Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Det är för lätt att vara kriminell i Sverige
http://www.expressen.se/ledare/anna-...ell-i-sverige/
Tjatet om Sverigebilden har man nu hört i leda, och det verkar finnas mycket självgodhet i Sverige som är svår att bli av med. Det verkar kännas tungt för en del att Sverige inte längre omnämns i enbart positiva sammanhang utomlands, särskilt om saker som svenska politiker uppfattar som särskilt framgångsrika. Att skönmålningen av Sverige visavi utländska politiker och debattörer inte längre kan mobilisera den svenska journalistkåren i ett unisont försvar av sakernas tillstånd i Sverige tyder på att fasaden har så stora sprickor att det närmast ter sig enfaldigt att försöka att inte låtsas om dem.
http://www.expressen.se/ledare/anna-...ell-i-sverige/
Tjatet om Sverigebilden har man nu hört i leda, och det verkar finnas mycket självgodhet i Sverige som är svår att bli av med. Det verkar kännas tungt för en del att Sverige inte längre omnämns i enbart positiva sammanhang utomlands, särskilt om saker som svenska politiker uppfattar som särskilt framgångsrika. Att skönmålningen av Sverige visavi utländska politiker och debattörer inte längre kan mobilisera den svenska journalistkåren i ett unisont försvar av sakernas tillstånd i Sverige tyder på att fasaden har så stora sprickor att det närmast ter sig enfaldigt att försöka att inte låtsas om dem.
Skulle säga att anledningen till varför politiker och media alltid får psykbryt och likt rabiessmittade hundar attackerar utomstående som pekar på tillståndet i Sverige är ganska enkel.
Alla är medvetna om att de problem Sverige har är i det närmaste olösliga, och definitivt olösliga för dagens politiker, dagens verktyg och dagens rådande ideologier. Därför ser man helst att det inte tas upp och man vill vara kvar med huvudet i sanden.
Man vill till varje pris undvika konfrontation med verkligheten och de problem man ensamt är ansvarig för att ha skapat.
Citat:
No offence till de kvinnor som skriver i tråden, eller bara tar del av den genom att läsa, men jag anser att den feminina "energin" i dagens väst är ett hot långt större än det som i led två utspelar sig på schackbrädet via pjäsförflyttningar inom politik och politisk diskurs.
Modersinstinkten och driften att fördela resurser och se till allas bästa är farlig som fasen för en civilisation när den sträcker sig ut i politik och beslutsfattande i den omfattning som den gör idag. Träder in i roller som bör fyllas av män, med manlig energi. Feminina ledargestalter träder fram. Feminina beslut fattas. Förvekligade beta män rantar efter. Många "orbiters" osv.
Detta utnyttjas av den inflytelserika grupp vi alla känner till. Deras kollektiv har en feminin karaktär till sitt "kynne", vilket föder strategier som är intrigerande, irriterande, subversiva. Så som en grupp kvinnor ofta tenderar att uppträda sinsemellan i när en rang etableras i grupp, sådan är fiendens strategi emot oss. Ej rak. Ej nobel.
"The future is female" är ett allt oftare förekommande meme inom den opinionsbildande och beslutsfattande klassen, och naturligtvis nere i undervegetationen inom akademi och ungdomlig subkultur på vänstersidan. Det hela känns också progressivt, för en numale eller neomale eller vad vi skall kalla dessa män som förfäktar en "inkluderande" och "öppen" och dialogsökande attityd till de problem vi står inför idag. Hipsters som ofta till det yttre liksom "LARPar" manlighet. Skägg, flanellskjorta, "gammeldags" hobby på fritiden osv.
Till sitt värv så beter de sig dock som om en grupp män stod med en "welcome" banderoll av modernt snitt i sina händer, den gång då de hästburna horderna ifrån öst slaktade sig fram med destination Europa, för att ta ett forntida exempel. Detta är inte sunt. Det är vrickat och vridet och måste någon gång snart adresseras anser jag. Presskåren är ju fullkomligt infesterad av dessa existenser som har "cuckats" ner till en slags miserabel, impotent, medlallande karikatyr av manlighet. En manlighet som vi är i stort behov av just nu.
Man ser det överallt. Blommor och facklor och hjärtan och kramar och telningar i sele på magen, under en "vacker ceremoni" vid skådeplatsen för någon bindgalen islamists senaste tilltag. En islamist med hypermaskulinitet som fundament för sin personlighet och sin syn på livet.
Ta in detta: https://www.liveleak.com/view?i=fc7_1502987338
Varning för mycket otäcka bilder och ljud.
