Citat:
Ursprungligen postat av
XeniaOnatopp
Då ska jag göra livet lätt för dig. Så här skrev hovrätten om fibrer och tröja.
Så här sa den sakkunnige i tingsrätten:
Så här skrev du:
När den sakkunnige inte kan styrka att fibrerna kommer från tröjan kan det inte anses vara bindande bevis. Anser du fortfarande att fibrerna måste komma från tröjan?
Fibrerna från tröjan var så pass få och ovanliga att sannolikheten för att de skulle komma från annan källa ter sig osannolik. Sakkunnige Weine Drotz är för övrigt 'generalist' och inte expert på textilier. Helhetsbilden som framträder är allt annat än att O är oskyldig till gärningen. O:s ständigt ändrade händelsebeskrivningar och förklaringar om hur fibrerna kom att hamna på saxen och hemmet är allt annat än trovärdiga.
Jag resonerar i allt om bevisen och annat exakt som den ledamot som var skiljaktig från övriga ledamöter i Hovrätten. Se nedan utdrag som är ledamotens resonemang;
"Från domen var adjungerade ledamoten, f.d. hyresrådet Tord Fahlander skiljaktig. Han anförde följande;
I målet är ostridigt att M. varit ombord på den aktuella bussen vid avfarten från E4 mot Husum. Det är också utrett att M. stigit av bussen någonstans under färden in mot Husum. Av bl a B:s vittnesmål framgår att avstigningen sannolikt skett vid Linaplatån och att M. som varit helt obekant på platsen, därefter gående begivit sig i riktning mot E4. Ungefär samtidigt råkar O. påbörja sin av modern aktualiserade promenad. Av vittnesmål och O:s egna uppgifter framgår att O. och M. samtidigt gått på var sin sida om Bruksvägen mot E4. Vad som därefter inträffat är däremot höljt i dunkel.
När M. ungefär ett halvt år senare påträffades mördad kunde konstateras att gärningsmannen måste ha varit en sexuellt störd person, vilket uppenbarligen stämmer in på O.
O. har under hela förundersökningen kommit med lögnaktiga uppgifter, ibland för att förta verkan av polisens spaningsresultat t ex att han touchat flickan och haft samlag med henne mot betalning. O:s förklaring att han ljugit för att väcka uppmärksamhet bär inte sannolikhetens prägel.
Vid påträffandet var M:s armar och ben bundna med tejp och även munnen hade varit tejpad. På M:s byxor var gylfen uppknäppt och bak var byxorna uppskurna. De O. tillhöriga plastkassar, som polisen funnit noga undangömda under ett uthus hemma hos O. innehöll bl a en kniv, samma sorts tejp som använts på M. och flera bilder av flickor bundna på samma sätt som M. Vidare hittades i en av kassarna två relativt stora dockor som O. gjort sådan åverkan på som liknar den som gjorts på M:s byxor. Hur den s k GOP-teckningen än må ha tillkommit kan inte bortses ifrån att vissa märkliga detaljer där överensstämmer med vad som konstaterats på M:s kropp.
Polisen har kunnat konstatera att någon en tid innan M. påträffades varit på fyndplatsen och kompletterat tejpningen av M. och även bättrat på gömstället med färskt granris. Detta kan tyda på en gärningsman från trakten.
Det mest graverande för O. är de fibrer som påträffats hos honom och som med största sannolikhet härrör från den tröja av den mycket speciella och ovanliga typ som M. hade på sig vid försvinnandet. Det har konstaterats att M:s tröja klippts eller skurits sönder. Det framstår inte som en tillfällighet att en av de tre hos O. påträffade fibrerna hittades just på en sax.
Till allt detta kommer vad O. känt till om M:s hårborste och vad O. yttrat under rekonstruktionen.
Han har heller inte velat utesluta att det kan ha varit han som dödat M. ett märkligt yttrande om han varit oskyldig.
Det mönster som sålunda framkommit genom O:s egna uppgifter och den i övrigt förebragta utredningen lämnar vid
en helhetsbedömning enligt min mening inte utrymme för att någon annan än O. skulle ha berövat M. livet. Sammantaget finner jag därför, i likhet med tingsrätten, att det föreligger övertygande bevisning för att O. gjort sig skyldig till vad åklagaren, såvitt nu är i fråga, lagt honom till last. Gärningen är, som tingsrätten funnit, att bedöma som mord.
Enligt min mening skall den överklagade domen stå fast såväl i brottmålsdelen som i fråga om de till skäligheten vitsordade skadeståndsanspråken."
Detta är och förblir min ståndpunkt... O är en mördare som går lös. Och jag är inte ensam om den övertygelsen.