Beelzebub, Djävulen, Draken, Hin Håle, Lucifer, Mammon, Odjuret, Ormen eller Satan?

Vilken är djävulens favoritgrupp inom hårdrock? Metallica eller ACDC?

Men det är ju det du vägrar förstå. Det som är mest sannolikt för mig är den versionen jag tror på. Att vi är här på test för att se hur bra vi sköter oss. Det kan verka hur löjligt eller barnsligt som helst, och det är år 2019, och AI är här, och ändå väljer jag att tro på min teori.

Sen måste man alltid veta att vi känner världen genom två saker; våra sinnen och språk. Språken skiljer sig rejält (även om de är väldigt lika) och vissa begrepp är svåra om man inte kan ett visst språk. Jag kommer att ge ett kort exempel om ordet "vetenskap" i arabiska men även om exemplet är kort så orkar jag inte kust nu. Later!

Är det inte bättre att leva livet som om det här är allt det kommer vara. Att vara goda medmänniskor och leva livet till fullo eftersom med stor sannolikhet så kommer döden vara precis som innan vi var födda. Visst det är skrämmande, riktigt skrämmande. Som person hoppas jag på att det finns något annat men jag är också medveten om att allt vi vet om omvärlden säger till oss att det inte finns något efterliv, därför tar jag inte den risken att slösa bort livet på det som är osäkert, även om ingen av oss kommer ångra något när det väl händer. Oavsett hur mycket jag vill att ett efterliv ska finnas så har jag sökt och sökt och alltid kommit fram till slutsatsen att det är mest sannolikt att det inte kommer finnas. Det är inget jag vill utan är något som är resultat av min tro på objektiv fakta och rimlig subjektiva idéer.

Jag har gjort allt jag kan för att försöka se med mina ögon efter bevis om ett efterliv. Men oavsett vad jag gjort har jag aldrig varit med om något onaturligt. Jag har testat allting. Trots att ögonvittne är det mest sämsta typen av bevis så vill jag se saker för mig själv. Det enda sättet jag sett saker som är lite konstiga är när jag testat Marijuana. Men även då är jag helt medveten om att jag påverkat min hjärnas kemi. Saken är att desto mer jag lär mig om världen och mig själv desto mer inser jag hur lite jag vet. Jag kan aldrig säga att jag garanterar något men jag strävar alltid åt vetenskapen då den är logisk och jag har förståelse för hur det faktiskt har någon mening.

Sen har jag stor respekt för religion. Jag respekterar allas tro så länge de inte förstör för andra eller hindrar utvecklingen av vårt samhälle. Jag vill verkligen tro att det finns något (även om jag inte tror det) men jag tror inte det som kan finnas är något som vi har i religionen. Fakta från religionen kommer från samma tid då man trodde att man kunde borra hål i huvudet för att få bort huvudverk. Oavsett hur mycket jag vill kommer jag aldrig att tro på något sånt eftersom det är helt och hållet ologiskt, osannolikt.

Jag säger inte att jag har blivit uppväxt med att tro på vetenskap, utan jag har själv som person haft viljan att lära mig nya saker, nya synpunkter, nya idéer. Jag säger aldrig att "så här är det" utan jag är alltid skeptisk mot allting inklusive vetenskap, då gör jag egen forskning och läran och det är då man får fram det som faktiskt är sant. Att man bara söker fakta om en åsikt är aldrig något jag gör för har insett många gånger att man faktiskt tror på det man läser, sen byter man till en annan åsikt och inser att det också låter rimligt, och det fortsätter så hela tiden. Jag är medveten om att jag absolut inte vet allting och därför är jag alltid skeptisk och tar reda på faktan/olika idéerna själv. Då går allting alltid tillbaka till vetenskapen då jag förstår mig på logiken i det. Oavsett om jag vill eller inte.

Nu erkänner jag att jag har läst bara första stycket men jag kan säga såhär: du har SÅ fel. Jag har redan skrivit det här men du verkar inte ha läst det. Vägen till paradiset är lång och svår men det är den enda fungerande vägen i längden. Vad är vårt mål på jorden här? Det är att må bra. Endast den som förstår och accepterar religion (och inte vilken religion som helst) som kan uppnå det målet. Så länge man inte förstår att det finns ett nästa liv och att hen måste jobba för det kommer man leva ett girigt och otacksamt liv. Den "religionsfria livsvägen" är inte så skön att gå på som du försöker beskriva den. Den är bara lurig. Den ser bra ut men det är den inte i längden. Detta gäller i princip allt annat i naturen. Den korta vägen är mer lockande men den är skadligare i längden.