Klippet är ifrån det direkta "aftermath" som följde på den senaste fordonsattacken i Spanien. Som kontrast till denne unge machomans tilltag så finns det ett annat klipp som jag inte har tillgång till nu, där en stor grupp människor bestående av hysteriska kvinnor och hysteriska "män" som står och omringar ett par tre, lite mer mer biffiga "nazister" som ville hålla en liten protest emot det som inträffat. Surrealistiska scener.
Jag går väl ganska off topic, men jag vill mena att den här dynamiken ligger som en slags "undercurrent" till hela det skådespel som äger rum inom press, tyckande och politik, och jag menar att det är livsfarligt för vår kontinent, och den västerut.
Klipp inlägget om det är för perifert för trådens tema.
Det är okej.
Men tänk på de här sakerna.
Vad gör vi åt det?
Modersinstinkten och driften att fördela resurser och se till allas bästa är farlig som fasen för en civilisation när den sträcker sig ut i politik och beslutsfattande i den omfattning som den gör idag. Träder in i roller som bör fyllas av män, med manlig energi. Feminina ledargestalter träder fram. Feminina beslut fattas. Förvekligade beta män rantar efter. Många "orbiters" osv.
Detta utnyttjas av den inflytelserika grupp vi alla känner till. Deras kollektiv har en feminin karaktär till sitt "kynne", vilket föder strategier som är intrigerande, irriterande, subversiva. Så som en grupp kvinnor ofta tenderar att uppträda sinsemellan i när en rang etableras i grupp, sådan är fiendens strategi emot oss. Ej rak. Ej nobel.
"The future is female" är ett allt oftare förekommande meme inom den opinionsbildande och beslutsfattande klassen, och naturligtvis nere i undervegetationen inom akademi och ungdomlig subkultur på vänstersidan. Det hela känns också progressivt, för en numale eller neomale eller vad vi skall kalla dessa män som förfäktar en "inkluderande" och "öppen" och dialogsökande attityd till de problem vi står inför idag. Hipsters som ofta till det yttre liksom "LARPar" manlighet. Skägg, flanellskjorta, "gammeldags" hobby på fritiden osv.
Till sitt värv så beter de sig dock som om en grupp män stod med en "welcome" banderoll av modernt snitt i sina händer, den gång då de hästburna horderna ifrån öst slaktade sig fram med destination Europa, för att ta ett forntida exempel. Detta är inte sunt. Det är vrickat och vridet och måste någon gång snart adresseras anser jag. Presskåren är ju fullkomligt infesterad av dessa existenser som har "cuckats" ner till en slags miserabel, impotent, medlallande karikatyr av manlighet. En manlighet som vi är i stort behov av just nu.
Man ser det överallt. Blommor och facklor och hjärtan och kramar och telningar i sele på magen, under en "vacker ceremoni" vid skådeplatsen för någon bindgalen islamists senaste tilltag. En islamist med hypermaskulinitet som fundament för sin personlighet och sin syn på livet.
Ta in detta: https://www.liveleak.com/view?i=fc7_1502987338
Varning för mycket otäcka bilder och ljud.
Klippet är ifrån det direkta "aftermath" som följde på den senaste fordonsattacken i Spanien. Som kontrast till denne unge machomans tilltag så finns det ett annat klipp som jag inte har tillgång till nu, där en stor grupp människor bestående av hysteriska kvinnor och hysteriska "män" som står och omringar ett par tre, lite mer mer biffiga "nazister" som ville hålla en liten protest emot det som inträffat. Surrealistiska scener.
Jag går väl ganska off topic, men jag vill mena att den här dynamiken ligger som en slags "undercurrent" till hela det skådespel som äger rum inom press, tyckande och politik, och jag menar att det är livsfarligt för vår kontinent, och den västerut.
Klipp inlägget om det är för perifert för trådens tema.
Det är okej.
Men tänk på de här sakerna.
Vad gör vi åt det?
Det du skriver passar väl ihop med Jonathan Haidts observationer i The Righteous Mind. Här en fem år gammal recension som är lätt fientlig (eftersom skriven av en övertygad globalist):
You don’t have to go abroad to see these ideas. You can find them in the Republican Party. Social conservatives see welfare and feminism as threats to responsibility and family stability. The Tea Party hates redistribution because it interferes with letting people reap what they earn. Faith, patriotism, valor, chastity, law and order — these Republican themes touch all six moral foundations, whereas Democrats, in Haidt’s analysis, focus almost entirely on care and fighting oppression. This is Haidt’s startling message to the left: When it comes to morality, conservatives are more broad-minded than liberals. They serve a more varied diet.Men för att svara på din fråga: jag tror att vi har nått nadir i vårt Murti-Bing-pillertuggande. Det är så förtvivlat svårt att bygga samhällen som går emot människans natur, för att inte säga dömt att misslyckas. Övriga moralparametrar som lojalitet och mod har alla chanser att bli viktigare framöver.
