Vilken film såg du senast?

The Philadelphia Experiment | Året var 1984
http://www.imdb.com/title/tt0087910/?ref_=nv_sr_1

En charmig start med några unga soldater som ska ut i krig (Andra Världskriget). En ny teknik ska användas i krigsföringen och då, ja, då förändras handlingen totalt.

Filmens effekter är extremt daterade eller rent av dåliga. Visst kan man ibland hänföra till "det var så länge sedan" gällande effekter, men år 1984 hade många filmer gjorts med snygga effekter. Det här känns ofta som amatörnivå, om ens det.

Skådespeleriet är i mångt och mycket mediokert. Det är dock 80-tals produktion så en viss charm / humor räddar lite. Det finns en bra scen gällande emotionellt skådespel och en annan riktigt bra gällande icke politiskt korrekt humor.

Handlingen är rätt unikt måste jag väl skriva, men jag är högst tveksam om allt det intelligenta verkligen gick ihop. En del av dagens Christopher Nolan filmer fick jag vibbar av... Fast då daterad som tusan. Överlag var den här filmen ingen höjdare, men har man en fetisch för 80-talet kan den vara värd att spana in.

Betyg?
Stark 2 / 5

Cave of the Living Dead Helt ok vampyrskräckis från -64 med det vanliga temat att logisk och rationell detektiv långsamt blir mer och mer övertygad om det övernaturligas existens.

Ah Bergman! Jag håller själv på att i kronologisk ordning (så gott det går iallafall) se hans filmer. Jag är endast i början av hans filmkarriär än dvs på 40-talet och det är väl knappast hans starkaste årtionde om man säger så men det finns trevliga stunder även där!

Coal Miner's Daughter alternativt Loretta | Året var 1980
http://www.imdb.com/title/tt0080549/?ref_=nm_flmg_act_67

Vi börjar med det positiva:

Det är kul att se Levon Helm i en liten, men passande roll. För den som inte vet var Levon Helm (RIP) sångare och trummis i The Band som även spelat mycket med Bob Dylan.

Skådespeleriet ifrån Sissy Spacek och Tommy Lee Jones är på en hög nivå. Filmen är inte tillrättalagd utan allt, eller det mesta, känns ärligt. Det jag gillar mest med filmen är ögat för detaljer. Det finns en hel del små saker som inte skulle tagit med i andra filmer. Kan handla om allt hur dom får in ett sugrör i en flaska till dansadet på en fest. Det är bra gjort.

Det är en film baserad på ett livsöde och uppbyggandet i filmen är för det mesta bra gjort. Det handlar om en countrysångerska, men det är inte bara fokus på musiken utan mycket omkring.. Vilket gör filmen bättre för den som inte är 100 % intresserad av musik eller country.

Det negativa:

Trots att jag anser mig själv vara musikintresserad är country en av få större genrer jag verkligen inte bryr mig om alls. Jag hatar det inte, men det berör mig bara inte alls. Det är musik i filmen och den är bra framställd av Sissy Spacek på skådespelarnivå, men det blir ointressant för mig. Första halvan av filmen som inte är särskilt orienterad kring musik intresserade mig mycket mer sedan försvann mycket av intresset mot sista 1/3-delen.

Filmer om musiker borde intressera mig då jag kan titta på dokumentärer och intervjuer i timtal, men det är sällan film baserad på verkliga händelser och musik väcker något i mig. Det gäller även denna. Det finns mycket jag gillar med filmen, men handlingens huvudkärna är inte en del av det.

I det positiva skrev jag att filmens uppbyggande var bra, men filmen rör sig konstant utan förklaringar. Ibland har månader eller år gått av filmen mellan två scener och man ska bara begripa det. Exempelvis så blir huvudskådespelerskan gravid med sitt första barn och väldigt snart sitter hon i köket med fyra ungar.. Är det hennes ungar? Hände inget på X antal år? En mindre kritik, men speciellt mot slutet kunde det gjorts på bättre sätt.

