Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Har solipsismen motbevisats och i så fall hur?

Jag förstår att solipsism inte är så populärt för att det inte leder vidare. Men det råkar ju vara en egenskap som ett slutligt svar och lösning skulle ha! Det kan ju inte vara ett argument MOT solipsism att det ser ut som lösningen.

Vet någon hur man förklarar partner och andra familjemedlemmar ?

Är dessa något som du själv är eller är dem någon annan ?

Helt ensamen är det vad solipsism är ?

Solipsismen är tanken om att inte ha några hypoteser alls så det känns svårt att motbevisa. Annorlunda uttryckt så är det ärligheten att erkänna vad man vet och inte vet.

Ja precis. Folk vill hellre gå vidare i sin varma dimma där man kan låtsas att man stöter samman med andra dimvandrare än att öppna ögonen ifall verkligheten är en kall tom ödemark.

Solipsism säger bara att jag inte kan veta någonting om partner eller familjemedlemmar. Är dom skuggbilder som flimrar framför mig? Är dom som mig? Är dom något annat än mig? Det går inte att svara på och det är det som är solipsism.

Det är förkastandet av falskt vetande eller falsk trygghet. Det är tryggt att utgå från saker och ting. Till exempel att mina nära och kära är mer än figurer i min dröm. Det är samma slags trygghet som att tro på gud eller himmelriket och så vidare. Kanske värt en tanke!

Som frågan lyder, går det att vara solipsist och samtidigt tro på någon form av högre makt, eller går detta helt emot varandra? Om man är solipsist är det väll ändå rimligt att tro på att det finns något som startade den dimension man lever i, eller?

Akademisk filosofi --> Filosofi
/Moderator

Solipsism handlar om att dra en linje mellan vad man vet helt säkert och allt som är osäkert. Är man solipsist så tror man inte på nånting. Tror man på nånting är man inte solipsist.

Solipsismen stipulerarar att endast ditt medvetande existerar, eller i alla fall att det är allt du med säkerhet kan veta. Så det är väl upp till dig att avgöra om du är the supreme being?

Verkar som att egentligen det enda som talar för solipsism (tanken att man är helt ensam och allt bara är fantasier,upplevelser) är att det inte går helt att motbevisa. Det finns egentligen ingenting mer att motivera den med än att det skulle kunna förfalla sig vara så och att man har upplevelser är det enda man kan vara relativt säker på.

De som förespråkar solipsism kommer inte med något mer argument än att allt det som talar mot solipsism inte håller som 100%-iga bevis. Eller?

Inom personlig utveckling så pratas mycket om att dina tankar kan påverka din omgivning. Att tänka på ett visst sätt kan få andra att agera. Alltså kan man kontrollera andra människor genom sina tankar. Då kanske det finns mer till det. Såsom om man verkligen fokusera på det. Kan man styra mer av världen än man någonsin trodde tidigare.

Detta kan vara som ett argument? Dom som förespråkar ockult tror lite mot det här med. Någon från den gruppen skulle kunna tala bra om solipsism.

Det låter som om du behöver bekanta dig med Descartes metodiska tvivel. Då kommer du också i kontakt med grunderna i kartesisk epistemologi såväl som konceptet deus deceptor, vilket är solipsismens första gediget filosofiska utformning.

Först och främst så är solipsismen inte tanken om att man är ensam utan det handlar om att man inte kan veta om man är ensam eller inte. Mer generellt kan man inte veta nånting förutom att någonting existerar. Jag tror inte folk argumenterar emot något av det som solipsism påstår. Solipsism är det man hamnar på om man inte antar en massa annat. Så det är dom som inte är solipsister som måste argumentera för sin sak. Om dom nu vill roa sig med det är valfritt förstås men tanken om att solipsister behöver argument för sin ståndpunkt är felaktig. Det enda undantaget är om man anser att ingenting alls existerar men det är förstås lite av en paradox.

Var ett vagt argument tycker jag.