This is where Haidt diverges from other psychologists who have analyzed the left’s electoral failures. The usual argument of these psycho-*pundits is that conservative politicians manipulate voters’ neural roots — playing on our craving for authority, for example — to trick people into voting against their interests. But Haidt treats electoral success as a kind of evolutionary fitness test. He figures that if voters like Republican messages, there’s something in Republican messages worth liking. He chides psychologists who try to “explain away” conservatism, treating it as a pathology. Conservatism thrives because it fits how people think, and that’s what validates it. Workers who vote Republican aren’t fools. In Haidt’s words, they’re “voting for their moral interests.”
One of these interests is moral capital — norms, prac*tices and institutions, like religion and family values, that facilitate cooperation by constraining individualism. Toward this end, Haidt applauds the left for regulating corporate greed. But he worries that in other ways, liberals dissolve moral capital too recklessly. Welfare programs that substitute public aid for spousal and parental support undermine the ecology of the family. Education policies that let students sue teachers erode classroom authority. Multicultural education weakens the cultural glue of assimilation. Haidt agrees that old ways must sometimes be re-examined and changed. He just wants liberals to proceed with caution and protect the social pillars sustained by tradition.
Another aspect of human nature that conservatives understand better than liberals, according to Haidt, is parochial altruism, the inclination to care more about members of your group — particularly those who have made sacrifices for it —than about outsiders. Saving Darfur, submitting to the United Nations and paying taxes to educate children in another state may be noble, but they aren’t natural. What’s natural is giving to your church, helping your P.T.A. and rallying together as Americans against a foreign threat.
How far should liberals go toward incorporating these principles? Haidt says the shift has to be more than symbolic, but he doesn’t lay out a specific policy agenda. Instead, he highlights broad areas of culture and politics — family and assimilation, for example — on which liberals should consider compromise. He urges conservatives to entertain liberal ideas in the same way. The purpose of such compromises isn’t just to win elections. It’s to make society and government fit human nature.
The hardest part, Haidt finds, is getting liberals to open their minds. Anecdotally, he reports that when he talks about authority, loyalty and sanctity, many people in the audience spurn these ideas as the seeds of racism, sexism and homophobia. And in a survey of 2,000 Americans, Haidt found that self-described liberals, especially those who called themselves “very liberal,” were worse at predicting the moral judgments of moderates and conservatives than moderates and conservatives were at predicting the moral judgments of liberals. Liberals don’t understand conservative values. And they can’t recognize this failing, because they’re so convinced of their rationality, open-mindedness and enlightenment.
https://mobile.nytimes.com/2012/03/2...han-haidt.html
Citat:
Jag tror att det till stor del faktiskt beror på att de lever i en "filterbubbla".
Det pratades för ett par två veckor sedan om någon överklassmadam som hade haft en twitterdispyt angående hennes målande och entusiastiska utläggningar vad gällde de utlänningar som tog hand om hennes ägor medans hon var borta. Hon kunde inte över huvud taget begripa vad kritiken handlade om. Does not compute.
Många av journalisterna lever med en vardag som starkt cementerar dem i deras alternativa verklighetsbild, där slutenhet, intolerans, töntigt, bakåtsträvande "unket" tänkande och till syvende och sist "mörka och hatiska krafter" är problematiken i dagens värld. Inte migration och Marxistisk, postmodern normupplösning.
Det är Hitler som är hotet. Spöket Hitler, som kusligt verkar manifestera sig mer och mer. Det är så dessa människor tänker. Se bara på hur ufon som Virtanen för fram förintelseläger som argumentation i debatten. Helt uppåt väggarna.
För Amerikanernas del så var det fackeltåget i Charlottesville som gjorde att det riktigt tog hus i helvete.
Det är som Scott Adams har sagt; det finns två hårt polariserade grupper i dagens samhälle, bland de som intresserar sig för politik och samtida utveckling. Två grupper som tar in var sin filmatisering av verkligheten, ifrån var sin vita duk, i var sin biograf.
__________________
Senast redigerad av Droidlife 2017-09-03 kl. 10:34.
Senast redigerad av Droidlife 2017-09-03 kl. 10:34.
Citat:
You don’t have to go abroad to see these ideas. You can find them in the Republican Party. Social conservatives see welfare and feminism as threats to responsibility and family stability. The Tea Party hates redistribution because it interferes with letting people reap what they earn. Faith, patriotism, valor, chastity, law and order — these Republican themes touch all six moral foundations, whereas Democrats, in Haidt’s analysis, focus almost entirely on care and fighting oppression. This is Haidt’s startling message to the left: When it comes to morality, conservatives are more broad-minded than liberals. They serve a more varied diet.Men för att svara på din fråga: jag tror att vi har nått nadir i vårt Murti-Bing-pillertuggande. Det är så förtvivlat svårt att bygga samhällen som går emot människans natur, för att inte säga dömt att misslyckas. Övriga moralparametrar som lojalitet och mod har alla chanser att bli viktigare framöver.
