Vallåkra: Dråp på två unga män - 2015-10-14 (HD ger ej prövningstillstånd)

Jag hade faktiskt tänkt att skriva detta men du var snabbare . Ja, han såg förmodligen sig själv i KG. Han kanske har samma höga tankar om grannfruar som GM har . Men jag tror inte att han läst FUP så noga annars borde han förstå att KG också försökte provocera bröderna och deras far.

1. Ett kardinalfel i debatten är feltolkningen av nödvärnsrätten, dvs. att den skulle vara avgränsad till ett fysiskt påbörjat anfall av en viss dignitet, och en något högre dignitet när skjutvapen används.

2. Vad som saknas i ärendet för ett friande är med andra ord gubbstrutens trovärdiga förklaring till de omständigheter som skulle motivera direkt verkanseld i nödvärn. Exempelvis att denne visste att de avlidna var där för att ta kål på gubbstruten med anledning x, y, z etc. osv. Rent generellt accepterar inte domstolsväsendet tankar i folks hjärnor som bevismaterial utan vill ha något mer konkret bevis att basera sina domslut på.

K-G upplevde sig inte ha något annat alternativ än att oskadliggöra bröderna innan en av dem hunnit ta sig igenom den sönderslagna rutan. - En av bröderna hade en tjock strumpa på sin högra hand; en fingervante på sin vänstra: lämpliga att plocka ut kantbitarna i rutan med - vilket kan antas ha varit nästa steg på dagordningen.

K-G kunde svårligen besinna sig: Han hade under ett års tid känt sig hotad av bröderna; han visste att de nu satt sig i sinnet att utkräva hämnd - och att han skulle få plikta med sitt liv, alt. misshandlas intill oigenkännlighet, för att han vid flera tillfällen "irriterat" dessa bröder. Hans förhatliga hund skulle sparkas ihjäl. Han visste också att de var unga, snabbfotade, sjukligt aggressiva, drogpåverkade... och att de inte skulle sky några som helst medel för att med hjälp av sina livsfarliga verktyg: en stor kniv och ett långt järnrör med vass kant i ena änden, genomdriva sin hämnd.

HR skriver: Mot bakgrund av vad som tidigare förevarit finns skäl att K-G uppfattade "situationen" (vilket ska läsas som "det pågående intrånget" åtföljt av dödshot) som just akut, och detta även på objektiva grunder: Det hade varit ett ögonblicksverk för en av bröderna att plocka bort kantbitarna i rutan, för att därefter ta ett litet steg upp på den andre brodern och på så vis forcera öppningen, alt. för egen maskin ha tagit sig över kanten. Under samtalet med systern krossades rutan, skosulemärken runt handtaget på dörren talar för att man redan hunnit "övningssparka". K-G hade från och med nu endast ett fåtal sekunder på sig att agera om livet och förståndet var honom kärt.

Detta till stora delar mycket speciella fall bör definitivt upp i HD. Det är möjligt att de välnärda ledamöterna i HR inte skulle kunna ta sig igenom ett hål: 48x72 cm (1 m upp), men för de smala bröderna hade det inte varit några som helst problem - och detta visste K-G liksom han visste att när bröderna väl trängt in skulle det vara för sent för honom att göra något: om inte annat skulle hans rusande hjärta lätt kunna få honom att tappa koncepterna och därmed greppet om situationen. Han laddade därför sin bössa med två skott, smög fram till dörren och försökte skjuta bort sina plågoandar. Han siktade mot överkroppen men det var omöjligt för honom att från sin position kunna avgöra exakt hur skotten skulle ta. Han agerade i ett mycket exalterat tillstånd utan reellt utrymme för eftertänksamhet; hans tankeverksamhet var blockerad av skräck och panik. - Nej, man kan säga att han inte vaknade till sans förrän efter de två skotten; inte förrän då började det gå upp för honom att han kanske gått för långt, och han hade sedan synnerligen svårt att kunna berätta för såväl sin syster som för polisen att han skjutit bröderna.

Ni tillmäter LGWP alldeles för stor betydelse, domstolarna skiter fullkomligt i vad han anser de ser nästan ner på en sådan figur, de är ju av lite finare sort än en uppkomling som gjort sig känd via TV och böcker.

Men tittar man på hur domstolarna resonerat och dömt så ser man att de inte är tillfreds med målet de har haft att hantera, det blir en känsla av att "gånge denna bittra kalk ifrån oss" de vill så gärna att någon annan ska få ta det slutgiltiga beslutet om KG,s öde, de slår ju nästan knut på sig själva i sina försök att döma så lindrigt som möjligt, de vill ha vägledning och förhoppningsvis kommer fallet att tas upp i HD för ett avgörande.