IMDB ger betyget 7,5 / 10 vilket är väldigt bra. Jag kan absolut förstå det betyget så gillar man Sissy Spacek, Tommy Lee Jones eller Country-musik bör man definitivt spana in denna film eller åtminstone kolla upp vad det är för en, men mitt betyg blir lite mer sparsmakat.

Betyg?
3 eller stark 3 / 5

Såg också den för inte så hemskt länge sen: (FB) Vilken film såg du senast?

Igår såg jag

Brother (2000)

Jag är sedan länge ett stort fan av Takeshi Kitano och tänkte se om denna som jag inte sett sen den gick på bio. Vet inte om det är nån samproduktion med Hollywood men det utspelar sig mest i USA i alla fall.

Takeshi spelar som oftast själv huvudrollen och är som oftast en yakuza och som alltid extremt trött på allt. Den här gången kommer han som han ofta gör i onåd och ska egentligen dödas av sin yakuzabroder med anhang, men hans forna vänner vill inte då de tycker sig stå i skuld till Takeshi utan arrangerar hans död och skickar honom till USA istället.

Där söker han upp sin riktiga lillebror som flyttat dit för det är den enda han känner. Denne har slagit sig i slang med några svarta och latinos från the hood och säljer knark. När det blir trubbel kommer Takeshi till undsättning.

Hela filmen har lite som tema den här kontrasten mellan amerikanska gangstas som är stökiga, impulsiva och inte alltid så tuffa och lojala innerst inne. Takeshi som gammal räv från yakuzan är iskall, hänsynslös och mycket beräknande. Det är ganska kul faktiskt. För det är lite av en komedi även om humorn är både mycket subtil och mycket svart.

När jag ser Takeshis filmer tänker jag ibland att det är ganska likt Jim Jarmusch fast med korta explosioner av extremt våld. De har lite samma sort sävlighet och vissa scener som bara flyter på utan att egentligen fylla nån funktion.

Han skriver verkligen inte folk på näsan. Han hoppar friskt framåt i tiden utan att förklara vad som hände däremellan. Plötsligt befinner vi oss mitt i nån slags skeende och får försöka lista ut själva hur vi hamnade där och vad som egentligen pågår. Ofta använder han det väldigt snyggt till komiska effekter, men i den här blir det lite för mycket. Det känns som narrativet bryts för mycket och vi hoppar än hit och än dit. Därför blir inte helheten så bra. Men om jag struntar i helheten och bara skulle bedöma de individuella scenerna är det mycket bra. Så jag är lite kluven till den här. Någt mästerverk i stil med Violent Cop eller Hana-Bi är det då inte.

The liquidator (1965). Operation likvidering

En specialagent ska testa den interna säkerheten.

Rod Taylor som, mindre lyckad, playboyagent.
Här har man, tyvärr, gjort lite parodi på Bondfilmer, och det var synd annars hade man kunnat få en riktigt bra film.

Trevor Howard är med, och är, som vanligt, enastående.
Det hjälper nu inte när man, bitvis, tramsat bort filmen.

3/5 får den nöja sig med.

Pang i bygget (1965)

Thore Skogman driver en handelsbod och även den lokala folkparken, men de tre bröderna Grym vill ta över dessa rörelser så att de kommer att äga hela staden.

Banne mig om inte Ragnar Frisk fick till något, till sist.
Trots att jag hade onda aningar, så kom dom lite på skam.
Kanske nostalgi, kanske Lillbabs som var riktigt fräsig på den tiden, kanske en underbar Julia Caesar.
Det blev inte sämre av att man sjöng en sång om att det var bättre förr, och att man kunde btala trehundra kronor för att återvända i tiden.
Jag dubblar gärna summan.

Lustigt att man, precis som i the liquidator, körde omkring i en Simca kombi

Ett fint tidsdokument över ett förlorat Sverige
3/5

Three Billboards outside Ebbing, Missouri. Såg den precis. Är tagen. En mycket bättre film än jag väntat mig. Starkt drama. Oväntade vändningar, tankeväckande episoder, snyggt filmat, empatiskt berättat.