This is where Haidt diverges from other psychologists who have analyzed the left’s electoral failures. The usual argument of these psycho-*pundits is that conservative politicians manipulate voters’ neural roots — playing on our craving for authority, for example — to trick people into voting against their interests. But Haidt treats electoral success as a kind of evolutionary fitness test. He figures that if voters like Republican messages, there’s something in Republican messages worth liking. He chides psychologists who try to “explain away” conservatism, treating it as a pathology. Conservatism thrives because it fits how people think, and that’s what validates it. Workers who vote Republican aren’t fools. In Haidt’s words, they’re “voting for their moral interests.”
One of these interests is moral capital — norms, prac*tices and institutions, like religion and family values, that facilitate cooperation by constraining individualism. Toward this end, Haidt applauds the left for regulating corporate greed. But he worries that in other ways, liberals dissolve moral capital too recklessly. Welfare programs that substitute public aid for spousal and parental support undermine the ecology of the family. Education policies that let students sue teachers erode classroom authority. Multicultural education weakens the cultural glue of assimilation. Haidt agrees that old ways must sometimes be re-examined and changed. He just wants liberals to proceed with caution and protect the social pillars sustained by tradition.
Another aspect of human nature that conservatives understand better than liberals, according to Haidt, is parochial altruism, the inclination to care more about members of your group — particularly those who have made sacrifices for it —than about outsiders. Saving Darfur, submitting to the United Nations and paying taxes to educate children in another state may be noble, but they aren’t natural. What’s natural is giving to your church, helping your P.T.A. and rallying together as Americans against a foreign threat.
How far should liberals go toward incorporating these principles? Haidt says the shift has to be more than symbolic, but he doesn’t lay out a specific policy agenda. Instead, he highlights broad areas of culture and politics — family and assimilation, for example — on which liberals should consider compromise. He urges conservatives to entertain liberal ideas in the same way. The purpose of such compromises isn’t just to win elections. It’s to make society and government fit human nature.
The hardest part, Haidt finds, is getting liberals to open their minds. Anecdotally, he reports that when he talks about authority, loyalty and sanctity, many people in the audience spurn these ideas as the seeds of racism, sexism and homophobia. And in a survey of 2,000 Americans, Haidt found that self-described liberals, especially those who called themselves “very liberal,” were worse at predicting the moral judgments of moderates and conservatives than moderates and conservatives were at predicting the moral judgments of liberals. Liberals don’t understand conservative values. And they can’t recognize this failing, because they’re so convinced of their rationality, open-mindedness and enlightenment.
https://mobile.nytimes.com/2012/03/2...han-haidt.html
Mycket intressant. Tack!
Citat:
No offence till de kvinnor som skriver i tråden, eller bara tar del av den genom att läsa, men jag anser att den feminina "energin" i dagens väst är ett hot långt större än det som i led två utspelar sig på schackbrädet via pjäsförflyttningar inom politik och politisk diskurs.
Kriget om mångkulturen är helt oinstressant. Kriget bör handla om feminismen och vad den gör med vårt samhälle. Inget kommer bli bättre genom att sitta och klaga på taffsande afghaner i all oändlighet.
Man måste börja fokusera på vad som är fel i västerländsk kultur som gör att islam kan konkurrera och få så pass mycket sympatier i väst.
Man börjar med att kolla på denna videon:
https://www.youtube.com/watch?v=8XGBpi6SvqE
Sedan kollar med på detta:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/byg...anas-pa-natet/
Sen förstår man varför feminister som Rossana Dinamarca hellre sätter sig bland "hemska" tafsande afghaner på medborgarplatsen än bland västerländska män.
Det är dags, även för många i denna tråden, att inse att tafsande afghaner inte är ett särskilt stort problem för tillräckligt många kvinnor om man jämför med cucks som sitter i rosa pussy hats och viker ner sig för precis vilken galenskap som helst som kommer från våra feministiska overlords.
Vill man vinna kriget om mångkulturen så säger man tydligt nej till feministiska idéer som samtyckeslagen(Ett test från feministiska kvinnor om män i Sverige anser sig vara så värdelösa att det behöver skriva kontrakt för normalt umgänge) och man slutar bli upprörd över totala icke händelser som att Anders Borg visar kuken. Åratal av feministisk indoktrinering har fått så gott som alla svenska män att bli upprörda över dessa små skithändelser.
