Citat:
Detta instämmer jag fullständigt i. Om någon utveckling ska ske måste vi fokusera på nu och framtiden, inte hålla på att älta vem som sa vad vilket år och hur denne ska straffas. Repressiva åtgärder mot de som "tänkte fel" för ett antal år sedan eller till och fortfarande gör det gör liksom inte samhället bättre än vad det är nu.
Skuldfrågan är intressant, men den ligger antagligen lite utanför ämnet oftast. Den spelar dock en avgörande roll för hur man kan reparera landet hjälpligt efter PKismen.
Citat:
Jag håller bara delvis med. Vi kan se hur regeringen agerar som en del moderna företag jag har sett. En företagsledare idag delegerar främst nedåt till underchefer som delegerar vidare. Längst ner sitter de vanliga arbetarna och tjänstemännen som "bara ska göra". Att något inte fungerar vill man inte lyssna på, det är en "utmaning" och underförstått ligger ofta att klarar man det inte kan man se sig om efter ett nytt jobb. Så man glider lite på bestämmelserna och pusslar ihop det bäst man kan, väl medveten om att det egentligen inte håller måttet, men man håller tyst för man har sin privatekonomi att tänka på. Ledningen slipper ansvar för resultatet, de har ju delegerat ansvaret nedåt tills det hamnat allra längst ner.
Regeringen delegerar till myndigheter och kommuner. Det var Polismyndigheten som skulle bestämma om gränserna behöver stängas. Det är Migrationsverket som ska bestämma hur och i vilken omfattning åldersbestämningar ska göras. Det är kommunerna som ska lösa bostadsproblemen för sina tvångstilldelade "utmaningar". Det är Arbetsförmedlingen som ska få de nyanlända i arbete. Topparna i dessa organisationer klarar sig bra. De som sitter längre ner får det tuffare och skaffar nytt jobb, eller om de inte kan det så blir de sjukskrivna eller glider på regelverken för att få undan arbete och visa resultat.
Regeringen delegerar till myndigheter och kommuner. Det var Polismyndigheten som skulle bestämma om gränserna behöver stängas. Det är Migrationsverket som ska bestämma hur och i vilken omfattning åldersbestämningar ska göras. Det är kommunerna som ska lösa bostadsproblemen för sina tvångstilldelade "utmaningar". Det är Arbetsförmedlingen som ska få de nyanlända i arbete. Topparna i dessa organisationer klarar sig bra. De som sitter längre ner får det tuffare och skaffar nytt jobb, eller om de inte kan det så blir de sjukskrivna eller glider på regelverken för att få undan arbete och visa resultat.
Det här är en av orsakerna till PKismen. Att det inte finns något maktfokus. Ingen plats där makten utövas. Det passar Löfven utmärkt att hänvisa till någon annan varje gång kriser uppstår. Men det avgörande är att när det inte finns någon som har kontroll över situationen så är det konsensus som bestämmer. Och den som styr konsensus i samhället har den verkliga, om än indirekta makten. Dvs. den verkliga makten finns hos media som kan styra skeppet i en viss riktning men aldrig ha kontroll i detalj. När väl ett konsensus är etablerat så fortsätter skeppet i den riktningen.
Problemet nu är att den värdelöse lotsen MSM har förlorat allt förtroende och därmed det mesta av sin kontroll och vi är på väg rakt emot ett isberg.
MSM kan göra en hårdgir och erkänna att de ljugit om allt och att vi måste göra precis tvärtemot. De kan inte försöka finjustera diskursen, utan de måste agera med stöd av sitt dåliga förtroende. Ingen tror att invandrare är ganska kriminella, varken PKistfanatikerna eller vi. Bara genom att erkänna den alternativa berättelsen/kartan som den rätta kan de påverka opinionen. Berättelsen om ljugmedia har vuxit sig så stark att endast genom att erkänna den och sin egen skuld kan de skapa ett tillräckligt starkt konsensus för förändring. Men de vill knappast erkänna sin egen skuld så totalt.
Alternativet är En Stark Ledare. En person som i egenskap av sin utstrålning och pondus kan etablera en berättelse. Om Löfven var en sådan person kunde han gått ut och från sin position tala till hela folket om vad som behöver göras. Och görs det övertygande så börjar alla lägre instanser arbeta enligt hans order även om den inte följer de praxis som brukar gälla.
Nu är Löfven motsatsen till allt gott. Han är en patetisk stackare som har en utstrålning lika trovärdig som MSM. Han är precis som alla andra politiker utvald för sin flathet och avsaknad av ryggrad. Dessutom har samhällsklimatet varit sådant att hela folket har blivit cuckar. De som kunde ha utvecklats till stora män har förtvinats av PKismens svaghetsideal. De som haft potential för en egen vilja och integritet, har genast stötts ut och förvridits till knepiga enstöringar som inte passar in i konsensuskulturen. Istället för intellektuella giganter så har vi fått Arnstad. Ingen vid en verklig maktposition kan rädda oss.
Men uppenbarligen finns det hopp. Om någon som Jordan Peterson kan dyka upp och säga sanningen med övertygelse så finns i alla fall möjligheten. Förvisso är det en friserad sanning han berättar, anpassad efter PK-klimatet, men poängen är snarare kvalitén i honom som människa.
Alternativet är att någon mindre stark person lyfts upp av folkilskan långt senare. Ur en konsensus skapad som reaktion på medias lögner. I Sveriges fall känns det betydligt mycket mera troligt. Jag har skrivit en del om det här på min blogg för övrigt.
