Beelzebub, Djävulen, Draken, Hin Håle, Lucifer, Mammon, Odjuret, Ormen eller Satan?

*

[quote=SecundusSilent]Min syn på Satan är inte direkt övertagen från "kristen teologi" utan bör ses symboliskt, kulturellt.



Kan du inte ta och bestämma dig för vad det är "ditt syn på satan" har som underlag.

Så hur skall du ha det? Skall du sätta dig i Guds ställe och ogilla mig i Guds namn, eller skall du förbli en människa underkastad Guds förunderliga vägar utan att försöka ta hans plats?

När du i Guds namn talar illa om mig och säger att Gud ogillar mig då gör du det som Satan uppmanar oss till, dvs tar Guds plats. Kanske är du blind för vilken roll du själv intar(?) - en roll som Satan vill att du skall inta. Men var lugn. Det är mänskligt att fela och synda. Be nu till Gud om förlåtelse för din hybris och gör bättring. Kanske hon förlåter dig och glöm inte heller att älska mig, din medmänniska.

Sätta mig i Guds ställe? Skjut inte budbäraren brukar jag säga, för det jag säger ska du inte ta som en dom. Jag säger bara att jag vet hur Gud dömer, för det finns de före dig som gått i Satans fälla. Och ja, Gud hatar också syndare. Det du har skrivit är avskyvärt. Så skyll på dig själv i stället för mig eller satan. Du har som det så fint heter dömt dig själv. Genom dina egna ord, tankar och handlingar.

Nej, det kan jag inte. Det vore att begränsa Satans makt och som försvarare av Satan vill jag inte begränsa henne. Underlaget är kulturellt determinerat, är ungefär vad man kan säga – där den kristna synen på Satan som nån form av centralgestalt för ondskan förstås spelar en viktig roll, men är inte uttömmande, inte minst därför att det som gud beskriver som ondska är ett påstående som inte i sig kan hållas för vare sig sant eller rimligt eller rationellt, eller lustfullt eller livsbejakande.

Med modernt språkbruk skulle man kunna säga att Gud är en propagandist som inte behöver nån grundläggning bortanför en fanatisk tro och det är ju detta kristendomen baseras på: TRO. Men Satan nöjer sig förstås inte med en propagandists ord. Satan är inte fanatiker. Han är rationell och i denna rationalitet ingår en realistisk syn på människans natur. Satan försöker inte få människan att känna skam över sina handlingar, försöker inte slå henne i bojor, försöker inte tämja hennes sexualdrift eller livsdrift eller dödsdrift, för att styra in dessa på vissa av de kristna accepterade vägarna

Satan är uppenbarligen frihet.

Du "vet hur Gud dömer", trots att du inte kan sätta dig i Guds ställe?

Antingen fördömer du mig som person (min person är en "anonym skribent") eller mina handlingar (handlingarna är i detta sammanhang detsamma som "mitt skrivna ord"), eller både ock. Du gör det sistnämnda.

Det intressanta med dina inlägg är att du intar Guds roll, vilket jag bara kan bejaka!

Och sedan, glöm inte att säga att du älskar mig.

Jag behöver inte vara en lagstiftare, som Gud, eller domare för att veta hur Gud dömer.

När du skriver skit som du är det aldrig fel att fördöma. Jämför med när världens ledare och vanligt folk fördömer terrorhandlingar. Eller såna planer.

En budbärare tar inte Guds roll. En tjänare är inte förmer än sin herre. Sagt av Jesus, Guds Son!

Varför skulle jag göra det? Vem har du visat kärlek?

Ahh, du är inte kristen. Precis den slutsats jag har dragit. I praktiken förträder du satanismen.

Hade du varit kristen hade du sagt att du älskar mig, kanske inte direkt till mig, men till Gud. Alla kristna måste älska mig, det ingår i konceptet med att älska sin nästa. Alltså, att vara kristen ställer stora krav på din mänsklighet. Du har en lång väg att gå.

Jag skrev att Gud också hatar syndare, så varför skulle jag visa en satanist kärlek? Herren är barmhärtig, men jag har ingen som helst anledning att visa en inbilsk idiot som du kärlek. Herren tillrättavisar, det gör även jag, men jag svarar inte dig för din skull utan för alla andra som läser.

Skulle verkligen vara roligt att ta del av Satans egna alster inom teologin.

Men han verkar istället uppträda under förklädnader, ormen, förföraren i Eden. Det mesta han sagt har höljts i dunkel och inte ens Gud säger inte mycket utom att Satan är hans anklagare och att dom slår vad inför Jobs prövningar, men sen är det inte mycket mer, gud vann som vanligt bara.

Jag tror snubben satan var ett hot mot hela judiska samhället.
Satan är en människa med klart psykopatiska drag, charmant och verbal, typ Rasputin.
Satan kan nämligen vara ett lokalt orginal inom den judiska communityn som kom i konflikt med lokala rabbiner. Han kanske var karismatisk övertygande och som Beatles kanske fick tempelgårdens kvinnor att svimma i oförlöst kättja då ju gubbarna mest sätt i templet och förhärligande sig själva!!!

OCH demoniserade Satan till den mildra grad får stå för alla oförrätter dom religiösa kan hitta på. Dom själva har ju sällan nån skuld i nåt, dom är ju enkelt Guds utvalda folk.
Det är min synnerligen privata, anekdotiska👻 lilla fundering.
Otroligt elaka människor har alltid funnits, så i efterkonstruktionen av GT fick den onde helt enkelt heta Satan.

Det är snarare gud som är psykopatisk.

Satan är en symbol. Eftersom den kristna guden kräver lydnad och underkastelse för frälsning, blir Satan ett problem – då denna symbol motsvarar allt vad gud inte är: frihet från underkastelse och frälsning bortanför en dominant gud, i och genom människans egna handlingar.

Gud är en auktoritär entitet som både gör och kräver en massa bisarra saker, vilket främst kan utläsas i GT. Tur vi har Satan så vi slipper denna gud.

Du trotsar Gud, du trotsar all lag och vett. Varför skulle Gud ge dig evigt liv? Gud kräver ingenting av dig annat än att du lever rättfärdigt, men du har genom dina egna ord visat att du inte klarar det. Du har som det så fint heter dömt dig själv, precis som din herre satan. Ingen tvingade honom att göra det onda, han valde att göra så själv, precis som du. Du är patetisk som skyller allt det onda DU gör på satan, Jehovah, Jesus och andra människor.

Och jag som trodde att Gud hatade synden, men inte syndaren. Det är alltså inte så, som många kristna påstår?