Kriget om mångkulturen vinner man genom att förbättra sin egna kultur och genom att rätta till det som har blivit helt fel.
Ja, det är svårt att bygga samhällen som går emot människans natur och den som har de bästa verktygen för att hantera verkligheten har hjälpfullt övertag på sikt, minst sagt. Och Jordan Peterson har en viktig poäng i att det är total avsaknad av brutalitet och dominans som kan skapa ett så starkt, men kanske omedvetet, sug hos många kvinnor efter just detta. Möjligtvis har Jordan Peterson hittat en nyckel för den västerländske mannen med den sammanfattande uppmaningen att Take responisbility and bring your self together. Eftersom Peterson också kan argumentera för varför detta fungerar och är moraliskt rätt så tror jag att hans evangelium kommer fortsätta att spridas och göra stor skillnad.
Citat:
Kriget om mångkulturen är helt oinstressant. Kriget bör handla om feminismen och vad den gör med vårt samhälle. Inget kommer bli bättre genom att sitta och klaga på taffsande afghaner i all oändlighet.
Man måste börja fokusera på vad som är fel i västerländsk kultur som gör att islam kan konkurrera och få så pass mycket sympatier i väst.
Man börjar med att kolla på denna videon:
https://www.youtube.com/watch?v=8XGBpi6SvqE
Sedan kollar med på detta:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/byg...anas-pa-natet/
Sen förstår man varför feminister som Rossana Dinamarca hellre sätter sig bland "hemska" tafsande afghaner på medborgarplatsen än bland västerländska män.
Det är dags, även för många i denna tråden, att inse att tafsande afghaner inte är ett särskilt stort problem för tillräckligt många kvinnor om man jämför med cucks som sitter i rosa pussy hats och viker ner sig för precis vilken galenskap som helst som kommer från våra feministiska overlords.
Vill man vinna kriget om mångkulturen så säger man tydligt nej till feministiska idéer som samtyckeslagen(Ett test från feministiska kvinnor om män i Sverige anser sig vara så värdelösa att det behöver skriva kontrakt för normalt umgänge) och man slutar bli upprörd över totala icke händelser som att Anders Borg visar kuken. Åratal av feministisk indoktrinering har fått så gott som alla svenska män att bli upprörda över dessa små skithändelser.
Kriget om mångkulturen vinner man genom att förbättra sin egna kultur och genom att rätta till det som har blivit helt fel.
Man måste börja fokusera på vad som är fel i västerländsk kultur som gör att islam kan konkurrera och få så pass mycket sympatier i väst.
Man börjar med att kolla på denna videon:
https://www.youtube.com/watch?v=8XGBpi6SvqE
Sedan kollar med på detta:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/byg...anas-pa-natet/
Sen förstår man varför feminister som Rossana Dinamarca hellre sätter sig bland "hemska" tafsande afghaner på medborgarplatsen än bland västerländska män.
Det är dags, även för många i denna tråden, att inse att tafsande afghaner inte är ett särskilt stort problem för tillräckligt många kvinnor om man jämför med cucks som sitter i rosa pussy hats och viker ner sig för precis vilken galenskap som helst som kommer från våra feministiska overlords.
Vill man vinna kriget om mångkulturen så säger man tydligt nej till feministiska idéer som samtyckeslagen(Ett test från feministiska kvinnor om män i Sverige anser sig vara så värdelösa att det behöver skriva kontrakt för normalt umgänge) och man slutar bli upprörd över totala icke händelser som att Anders Borg visar kuken. Åratal av feministisk indoktrinering har fått så gott som alla svenska män att bli upprörda över dessa små skithändelser.
Kriget om mångkulturen vinner man genom att förbättra sin egna kultur och genom att rätta till det som har blivit helt fel.
Briljant inlägg, helt på din sida här!
Sverige och svensken har haft det för bra för sitt eget bästa. När allt är på topp letas problem, feministerna har hittat dem och fått fritt spelrum utan minsta konsekvenstänkande. Jag är i grunden för en feministisk linje och Sverige hade förmodligen fixat detta....men så öppnades porten mot avgrunden och allt gick snett.
Älskar bilden på herrarna i rosa filtmössor, den säger precis allt!
Här har vi en egenföretagare som fått sina fiskar varma av det journalistiska åsiktskommissariatet. Henrik Jönsson fick tydligen häromdagen privatlivets helgd kränkt av kriminella olika. Jönsson berättade på facebook om sin obehagliga upplevelse av pågående inbrott i sin trappuppgång. Han tillkännagav där också vad polisen sa till honom samt hur pass olika brottslingarna, vilka Jönsson vid tillfället ifråga inte riktigt, trots ansträngning, förmådde gilla. Detta fick då, vad det verkar, fart på ett antal åsiktscensurlystna journalister vilka i mästrande ordalag tycks ha upplyst om att det är betydligt värre att lämna signalement på brottslingar än att utsättas för brottet.
