Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Först och främst så är solipsismen inte tanken om att man är ensam utan det handlar om att man inte kan veta om man är ensam eller inte. Mer generellt kan man inte veta nånting förutom att någonting existerar. Jag tror inte folk argumenterar emot något av det som solipsism påstår. Solipsism är det man hamnar på om man inte antar en massa annat. Så det är dom som inte är solipsister som måste argumentera för sin sak. Om dom nu vill roa sig med det är valfritt förstås men tanken om att solipsister behöver argument för sin ståndpunkt är felaktig. Det enda undantaget är om man anser att ingenting alls existerar men det är förstås lite av en paradox.

Men finns det inte solipister som tycker sig ha starka argument för att de ska vara helt ensamma i universum? Alltså inte bara att det inte går att veta.

Alltså som du skrev i sista meningen "Det enda undantaget är om man anser att ingenting alls existerar men det är förstås lite av en paradox" Hur kommer man fram till det? Vilka starka argument kan man ha?

Som någon annan nämnde i sitt sofistikerade inlägg så verkar ju faktisk denna ståndpunkt vara det närmaste vi kan komma en ärlig observation av verkligheten.

Det enda vi faktiskt kan vara helt säkra på är att något uppenbaras. Vart uppenbaras detta någonstans?
Självet(tankarna och minnen som skapar en känsla av en autonom agent) verkar vid närmare inspektion också vara en illusion.

Så det mest ärliga och sanningsenliga man kan konstatera är att något händer/uppenbaras i mig men vad jag faktiskt är för något är ett mysterium.

Det är många som verkar tänka sig att solipsism handlar just om att bara "jag" finns. Lite olyckligt men det är inte konstigt att det blivit så eftersom det är enklare att förkasta det som någon typ av storhetsvansinne.

Om det finns några argument som stödjer den ståndpunkten vet jag inte. Personligen tycker jag solipsism som jag beskrev det är ett fullt tillräckligt verktyg för att undersöka existensen.

Angående paradoxen jag nämnde så tänker jag att om man anser någonting (typ att ingenting finns) så antyder det väl att nånting finns?

Det låter som om du behöver bekanta dig med Descartes metodiska tvivel. Då kommer du också i kontakt med grunderna i kartesisk epistemologi såväl som konceptet deus deceptor, vilket är solipsismens första gediget filosofiska utformning.

Vad för närmare inspektion?

Vad är du för något behöver ju inte vara så mystiskt. Finns väl vetenskapliga belägg för det som inte alls är så mystiska.

Solipsismen är tanken om att inte ha några hypoteser alls så det känns svårt att motbevisa. Annorlunda uttryckt så är det ärligheten att erkänna vad man vet och inte vet.


Ja precis. Folk vill hellre gå vidare i sin varma dimma där man kan låtsas att man stöter samman med andra dimvandrare än att öppna ögonen ifall verkligheten är en kall tom ödemark.


Solipsism säger bara att jag inte kan veta någonting om partner eller familjemedlemmar. Är dom skuggbilder som flimrar framför mig? Är dom som mig? Är dom något annat än mig? Det går inte att svara på och det är det som är solipsism.


Det är förkastandet av falskt vetande eller falsk trygghet. Det är tryggt att utgå från saker och ting. Till exempel att mina nära och kära är mer än figurer i min dröm. Det är samma slags trygghet som att tro på gud eller himmelriket och så vidare. Kanske värt en tanke!

Anser man att ingenting finns menar man ju att man bara har upplevelser så då blir det väl ingen paradox?

ok. Hur skulle du sammanfatta vad som står där lite enkelt?

Inspektera tankarna. Alla förnimmelser och impulser uppenbaras någonstans.

Ja, jag motsäger inte vetenskapen och dess praktiska roll i livet. Vi är homo sapiens, ett djur.
Men går man djupare så förstår man att innan något konkret kan identifieras som ens identitet så finns bara "jag är".
"Jag är en människa" kommer efter "jag är".
Att man skulle vara något som agerar överhuvudtaget är en illusion. Livet är något som händer.

Jo, förnimmelser och impulser uppenbaras förstås. Kanske i dig och du agerar på det. Måste ju inte vara en illusion. Det är som det är bara.

Man kanske kan identifiera ens identitet på ett konkret riktigt sätt. Kanske vetenskapen är helt rätt ute. Att du är en människa (det man menar ingår i det begreppet.) Men det kan vara fel.Men mycket troligare än att du inte är något som agerar imo.