Zlatantråden (version 3)

Peter Forsberg eller Tomas Brolin tillbringade båda många år som skadade och försökte komma tillbaka. Zlatan Ibrahimović har levererat år efter år.

Vart har han leverat? I ligorna, men inte i mästerskapen varken på klubb eller nationell nivå.

Vad har Tomas Brolin med Zlatan att göra?

för att han var bättre än egoisten zlatan?

Hade Zlatan hållit på med en individuell sport som taekwondo, tennis eller något liknande, så hade det varit en jädra skillnad..

Men eftersom fotboll är en lagsport, så är det en helt annan femma.. Allt handlar om att få ihop laget, för att landslaget ska kunna lyckas..

Självklart måste man kunna kritisera då, när landslaget egentligen slutade prestera riktigt bra, ungefär i samband med att "Ibra" blev den största stjärnan (efter VM 2006), innan dess var det "Henke" & Ljungberg som var våra största stjärnor och allt kretsade inte kring Zlatan, fanns även både medspelare och förbundskapten som kunde säga ifrån gentemot Z., om det behövdes och gynnade laget..

Nu när Ibrahimovic lagt ner landslaget, då börjar Sverige spela bra fotboll igen och det sker väldigt snabbt.. Ja, vi har fått en riktigt bra förbundskapten, men det är definitivt inte hela anledningen..

Saker som att lyfta laget i mästerskap, göra sina medspelare bättre, att pressa mer aktivt som anfallare (försvarsspelet börjar alltid med forwards) osv. är tre otroligt viktiga egenskaper som jag sätter stora frågetecken för..

Enligt mig är det här inga smågrejer när vi snackar om en lagsport, det är nästan självklara saker som krävs om man är "stjärnan" i ett lag..

Det är jädrigt svårt för Sverige att gå långt om 'storstjärnan" nästan aldrig presterar i mästerskapen och som lagkapten ska man åtminstone visa var skåpet ska stå med hårt jobb i alla lägen (ta löpningar, pressa mer aktivt osv.) och visa laget vad som krävs, tycker inte han gör det regelbundet..

För ett lag måste grunden alltid vara hårt jobb, skulle superstjärnan även arbeta hårdast där ute (se Bale i EM), då kan det göra underverk för laget..

Sedan som lagkapten för det svenska landslaget tycker jag också det är självklart att man drar ner fokuset från egna individuella priser som guldbollar och målrekord, det är liksom inte viktigt i det stora hela, jämfört med att landslaget presterar..

Kollar man på de sex senaste CL-vinnarna är jag övertygad om att Zlatan hade varit en förbättring i alla de lagen förutom Barcelonas​. Jag tror han till och med kunnat vara anledningen till att vissa av de förlorande lagen hade kunnat vinna istället med honom.

Du inser verkligen inte hur sorglig din Zlatan-besatthet är, va? Den här tråden är du ju bekant med, den är mer passande för den diskussionen du vill föra. Håll ditt dravel där i stället.

Att Zlatan i tävlingslandskamper gjort mål mot stornationer som Tyskland, Italien, Frankrike och Spanien är förstås inget märkvärdigt. Mål mot 25-30 andra nationer är bara en axelryckning, eller?

Mästerskapen på klubbnivå? Ja, om Wikipedia listar rätt meriter snackar vi drygt 20 cupvinster. Plus alla ligatitlar, då. Uttagen till UEFA:s årets lag fyra gånger om, plus en gång i världslaget, är det också struntmeriter som inte betyder något? Att det inte blivit någon CL-framgång handlar mer om tillfälligheter.

Ja, individuellt sett, men hur tror du det funkat i Real Madrid med C. Ronaldo & "Ibra" i samma lag?

Zlatan har i alla lag han varit i mer eller mindre krävt att spelet byggs runt honom och han accepterar förmodligen inget annat heller..

Kan aldrig tänka mig att lag som t.ex. Real Madrid & Bayern Munchen skulle bli bättre med "Ibra".. De skulle tappa fart och som vanligt skulle Zlatan kräva att alla underordnar sig honom..

Tveksam till att han skulle ta något av de förlorande lagen till vinst, iom att han i princip alltid haft väldigt svårt i de riktigt stora matcherna..

1990: 1-2, 1-2, 1-2
1994: Brons
1998: Inte kvalificerade (trea bakom Österrike och Skottland)
2002: Åttondelsfinal
2006: Åttondelsfinal
2010: Inte kvalificerade (trea bakom Danmark och Portugal)
2014: Inte kvalificerade, ut mot Ronal... Portugal
2018: Tvåa efter fem matcher. På playoff-plats.

Efter att ha ögnat igenom 2002-truppen och 2010-truppen (i sista matchen mot Nederländerna) är det tre spelare som hållt sig kvar. Andreas Isaksson, Anders Svensson och Zlatan Ibrahimovic. Desto fler spelare var desamma under 2002 och 2006 är min uppfattning.

Jag tänker spontant att Sverige gick igenom en generationsväxling mellan 2002 och 2010, där man förlorade spelare som Patrik Andersson, Henrik Larsson och Fredrik Ljungberg. Det är inga förluster som är lätta att täcka upp.

Sen är folk väldigt glada för att dra snabba slutsatser av Janne Anderssons tid i landslaget. Jag tycker att det spelmässigt ser bra ut, men en andraplats i ett VM-kval med hälften kvar. Nåja, vi kanske ska lugna oss lite...