Vi har en bit kvar, om man säger så.
Citat:
https://www.svd.se/henrik-jonsson-fl...lmo-sa-polisen
När grannen tände trappljuset flydde tjuvarna, och jag såg dem tydligt från mitt sovrumsfönster.
En halvtimme senare avlade jag vittnesmål inför en ung och synbart mycket luttrad polisman. Vid signalementsgivningen kände jag mig obekväm, och inledde efter en kort beskrivning av deras kläder en utläggning om problemen med att diskutera ursprung och etnicitet, men avbröts av polisen:
“Sluta nu. Du gör inget fel. Berätta bara vad du såg. Vi ser det här hela tiden.”
Efter att jag delgivits att det råder en inbrottsvåg i våra kvarter, fick jag även veta att signalementet jag givit, överensstämmer med någon typ av aktiv ligaprofil.
Jag frågade polismannen hur jag bäst kan skydda min familj mot denna typ av situationer i framtiden. Han suckade och såg trött ut: ”Ärligt, genom att inte bo i Malmö. Det här ökar så mycket att det inte går att hantera.”
/.../
Morgonen efter sopades skärvorna av en antik glasruta ihop och jag reflekterade i en privat tråd på Facebook över att boende i Malmö antagligen hädanefter bör prioritera säkerhet före skönhet när det kommer till ytterdörrar. Jag delgav även mitt samtal med polisen, och i hopp om möjligt brottsförebyggande även en signalementsbeskrivning av den i våra kvarter opererande inbrottsligan. Det senare visade sig utgöra en diger överträdelse.
Under loppet av ett par timmar har facebooksamtalet om vårt inbrott, av journalister förskjutits till ett samtal där jag själv är huvudproblemet, och i nedlåtande ordalag delges en betydande mängd även för mig mycket välbekant identitetpolitisk liturgiundervisning.
Jag kan inte nog understryka den kontraproduktiva tondövheten i denna egenmäktigt mästrande hållning, när den till och med anses rättfärdigad att kapa en privat varning för en mycket brutal typ av trygghetskränkning, där jag själv endast timmar tidigare stod i mörkret med en hammare i handen, beredd att försvara mina barn med fysiskt våld.
/.../
Vi befinner oss i en situation som omgående kräver mycket kraftfulla åtgärder.
En halvtimme senare avlade jag vittnesmål inför en ung och synbart mycket luttrad polisman. Vid signalementsgivningen kände jag mig obekväm, och inledde efter en kort beskrivning av deras kläder en utläggning om problemen med att diskutera ursprung och etnicitet, men avbröts av polisen:
“Sluta nu. Du gör inget fel. Berätta bara vad du såg. Vi ser det här hela tiden.”
Efter att jag delgivits att det råder en inbrottsvåg i våra kvarter, fick jag även veta att signalementet jag givit, överensstämmer med någon typ av aktiv ligaprofil.
Jag frågade polismannen hur jag bäst kan skydda min familj mot denna typ av situationer i framtiden. Han suckade och såg trött ut: ”Ärligt, genom att inte bo i Malmö. Det här ökar så mycket att det inte går att hantera.”
/.../
Morgonen efter sopades skärvorna av en antik glasruta ihop och jag reflekterade i en privat tråd på Facebook över att boende i Malmö antagligen hädanefter bör prioritera säkerhet före skönhet när det kommer till ytterdörrar. Jag delgav även mitt samtal med polisen, och i hopp om möjligt brottsförebyggande även en signalementsbeskrivning av den i våra kvarter opererande inbrottsligan. Det senare visade sig utgöra en diger överträdelse.
Under loppet av ett par timmar har facebooksamtalet om vårt inbrott, av journalister förskjutits till ett samtal där jag själv är huvudproblemet, och i nedlåtande ordalag delges en betydande mängd även för mig mycket välbekant identitetpolitisk liturgiundervisning.
Jag kan inte nog understryka den kontraproduktiva tondövheten i denna egenmäktigt mästrande hållning, när den till och med anses rättfärdigad att kapa en privat varning för en mycket brutal typ av trygghetskränkning, där jag själv endast timmar tidigare stod i mörkret med en hammare i handen, beredd att försvara mina barn med fysiskt våld.
/.../
Vi befinner oss i en situation som omgående kräver mycket kraftfulla åtgärder.
Vi har en bit kvar, om man säger så.