För mig är det självklart, du ska vara fredad i ditt egna hem inget annat.

Jag har sett så djävla många krystade förklaringar om hur KG borde ha agerat att jag blir alldeles matt, där kan man prata om tappra internetkrigare som givetvis skulle ha agerat för hotet på ett helt annat sätt.

Sen är det ju tämligen lätt att bryt upp en dörr.
Smågangster som gjort inbrott i huset där jag bor har ofta bara karvat bort lite trä kring låset. Med kofot så går det ännu lättare - och fortare.

Fast sedan ska ju brottsoffren landa på andra sidan rutan också. Och rutan är 1 meter upp. Tänk dig själv, att kräla genom en ruta, och sedan landa den där metern ner i golvet.

Det finns 4 sätt att ta sig in:
1: Antingen måste du krypa framlänges med huvudet först, och då landa med överkroppen ner i golvet och sedan benen. Det kommer ta dig gott om tid innan du är i stridbart skick.
2: Eller så tar du benen framlänges först, men då måste du böja dig baklänges och sedan landa rätt. Med största sannolikhet landar du så att du sätter dig med rumpan ner i golvet på insidan.
3: Eller så tar du rygg först, och tar dig in med huvudet först. Det innebär dock ett ganska komplicerat lirkande med benen in genom rutan, så att du får knäna på rutkanten och sedan kan landa mjukt ner i golvet.
4: Eller så tar du händerna på din brors rygg, och tar benen in först, sedan överkroppen, så att benen landar i golvet, och du är inne. Detta är snabbaste sättet, med nackdelen att din startposition kommer vara med ryggen vänd inåt, samma gäller 3:an.

Att göra knähoppet som gjordes i rånet mot gatuköket går inte eftersom det inte finns någon avsats att landa på precis innanför rutan där man kan resa sig upp. Därav kommer dina knän att landa 1m direkt ner i golvet och det kommer göra rejält ont.

Oavsett vilken metod man väljer, så kommer det ta några sekunder innan man är i stridbart skick på insidan. Och de sekundrarna är gott och väl för K-G att avlossa sin bössa.

Och detta EFTER att glasbitarna tagits bort. K-G hade altså GOTT om tid att vänta.

Karva bort en bit av träet, med vadå? IKEA-kniven är gjord i tunn metall, den skulle vika sig direkt, dessutom är eggvinkeln inte optimerad för att tälja trä, vilket kommer göra att det är ett helvetes jobb att karva eftersom kniven kommer köra fast i träet hela tiden så man får ta ett nytt tag.

Testa själv får du se, ta en plankbit från garaget, och sedan någon halvdan kökskniv och se hur bra det går.

Ska du karva behöver du något i stil med morakniv i solitt stål.

Observera att rätten kommer överens om påföljd väsentligt tidigare än när domen meddelas - i normalfallet bara någon dag efter förhandlingens avslutande. Observera vidare att just Leif GW Persson inte är någon auktoritetsfigur bland den svenska domarkåren, som till sin största del betraktar honom som en på sin höjd halvseriös linslus.

Nja, någon typ av strafflindring var nog förväntad. De fyra års fängelse som tingsrätten utdömde motsvarade sex års fängelse med "gubbrabatt", och sex års fängelse är normalminimistraffet för dråp. Att påstå att det här fallet inte har sådana förmildrande omständigheter att det inte är motiverat att gå under normalminimum är rätt svårsmält för de flesta, och lika svårsmält att den visserligen inte uråldrige, men likafullt rätt bräcklige, KG inte skulle vara berättigad till "gubbrabatt".

Nödvärnsrätten gäller ytterst rätten att försvara sitt liv. - Och det var enligt min mening just det K-G genom de två dödsskotten gjorde: Allt annat upplevde han skulle ha varit förenat med livsfara för honom själv.

Varför var han övertygad? – Ja, dels hade brödernas mor övertygad honom om att hennes söner var mordiska och inte skydde några medel för att ta hämnd på honom, och dels visste han själv hur snabb och oberäknelig den ene brodern var. Han själv var 67 år, hade svårigheter med ett ben och hade endast sitt gevär att lita till. I ett helt år hade han dagligen varit rädd för att bröderna när som helst kunde dyka upp; han hade t.o.m. parkerat sin bil på ett särskilt sätt, blivit känslig för ljud och vid ett flertal tillfällen berättat för sina anhöriga om hur rädd han var; vilken ångest och vånda detta innebar för honom. Hans hjärtfel kan också antas ha gjort honom än mer känslig för sådana här otäcka hot från två unga killar med sitt föräldrahem på gångavstånd från hans hus.