Shadow of a doubt (1943) skuggan av ett tvivel

En massmördare är lös, samtidigt får en familj ett oväntat besök av en mystisk släkting.

Hitchcock slår till med en härligt omskakande film.
Kul bifigurer som hela tiden talar om mord.

Mycket bra film 4/5

Annabelle Creation (2017)

Lite spännande var filmen, men jag tyckte inte den var jättebra utan det var en okej film utan någonting märkvärdigt. Det var skräck som inte påverkade mig alls. Se den om ni älskar Annabelles filmer, men den var tråkig mestadels.

4/10

SSF: The Boys from Brazil (1978) | 🌑🌑🌑🌕🌕 |

Nazistjägaren Ezra Lieberman får nys om att Dr. Josef Mengele befinner sig i Paraguay och planerar någonting tillsammans med andra nazister som undkom andra världskriget. Det är en plan att mörda 94 män runtom i världen, men Lieberman vet inte till vilket syfte. Så han ger sig ut på en resa men den fasanfulla sanningen han upptäcker visar sig vara mycket större än han kunde föreställa sig.

Märklig film. Det börjar med att polisskolan-Mahoney (Steve Guttenberg) ränner runt Paraguay och fotar nazister som värsta Mission Impossible filmen och han visar som vanligt upp ett uruselt skådespel (i hans debut, varför fick han fler roller?). Sen äntrar Gregory Peck som Mengele, kraftigt sminkad och uppklädd som en Bondskurk med grandiosa planer på att bygga upp ett Fjärde Rike - under en tid då den verklige Mengele fortfarande levde men var sjuk och skröplig.

Soundtracket är dessutom helt ur tid då den bombarderar med dramatisk musik som var vanligt 40 år tidigare. Skådespelet består av mycket överspel som får karaktärerna att kännas som karikatyrer, speciellt ett barn som spelar en stor roll är helt olidlig. Det känns ofta som en B-film, men då tar filmen med oss till otroligt läckra platser runtom i världen så det plötsligt känns väldigt påkostat istället.

Som sagt, svårt att få grepp om filmen. Överlag så gillar jag det dock. Det är underhållande i all sin osannolikhet. Storyn blir fascinerande ju längre in man kommer och faktiskt rätt spännande. Sen är det kul att Mengele nämner Sverige så ofta. Det är lönnmord som ska utföras i lilla byn Rasbo utanför Uppsala, i Kristianstad och filmens coolaste scen utspelar sig på en fiktiv damm i Storlien med underbart överdrivna berg i bakgrunden som ska föreställa Sverige.

Sen dyker också Denholm Elliot (Indiana Jones) och Bruno Ganz (Hitler) upp i härliga gästspel. Man vet inte vad man kan förvänta sig av den här filmen och därför måste den rekommenderas. Inte ett dugg trovärdig och med tveksamt skådespel men tar man den inte seriöst - och speciellt inte som historiskt korrekt - så blir den närmast fantastisk!

Falsk som vatten | Året var 1985
http://www.imdb.com/title/tt0089124/?ref_=nm_flmg_act_116

En film med två handlingar som går in i varandra. Introduktionsscenen är oväntad om inte annat. Dialogerna är en blandning av klassiskt svenska teatriska repliker och en mer allmän avslappnad ton som innehåller mycket icke politiskt korrekt. Det skär sig, men den avslappande tonen är oftast ganska bra eller underhållande om inte annat.

Det är mycket naket och "nulla" i filmen speciellt i första halvan. Det är kul att se Stellan Skarsgård som en rätt dräggig karaktär och Magnus Uggla är med på ett hörn där han spelar sig själv mer eller mindre.

Mycket av "thriller"-moment i filmen känns spontant slumpmässiga och allmänt konstiga. Allt har dock en lite underhållande tvist i slutet. Det tar ett bra tag innan filmen verkligen får någon handling kan jag tycka. Dock alltid kul att se ett gammalt Stockholm (främst) i film.

Ingen film man måste se, men vill man se en svensk film som skär sig mycket med 2018 så kan den vara värd en titt.

Betyg?
Svag 3 / 5