Angående det här med subjektivitet och vetenskap och sådant säger jag; Jag har en bok där det sägs att människor aldrig kommer att kunna skapa någonting. Hittills har vi inte gjort det (bli inte lurad av storstäder, gigantiska flygplatser eller jättefabriker för det är gjort av saker som finns redan i naturen och vi bara "förvandlat" dem). I min bok sägs det också att att boken kommer att vara skyddad och det har den varit i över 1400 år nu trots många försök att ändra dess innehåll. Dessa och många andra verser som vetenskapen inte har bevisat fel gör att jag insisterar på min teori. Inte minst med tanke på att inget i min bok krockar med vad hur långt vetenskapen har kommit.

Skillnaden är här alltså att jag har en förklaring eller vad man nu ska kalla det. Djävulen. Det låter säkert hur sjukt som helst för många men det är fortfarande en förklaring. Vetenskapen har dock inte kunnat och kommer aldrig kunna förklara varför människor tror på det de tror på eller blir det de blir.

Förslag: Ego.

Har du funderat på ifall Gud är djävulen? De är samma väsen, vad det nu innebär...

Hinduernas Brahma har två ansikten, ena god och den andra demonisk.

Iden om denna dualism är bara del av ett spel som Gud/Djävulen skapade för att få till lite underhållning, ifall meningen är estetiskt så är Gud djävulen och allt vi ser omkring oss går att förstå. Ifall meningen är etiskt så är det allt en märklig Värld denna Gud har skapat, man kan ifrågasätta etiken i att Gud skapade en Värld där utveckling sker genom att man klättrar över varandras lik (darwinismen) för att sedan begära att dessa väsen, när de uppnår hög intelligens och utvecklar en frontal cortex (eller själ), går emot sin natur.

Författare råkar ut för samma problem som "skapare" av ett imaginärt Universum, talar vi om riktigt bra författare så tillåter de inte ens att unversal rättvisa ska existera i fantasin, det gör det hela så pass mycket mer oförutsägbart.

Ibland vet jag hur man citerar. Ibland inte. Men detta svar är iaf inspirerat av det senaste inlägget även om jag inte lyckades citera det.

Det du och alla andra säger är åsikter. Som ni har fått från era läsningar osv. Jag har inte läst samma saker. Jag har därför en helt annan uppfattning. Hittills har inget annat argument än djävulen övertygat mig. Ett motargument hade kunnat vara vetenskap men ni anar inte hur begränsat vetenskap är. Visst har vi åstadkommit mycket och det saluterar jag mänskligheten för. Men vetenskap har hittills inte kunnat förklara så enkla saker som att vi föds, vi dör, vi tror och inte tror, och massvis med vardagliga saker som är viktigare att förstå än hur ett sår ska läkas eller ett DNA test ska gå till.

Som jag skrev häromdagen, språk är viktigt också. Vetenskap är fakta som vi får bekräftat efter att ha gjort många experiment bla bla bla. Nej, det där är inte vetenskap. Det är vad vår begränsade "vi" har tillåtit oss att förstå men vi kan inte veta varför. Total vetenskap finns alltså inte för det här endast Gud. Vi kan förstå och bygga teorier och applicera dem och utvecklas som individer och samhällen osv och vi är t.o.m ombedda att göra så. Men att kalla det där för "vetenskap" och bygga ens förståelse av ens existens på det är enligt mig fel.

Återkommer.

Därmed kan man säga att det är löjligt barnsligt och löjligt att skratta åt vad andra tror. Det är ett tydligt tecken på att man är själv inte är smart eller inte kan se hela bilden. Den mest kunnige människan på jorden har kanske 0.0000000000000000.... (miljon nollor)... 0001 av kunskap som funnits och finns och att man inte bara ska bygga sin uppfattning om existensen på det utan också håna andra för att de inte tycker som en själv är väl lite fegt och löjligt. Vi kommer dock att fortsätta försöka hitta svar på vad det är exakt som gör att människor tror på det de tror på. Nej det är inte egot och det är inte all data som finns i ens hjärna och sådant utab något externt. Antingen djävulen eller så behövs mer forskning. Tills dess kör jag på djävulen.

Inga fler kommentarer från TS här.

Jesus har ju inte demonstrerat sig mer än vad Satan slumpmässigt skulle kunna förväntas göra så då är ju Jesus bara en naivare Satan?

Om Satan agerar bedragare i form av Jesus som tjänstgöring i principer går det ju inte att särskilja de två, eller hur?

Så vad är skillnaden mellan Satan och Jesus i principer om de följer samma herre?

Skillnaden är att Satan är en fiktiv ond varelse medan Jesus var en historisk person med grova vanföreställningar samt en enorm övertygelseförmåga ( eller lögnaktig och manipulativ).