Citat:
Ja, det är svårt att bygga samhällen som går emot människans natur och den som har de bästa verktygen för att hantera verkligheten har hjälpfullt övertag på sikt, minst sagt. Och Jordan Peterson har en viktig poäng i att det är total avsaknad av brutalitet och dominans som kan skapa ett så starkt, men kanske omedvetet, sug hos många kvinnor efter just detta. Möjligtvis har Jordan Peterson hittat en nyckel för den västerländske mannen med den sammanfattande uppmaningen att Take responisbility and bring your self together. Eftersom Peterson också kan argumentera för varför detta fungerar och är moraliskt rätt så tror jag att hans evangelium kommer fortsätta att spridas och göra stor skillnad.
En av hans mest kända uttalanden är att människor inte har idéer, utan det är idéerna som har människor. Det någon anser som sanning strukturerar dennes retorik kring sin världsbild. Mångkulturprojektet fungerar precis så. Här har oftast nämnts narrativ. Problemet som Peterson betonar är inte att marxister har sin världsbild utan att de vill förbjuda andras. De har en agenda. Man behöver inte försöka övertyga andra eftersom den egna världsbilden är av naturen given. Och varje student som läst vid universitet vet att deras lärare uppmanar sina studenter att bedriva aktivism på sina arbetsplatser. Socialtjänsten borde vara verksamheter som blivit kritisk till generös invandring då man sett dess negativa konsekvenser, men få platser hyser så många batikhäxor till socionomer med rätta värdegrunder. Målet för detta är givetvis makt.
Kulturmarxister är totalt ointresserade av individer, talanger, egenskaper, förutsättningar, intresse med mera. Det enda som är fokus är att finna nya uttrycksformer för hur grupper på ett eller annat sätt är förtryckta. Om man lyckas få jämlikt med representanter för varje grupp på en verksamhet har man lyckats. Det sätter värdet på hur bra en verksamhet fungerar. Vad verksamheten sedan presterar är en icke-fråga. Man vill ha en ny världsordning och den västliga kulturen måste bekämpas. Det är ju vad man faktiskt gör. Nedmonteringen av museernas kultarv är ett väldigt bra exempel på detta.
Citat:
Det är Hitler som är hotet. Spöket Hitler, som kusligt verkar manifestera sig mer och mer. Det är så dessa människor tänker. Se bara på hur ufon som Virtanen för fram förintelseläger som argumentation i debatten. Helt uppåt väggarna.
Japp! Virtanen, Lindberg och Pettersonskan har alla varit i Polen i sommar för att möta fascism, högerpopulism, en restriktiv invandringspolicy, nazistiska fornlämningar i form av förintelseläger samt, kanske framför allt, få möjligheten att på djupet studera "förfallet" hos ett land som aktivt säger nej till mångkulturen. Deras iakttagelser i Polen kommer vi svenska läsare få nedkört i halsen under den tid som kommer, var så säkra.
Paulina Neuding skriver helt enkelt fantastiskt om svenska politikers hantering av besöket från Listhaug. Krishantering á la öststaterna är den korrekta benämningen för agerandet från Nordens svar på Nordkorea.
Citat:
Citat:
Hon möttes av en svensk krishantering som vid det här laget är väl inarbetad. Listhaugs svenska ministerkollega, migrationsministern Heléne Fritzon (S), ställde in ett planerat möte, med motiveringen att Listhaug försökt sprida ”en missvisande bild av Sverige”.
I SVT Aktuellt stod Karin Wanngård (S), Stockholms finansborgarråd, och krävde att Listhaug skulle be ”stockholmarna” om ursäkt. Rinkeby är trots allt en stadsdel som ”sprudlar av liv”. Dessutom har ungdomsarbetslösheten gått ner.
Jag har nu ett antal gånger mött makthavare som använt sig av samma metod som Karin Wanngård. Den som pekar ut problem som är resultatet av svensk migrations- eller integrationspolitik avkrävs fokus på det positiva. Annars förolämpar man medborgarna. Annars kanske någon skulle kunna dra slutsatsen att man inte är ren i sitt hjärta. Kanske är man främlingsfientlig.
Därmed sällar sig Wanngård, liksom tidigare Stefan Löfven (S) och Erik Ullenhag (L), till en tradition som annars förknippas med auktoritära samhällen. Länder på nedgång beter sig på det sättet. I de forna kommuniststaterna betraktade man det som en förolämpning mot medborgarna att inte skriva om framstegen. Förskolorna, alla husbyggen, de stora infrastrukturprojekten. Varför vägrade förljugna västmedier att rapportera om det som gick bra? Ett hån mot vanliga människor.
I SVT Aktuellt stod Karin Wanngård (S), Stockholms finansborgarråd, och krävde att Listhaug skulle be ”stockholmarna” om ursäkt. Rinkeby är trots allt en stadsdel som ”sprudlar av liv”. Dessutom har ungdomsarbetslösheten gått ner.
