SvD har tagit in en låååång kulturartikel om datorspel med krigstema, skriven av Arnstad: Får man strunta i Förintelsen? (https://www.svd.se/far-man-strunta-i-forintelsen)
För en gångs skull presenteras han inte som expert-på-allt utan som "journalist och författare", så titlarna är det inget konstigt med. Men brödtexten... har en viss vinkling, kan man lugnt säga.
Ett exempel är när han skriver om andra världskriget (min fetning):
Eller när han går från att intervjua en representant för en speltillverkare till att debattera mot henne:
För en gångs skull presenteras han inte som expert-på-allt utan som "journalist och författare", så titlarna är det inget konstigt med. Men brödtexten... har en viss vinkling, kan man lugnt säga.
Ett exempel är när han skriver om andra världskriget (min fetning):
Citat:
I en mening utesluter han alltså ungefär 98% av de krigsförande/-drabbade nationerna, och ungefär hälften av de dödade militärerna, för att inte ens nämna alla slaktade och gasade civila. Och han nämner inte ens att det som gjorde att Sovjetunionen ens hade en chans att bemöta Tyskland var Marshallhjälpen, dvs där främst USA skeppade över miljontals ton med mat, kläder, vapen och tung militär materiel till Sovjet. Framför allt avslöjar han sig när han utan att nyansera för fram den sovjetryska historieskrivningen om hur det Stora Fosterländska Kriget utspelade sig.
Ingenstans blir det selektiva urvalet av historiska händelser mer tydligt än i spelen om andra världskriget, där amerikanska trupper regelmässigt ges huvudrollen – för så ”vet” västerländska spelköpare att det var, trots att verklighetens andra världskriget huvudsakligen var en strid mellan Sovjetunionen och Nazityskland. (Mytologiseringen av D-dagen 1944 som avgörande krigshändelse skedde först under kalla krigets 1960-tal.) Men att återspegla detta korrekt riskerar att göra spelarna förbryllade och i slutänden ha negativ effekt på spelföretagens vinster.
Eller när han går från att intervjua en representant för en speltillverkare till att debattera mot henne:
Citat:
Sedan skriver Arnstad tre stycken text för att argumentera för sin sak, bland annat:
– Om spelaren erövrar ett område som inte har samma kultur – eller en närliggande kultur – blir det svårt att hantera det nya området. Konflikter kommer lättare att uppstå. I våra spel tar det massor av år innan du har integrerat en erövrad provins i din egen kultur. Innan den tiden är slut så finns möjlighet för den andra nationen att återuppstå, utifrån separatism.
Varför måste man bearbeta in en erövrad provins i ”sin egen” kultur?
– För att så var det ju.
Nej, inte alltid skulle jag säga.
– Det kan du säkert bättre än jag. Man måste såklart inte göra det, våra spel går att spela på en massa olika vis.
Varför måste man bearbeta in en erövrad provins i ”sin egen” kultur?
– För att så var det ju.
Nej, inte alltid skulle jag säga.
– Det kan du säkert bättre än jag. Man måste såklart inte göra det, våra spel går att spela på en massa olika vis.
Citat:
...men inte ett ord om t.ex. det brittiska imperiet som ändå var enormt mycket mer tillåtande till de erövrade ländernas kultur och självbestämmande än vad några muslimer någonsin har varit, någonstans.
Imperieteori har ”skillnadspolitik” som centralt begrepp, vilket återges i standardverket ”Empires in world history: Power and the politics of difference”, av historikerna Jane Burbank och Frederick Cooper. Romarriket, de muslimska väldena samt det spanska imperiet utmärktes av enorma kulturella, religiösa och sociala spännvidder.
Också det är ett fjantigt pretentiöst sätt att skriva på. Arnstad, always on the cutting edge av vad som är coolt och hippt.
