jag, verkar sakna naturliga kontaktpunkter i vardagen för att träffa kvinnor. Fine, är väl en jäkla ursäkt men alltid tyckt det är sjukt stelt att glida fram till främlingar och mingla och ragga, oavsett situation. Det är ju dock en betydlig skillnad när man blir direkt introducerad för någon eller får någon slags respons i form av typ ögonknullning, men hur fan ofta får man det utanför krogen?

Hursomhelst, Tinder fyller ju definitivt ett syfte. Har ju aldrig legat och dejtat så mycket, men är som sagt skräpmat som stillar hungern enbart för stunden. Det är ju verkligen så. Alternativet hade varit fortsätta gå ut och få skrumplever på köpet. Så länge man går in med rätt inställning och ser det för vad det är så är det faktiskt rätt fiffigt med Tinder men JÄKLAR vad man får jobba med sig själv mentalt iom alla motgångar.

Stora fördelen är dock att pga all den "omotiverade" pisk man får ta rakt upp i röven som kille, så triggar det en att utveckla en själv till det bättre, oavsett om det gäller kvicka lines eller fysisk kondition. Jag är definitivt mer attraktiv nu än när jag började Tindra för ett par år sedan. Sedan är det ju himla synd att inga av de tjejer jag faktiskt är intresserad av verkar inse hur fantastisk jag nu är.

Ta bara bort skiten. Du verkar inte alls må bra av det och du är uppenbarligen klok nog att inse det själv, så bort med den.

Det värsta är att det är en extremt enkel plattform att träffa det andra könet på, man behöver inte anstränga sig vilket gör att det blir så vidrigt simpelt.

Innerst inne vill man träffa någon att connecta med och känna ömsesidig kärlek ihop med. För att det ska kunna gå så måste man våga investera känslor i personen, vilket man inte vågar göra för att man är rädd att bli lämnad i sticket och bli sårad. Därför bollar man runt med 2-3 andra personer vilket i sin tur gör att man omöjligt kan investera i den personen man egentligen vill lära känna. Så jävla paradoxalt. Den onda och eviga spiralen fortsätter i all oändlighet.

Grundtrygghet är nyckeln.

Det är roligt, för du påminner mig om mitt ex, och jag skrev det till henne innan vi sa upp bekantskapen för gott. Hon höll med.

Ironiskt nog träffades hon och jag över Flashback, och du hade inte trott mig om jag sa att en loser som jag kan träffa en så ”fin” tjej. Men i vilket fall, sluta upp med att vara en loser, ta tag i det som hindrar dig från att leva det liv du vill leva.

Ja är ju ganska förnuftigt att göra det någon gång.
Jag har bara varit med 2ish personer i hela mitt 30 åriga liv och har testat mig efter båda

Lite kul och gulligt att du lägger till "ish" efter den lilla 2:an. Inte illa.

Men, får man fråga om du haft relativt gott om möjligheter och alternativ men avböjt, eller är du tjejen på landsbygden som knappt träffat killar?

Okej där var en första också.
Jag är tjejen som träffade någon tidigt och så varade det länge.

Lustigt. Två gånger på en dag som någon säger att jag påminner om någon annan, börjar tro att jag är ett hopplock av en massa människor helt plötsligt

Faktiskt, men lite väl självgod(ska jag säga).

Eller inte. Snarare så är jag inte dejtingtorsk som formalhaut, inte kanintehållakukenistyr som Fabula, nivålös som kroppskakor, nazist som nirvana eller oklar som Malken.

Sagt med en glimt i ögat.

Ok lismare it is. Tecken på det är att slänga andra män under the bus men unga brudar är spånhuvuden och faller för det.

Jag slänger inga män under bussen. Men min livsfilosofi är att vara en arrogant gentleman mot tjejer och hård och rak mot män.

Sorry, bokstavstolkande lismare it is.