Det var ett pågående intrång: fönsterrutan i dörren var krossad, ett par glasbitar behövde plockas bort för att ta sig in - och då skulle det ha kunnat vara för sent för K-G:s vidkommande.

Ett sms mellan bröderna togs upp av K-G:s försvarare: "En dag ska vi slakta svinet" - och nu var dagen kommen; i vart fall sett ur K-G:s synvinkel. Han hade tidigare också sett hatet lysa ur ögonen på den ene brodern.

K-G lider av svår hjärtsvikt, han var mer än 40 år äldre än sina angripare, och detta har naturligtvis begränsat vilka alternativ som har stått till buds. - Det enda han hade för att avvärja intrånget var sin hagelbössa - och den använde han först när dörrutan krossats och han kunde förvänta sig att när som helst stå öga mot öga med bröderna. - Ett sådant scenario ville han till varje pris undvika eftersom han befarade att han då - med eller utan bössa - inte skulle vara kapabel att försvara sig.

Ja, och det var en gammal dörr - och även detta var K-G högst medveten om. Han visste också vad bröderna tidigare gjort sig skyldiga till. - Järnrörets ena ände var som gjort för karvning.

"Kräla" behöver man inte ägna sig åt: man dansar lite limbo och landar med sina sparkvänliga kängor på hallgolvet. - Öppningen är inte så liten och "fallhöjden" försumbar. Var det inte två som kunde hjälpas åt..? - När K-G gluttade bakom gardinen höll bröderna på med generalrepetitionen: Den ena stod upp; den andre satt. Ja, det är ytterligare en möjlighet - som emellertid ingen av bröderna gavs tillfälle att praktisera. Det tar bråkdelen av en sekund att vrida kroppen rätt.

5: K-G visste att bröderna var så smala att de lätt skulle kunna slinka in genom den krossade rutan. De skulle inte heller väja för glasskärvorna på golvet; det blodvite som då ev. skulle uppstå var som en droppe i havet jämfört med det blodbad K-G befarade bli utsätt för. Och om han då bara skadar en av bröderna lite lätt..? Eller att hans hjärta rusar med en sådan hastighet att han totalblockeras? - Eller om inhoppet sker i dykande ställning med en fart som gör att inkräktaren hinner gripa tag om K-G:s ena ben? Vänta på exakt vad? - Att han efter brödernas nästa drag inte skulle få någon mer möjlighet att försvara sig? Eller i stil med järnrörets skarpa avslut.

Vänta på att glasskärvorna var bortplockade och att bröderna verkligen fysiskt börja ta sig in. Det hade funkat att skjuta när de varit halvvägs igenom rutan, förutsatt att han gett sig tillkänna först, men vill man vara 100% säker på att gå fri så skjuter man inte förrens hotet är livshotande, dvs när de är i helhet inne.

Och vadå järnrör för att karva dörrträ? Det är inte direkt så det är 2cm springa mellan dörr och karm, hur ska du få in järnröret för att komma åt att karva?

Dessutom var inte järnröret, utifrån bilderna, slipat, utan ett avbrutet järnrör. Den skarpa kant som uppstår när man vickar ett rör fram och tillbaka tills det går av, är inte ens i närheten av så användbar som en vass kniv när det kommer till att karva.

Öppningen var 72 cm - på höjden. Det enkaste hade varit att en av bröderna använt den andre som fotpall; rullat ihop sig, gjort avstamp på den undre fönsterlisten; hoppat direkt in (ingenting att rekommendera för domstolsinspektörer). I princip hade man kunnat ta sig in utan att dra loss några glasbitar (möjligen en spetsig t.v. = ett rappt slag med järnröret). Nej, men någon tidsödande karvning med hjälp av någon liten spetsig tagg på järnrörets avkapade del var säkert inte heller aktuellt. - Här var det snabba rör som gällde - såväl för den angripne som för förövarna.

Om man är dödsförskräckt ägnar man sig inte åt några mer rättsfilosofiska tankegångar; då gäller bara att inte släppa fienden över bron. - K-G hade starka skäl att inte släppa in bröderna, och lika starka var skälen till han bedömning att han strax skulle ha dem i sin hall - om han inte agerade å sitt livs vägnar.