Sen förstår jag inte det eviga landslagsfokuset (även om jag bevisligen lagt tid på det nu). Klubblag är, i min värld viktigare, eftersom det är där spelare spenderar i princip hela säsongen. Och jag vet, Zlatan saknar en Champions League-titel, vilket såklart gör det lätt att kritisera honom för bristande prestationer på hög klubblagsnivå.

Dock vill jag flika in, som jag skrivit tidigare i tråden, att diskussionen blir tramsig när man diskvalificerar spelare baserat på titlar (eller avsaknad av titlar) utan att kolla på spelet och betydelsen av spelaren på plan för sina olika lag.

Men, om man ska spela "ert" spel kan man kolla på vunna titlar. Där ligger Zlatan på en femteplats (totalt). Han kommer mellan Pelé och Maldini (bakom Giggs, Vitor Baia och Daglish). Det är ett ganska okej facit, som faktiskt borde väga ganska tungt. Givetvis kan man diskutera vikten av alla 26 titlar (28 med Juventus), men bara siffrorna borde imponera på de flesta.

Spelmässigt krävs det ganska låg fotbollskunskap för att se huruvida Zlatan är duktig eller inte. Därför tänker jag inte dra igång det, utan hålla mig på titeltittarnas planhalva.

Bra spelare anpassar sig, kolla på miljardvärvningen Bale. Man tappar fart och rörlighet men jag tror han hade fungerat perfekt med Bale och Ronaldo med sitt otroliga targetspel och passningsskicklighet trots Benzema är mästerlig på det. Utöver det en bättre målgörare än fransmannen.

Nej, du och många andra lägger för stor vikt på tillfälligheter och små urval.

Zlatan hade varit bättre än Atletico-anfallarna (Costa och Villa ena gången, Torres och Griezmann efteråt, alltså en avdankad anfallare i varje match) i de superjämna finalerna (fram tills ordinarie tid mot Atletico 2014, sen tog di Maria och laget över), Mario Gomez eller Lewandowski. Därmed tror jag han hade höjt deras vinstchans. I princip kan man säga så om vilken spelare som helst som är bättre än spelarna i de lagen men snackar vi om anfallare är det ingen annan som hållit högre nivå än Messi över en längre tid (räknar bort Ronaldo som spelat på en annan position). Jag var själv rätt negativ till Zlatan men han har motbevisat mig genom åren.

Beror ju på hur man ser det, för mig är det landslaget som gäller, klubbfotbollen känns mest bara som business i nuläget..

Det beror väl på att man har ett brett sportintresse och framför allt håller på Sverige, sedan är det förstås kul om det går bra för svenskarna och deras skull ute i Europa (fotboll) eller i Nordamerika (hockey), men enligt mig övertrumfar det allt att representera sitt hemland, då hela landet berörs och följer detta, även de som inte är alltför sportintresserade hänger med och vill att det ska gå bra för deras hemland..

Skulle faktiskt säga att det känns helt överlägset med mästerskapen, uppladdningen med fans, då lagen ställer upp för nationalsånger, länder som står stilla och hela världen följer dessa matcher, för mig är det så otroligt mycket större och mer äkta än klubbfotbollen (iaf på Europanivå)..

Det som jag kan glädjas åt på klubbnivå är lag som tar fram egna spelare, kulturbärare som är födda i staden och går hela vägen upp genom ungdomsverksamhet till A-laget, men tyvärr blir de fallen mindre och mindre iaf på europeisk toppnivå, där pengarna styr..

Zlatans klubbkarriär är fantastisk, bäst i Sverige genom tiderna med marginal, det är jag helt enig om.. Alla titlarna han har tagit är otroligt imponerande, samtidigt som det för mig känns som att ta medalj för sitt land och att vinna CL är det alla siktar på, vilket gör att han saknar de allra största meriterna (vilket jag kollar mer på än antal)..

Ungefär som en svensk "stor" hockeyspelare aldrig skulle vunnit OS-guld, VM-guld eller Stanley Cup..

Maxwell har väl det där "titelrekordet" annars, iaf som det låtit tidigare..

Sedan tycker jag "Ibra" är jädrigt bra på att vinkla allt som han vinner till något otroligt viktigt (ofta mindre turneringar och individuella priser), medan det som gått honom ur stöpet (ofta de viktigaste) inte framstår som lika viktigt..

Det ger jag honom, en seger är alltid en seger, men det är ju ändå lite roligt.. I hockey är det Stanley Cup och i fotboll är det Champions League som gäller på klubbnivå, men för "Ibra" gäller alla möjliga och omöjliga troféer som lyfts till skyarna i brist på CL-bucklan..

Växte själv upp med EM 92, där Danmark tog guld och Sverige brons, sedan VM 94 då vi tog brons, efter det vann danskarna Confed. Cup 95 efter att ha besegrat Argentina med 2-0 i finalen, vid VM 98 slog Norge "brassarna" i gruppspelet och Danmark var en ribbträff i slutminuten från att få 3-3 mot Brasilien i "kvarten", så tycker inte man ska underskatta förmågan som ofta finns hos nordiska lag, när det gäller att få ihop gruppen, trots begränsat spelarmaterial..

Det är väl det som kännetecknar en vinnarskalle, suget och viljan att vinna, oavsett om det gäller en supercup med B-uppställningar eller ett titelavgörande ligaderby.

Titlar och i viss mån rekord är det som driver Zlatan, gissar jag. Sportslig och ekonomisk framgång, med den statusen som det senare innebär. Bli inskriven i historieböckerna. Givetvis delvis för att dämpa besvikelsen i att aldrig ha vunnit CL, men jag tror samtidigt att han på allvar inte ser det som ett måste längre.