Jag har nu ett antal gånger mött makthavare som använt sig av samma metod som Karin Wanngård. Den som pekar ut problem som är resultatet av svensk migrations- eller integrationspolitik avkrävs fokus på det positiva. Annars förolämpar man medborgarna. Annars kanske någon skulle kunna dra slutsatsen att man inte är ren i sitt hjärta. Kanske är man främlingsfientlig.
Därmed sällar sig Wanngård, liksom tidigare Stefan Löfven (S) och Erik Ullenhag (L), till en tradition som annars förknippas med auktoritära samhällen. Länder på nedgång beter sig på det sättet. I de forna kommuniststaterna betraktade man det som en förolämpning mot medborgarna att inte skriva om framstegen. Förskolorna, alla husbyggen, de stora infrastrukturprojekten. Varför vägrade förljugna västmedier att rapportera om det som gick bra? Ett hån mot vanliga människor.
Notera skrivningen "länder på nedgång". Anar vi det mångkulturella imperiets undergång rent av? Ju mer sjuklöverns mångkulturella diktatur tappar ansiktet när fasaden rämnar trappas i motsvarande mån lögnerna, förnekelserna och repressalierna mot medborgarna upp. Precis som på den gamla goda kommunisttiden när diktaturerna föll en efter en.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/kris...erna-1.4590619
Citat:
Japp! Virtanen, Lindberg och Pettersonskan har alla varit i Polen i sommar för att möta fascism, högerpopulism, en restriktiv invandringspolicy, nazistiska fornlämningar i form av förintelseläger samt, kanske framför allt, få möjligheten att på djupet studera "förfallet" hos ett land som aktivt säger nej till mångkulturen. Deras iakttagelser i Polen kommer vi svenska läsare få nedkört i halsen under den tid som kommer, var så säkra.
Paulina Neuding skriver helt enkelt fantastiskt om svenska politikers hantering av besöket från Listhaug. Krishantering á la öststaterna är den korrekta benämningen för agerandet från Nordens svar på Nordkorea.
Notera skrivningen "länder på nedgång". Anar vi det mångkulturella imperiets undergång rent av? Ju mer sjuklöverns mångkulturella diktatur tappar ansiktet när fasaden rämnar trappas i motsvarande mån lögnerna, förnekelserna och repressalierna mot medborgarna upp. Precis som på den gamla goda kommunisttiden när diktaturerna föll en efter en.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/kris...erna-1.4590619
Paulina Neuding skriver helt enkelt fantastiskt om svenska politikers hantering av besöket från Listhaug. Krishantering á la öststaterna är den korrekta benämningen för agerandet från Nordens svar på Nordkorea.
Notera skrivningen "länder på nedgång". Anar vi det mångkulturella imperiets undergång rent av? Ju mer sjuklöverns mångkulturella diktatur tappar ansiktet när fasaden rämnar trappas i motsvarande mån lögnerna, förnekelserna och repressalierna mot medborgarna upp. Precis som på den gamla goda kommunisttiden när diktaturerna föll en efter en.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/kris...erna-1.4590619
Aftonbladets ledarredaktion har haft kick off och hämtat beslutsamhetens kraft i Auschwitz inför kommande slutstrid? Neo-kommunism är väl enligt dem svaret på samtidens utmaningar där de numera självständiga europeiska öststaterna väljer för sig själva och går sin egen väg. Att det forna östblocket formar sin egen framtid gillas uppenbarligen inte av Aftonbladets ledarredaktion. Det var nog bättre förr med järnridå och kommandofolkrepubliker där alla gillade lika. Det viktiga är rätt värdegrund, inte vad suveräna folk önskar och vill. Det vore väl själva fan om inte Aftonbladets åsiktskorrekta ledarredaktion skulle lyckas skrubba det falska medvetandet ur de förstockade öststatarna. Dessa vet bara ännu inte vad Aftonbladets upplysta ledarredaktion vet, nämligen att de önskar leva i det infernaliskt progressiva islamokommunistiska avantgardekalifatet. Det blir grejer det. Inte en olovlig tanke, inte en okontrollerad åtbörd. Tolv timmars arbetsdag - under sång och i heltäckande uniform - med rast fem gånger om dan för bön och saligprisningar av abu Marx. Alla får semester under Ramadan. Åsiktskriminella får sköta ruljansen under tiden, övervakade av quislingar och lägerkapos.
Tänk vad förvånade de ska bli på Aftonbladets ledarredaktion om det visar sig att de föraktliga länderna i östra Europa går mer helskinnade ur det kommande stålbadet än humanitära stormakter och sk anständiga länder.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
